Stina tolkade symptomen som att hon var på väg att bli utbränd, och gjorde sitt bästa för att vila upp sig. Trots det blev hon bara sämre.
1 AV 2
Efter hjärnoperationen förlorade Stina sin förmåga att fantisera
2 AV 2
Stina tolkade symptomen som att hon var på väg att bli utbränd, och gjorde sitt bästa för att vila upp sig. Trots det blev hon bara sämre.
Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Stina Näslund, 49, drabbades av hjärntrötthet: ”Jag var lämnad åt mitt öde”

2015 opererades radiojournalisten Stina Näslund, 49, för vattenskalle.

Ingreppet räddade hennes liv, men snart märkte Stina att något inte stod riktigt rätt till.

Hon hade drabbats av hjärntrötthet.

– Jag har fått lov att inse att jag är annorlunda.

Cornelia Thomasson

Hemma i Stinas lägenhet i Gröndal är väggarna täckta av konstverk. Hennes mamma hade ett konstgalleri, berättar hon. Det kreativa uttryckssättet har alltid legat radiojournalisten varmt om hjärtat.

Men sommaren 2015 hände något som inte bara äventyrade hennes liv - utan också hennes förmåga att fantisera.

LÄS OCKSÅ: 7 saker psykologerna gör för att lindra sin ångest

Stina trodde att hon var utbränd

Det började med typiska symtom på utmattning. Det hade varit en intensiv vår. Stina hade jobbat som producent för Kropp & själv i P1, startat upp en kvällskurs i radiojournalistik och rest till USA för att hälsa på sin dotter.

- Jag tolkade in alla symtom i utbrändhet, vi hade precis gjort ett radioprogram om det också. Jag till och med sa det till alla: ”Jag håller på att gå in i väggen”.

Hennes sovvanor förändrades, huvudet gjorde ont och hon kände sig stressad..

– Familjen tyckte att jag var så tråkig som somnade i soffan när vi tittade på tv. Jag var så himla trött. Sedan började jag vakna mitt i natten med ont i huvudet. På morgon efter frukost så fick jag ångest, som att en stor jättehand kramade runt hjärtat.

Tider flöt ihop för Stina och hon glömde bort vad hon skulle göra - symtom som inte är helt olika dem vid utbrändhet.

Stina Näslund

Ålder: 49.

Bor: Stockholm.

Familj: Mannen Urban Björstadius och barnen Maja, 22, Klas, 17 och Olle, 13.

Sysselsättning: Radiojournalist på Produktionsbolaget filt och radiolärare på Jakobsbergs folkhögskola.

Intressen: Läsa, träna och sova.

Aktuell med: Radioprogrammet ”Jakten på fantasin”, Kropp & Själ i P1 tisdag den 31 juli kl 10.03. I programmet träffar hon personer som på olika sätt jobbar med fantasi för att få dem att hjälpa henne att hitta fantasin igen efter hjärnskadan.

Stina började avsäga sig ansvaret för saker utanför jobbet. Tillsammans med familjen åkte hon upp till sommarstugan i Hudiksvall. Där skulle hon vila upp sig under semestern.

– Jag har alltid varit bra på att balansera det hektiska livet med att ta det lugnt, men det hjälpte inte.

Fick åka akut till hjärnkirurgen

Under semestern blev symtomen värre, trots att hon försökt skala bort stressiga moment och ta hand om sig själv.

– Jag var ute och sprang en dag och då kändes det plötsligt som att en stor hand tryckte mig mot marken, jag hade ingen energi kvar i kroppen. Jag försökte spela tennis men kunde inte kasta upp bollen, kunde inte räkna ut de enklaste tal och visste inte vart på planen jag skulle stå - jag började bli dement helt enkelt. Och så började jag kissa på mig.

En helgmorgon i slutet av juli vaknade Stina med ett illamående.

– Jag tuppade av och kräktes, jättemycket, berättar hon.

Hon kunde inte äta. Hennes man reagerade och snackade ihop sig med Stinas barndomsvän, som är läkare. De räknade ihop symtomen och konstaterade snabbt att de borde åka in till sjukhuset. 

Stina på uppvaket efter operationen. Foto: Privat

Först hittade läkarna inget fel. Ingen tumör, propp eller blödning i hjärnan. Stina skickades hem från sjukhuset med smärtstillande mot huvudvärken. Men på måndagen ringde Stinas telefon. Ny personal hade tittat på bilderna av hennes hjärna.

– De såg på plåtarna att det var en solklar förträngning i hjärnan, så att det samlats vätska i hålrummen.

Hon hade drabbats av vattenskalle. Stina fick åka ambulans från sommarstället i Hudiksvall till Karolinska i Stockholm, 35 mil bort.

– Det löjligaste av allt var att jag sa åt min familj att stanna i stugan. Jag sa: ”Jag kommer upp sen - jag ska bara åka till hjärnkirurgen först. Jag tar tåget upp sen!” Jag kunde inte föreställa mig att allting skulle förändras.

Det här är vattenskalle

Vattenskalle, hydrocefalus, är en sjukdom där hålrummen i hjärnan är fyllda med hjärn-ryggmärgsvätskan.

Det uppstår ett ökat tryck i kraniet som påverkar det centrala nervsystemet.

Sjukdomen drabbar främst barn, men även vuxna kan drabbas. 

Vattenskalle hos vuxna kan utlösas av hjärnblödning, blodpropp och infektioner.

Vanliga symtom på vattenskalle:

Demens.

Gångstörning.

Huvudvärk.

Inkontinens.

Källa: 1177 Vårdguiden, intenetmedicin.se

Först när hon fick reda på att hon måste opereras akut för vattenskalle ber hon dem att komma hem till Stockholm igen.

– Det var tur att de kom ner. Jag skulle inte kunna ta tåget själv på flera månader.

”Jag räddades till livet, men samtidigt kom andra saker”

Operationen gick bra. När Stina vaknade upp efter narkosen var det som att allting klarnat. Hjärndimman hon gått runt med hade skingrats.

– Jag tänkte knivskarpt, huvudvärken och illamåendet var borta, berättar Stina.

I tron att hon snart kommer vara återställd meddelade Stina jobbet att hon snart skulle vara tillbaka. Två veckors sjukskrivning, max tre, tänkte hon. Hon skulle bara återfå balansen först. 

Det var helt borta. Det var helt tomt i huvudet.

Men snart skulle det visa sig att det inte bara var hennes balanssinne som tagit stryk efter operationen.

– Jag räddades till livet, men samtidigt kom andra saker. 

Hon har blivit hjärntrött, konstaterade läkare. Ljud som Stina inte störts av tidigare blev plötsligt så outhärdliga att hon fick ha med sig öronproppar och hörselkåpor var hon än gick.

Vanliga symtom på hjärntrötthet

Hjärntrötthet, även kallat fatigue, är en vanlig följd av stroke eller hjärnskada. 25-30 procent av de som drabbas får långvariga besvär.

En person som lider av hjärntrötthet tappar sin mentala ork fortare än normalt.

Vanliga tecken på hjärntrötthet:

Man tappar fort energin.

Man behöver mycket tid för att återhämta sig.

Man har svårt att vara uppmärksam och koncentrera sig.

• Tillståndet varierar.

Man får minnesproblem.

Man är ljudkänslig.

Man blir lätt stressad.

Eftersom den hjärntrötta blir känslig för sinnesintryck kan även de mest vardagliga situationer sluka energi.

Källa: afasi.se, 1177 Vårdguiden

– Det skar i öronen. Prasslande påsar, bestickljud, mikron och blipp som finns i ett hem gjorde ont. Jag ville fly när jag hörde ljuden. 

Att umgås med folk var det inte tal om, Stina som alltid varit social, började gömma sig snarare från omvärlden under den här perioden. I stället plockade hon fram papper och penna.

– Medan jag var sjuk höll jag på att slutföra en diktsamling. Jag satt varje morgon i stugan och skrev på den. Så gjorde jag jämt innan. Hade jag fem eller tio minuter över så satte jag mig och antecknade saker eller skrev ner idéer. Det var helt borta. Det var helt tomt i huvudet. Jag kände mig glasklar, men det var också rent.

Allt hon kunde pränta ner var betraktelser av nuet.

– Det blev saker som: ”Jag dricker kaffe”. Det kom inget utom det som är här och nu. Så då gav jag upp. Tidigare när jag var ute och gick hade jag ett flöde av idéer som bara forsade fram i huvudet - hela tiden. Men det var helt borta – trodde jag.

LÄS OCKSÅ: Läkaren: 6 tidiga tecken på utbrändhet

Vad är fantasi?

– Jag var lämnad åt mitt öde. Det fanns ingen att fråga om var min fantasi tagit vägen. På Vårdcentralen sa de åt mig att jag skulle vila. Men jag fattade att jag inte kunde vila om jag ville tillbaka, säger Stina.

Det började med fem minuters jobb hemifrån varje dag. Mer ork var svårt att uppbåda. Så fort hon ökade aktiviteten fick hon ett tryck över huvudet. Det höll i sig i flera veckor, men så småningom kunde Stina trappa upp aktiviteten. Sakta kunde hon börja gå tillbaka till jobbet.

I dag har Stina inte samma flöde av idéer och tankar som hon en gång hade. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Om man drabbas av hjärntrötthet, säger statistiken att det man fått tillbaka efter ett år är det man har att röra sig med. Stina fick tillbaka mycket under det första året, men fantasin lyste med sin frånvaro. Stina visste att svullnaden i hjärnan hade gjort tryckskador i det centrala nervsystemet. Kunde stället där fantasin sitter ha skadats?

– Vad är fantasi? Vad är det som har funnits i min hjärna och varför finns det inte nu?

Det är svårt att säga att man förlorat något så abstrakt som sin fantasi, men det var så hon kände. En programidé började därför ta form i Stina huvud, hon bestämde sig för att ta reda på vad fantasi egentligen är.

– Jag har lärt mig jättemycket av att göra programmet. Mattias Fransson, komikern som jag intervjuade, berättade att han måste sätta sig ner och pressa fram kreativiteten. Jag trodde att det var en punkt i min hjärna som var förstörd, men så är det inte. Det är min simultanförmåga som tagit stryk.

LÄS OCKSÅ: Karin Adelsköld om kollapsen: ”Jag har fått en hjärnskada”

Fick tillbaka fantasin i en taxi

Men det är inte bara en större förståelse för fantasin som Stina tagit med sig från projektet. En dag, när alla intervjuer till programmet är gjorda, sitter Stina i en taxi. Utanför bilen breder ett böljande landskap ut sig. Plötsligt slår en mening ner som en blixt i hennes huvud: ”Innan hon brann upp var det en helt vanlig kväll på uteserveringen.” 

Det är lite som om en propp som dras ur: Hennes tankar vandrar fritt för första gången sedan operationen.

Stina visar sina anteckningar i mobilen. Där samlar hon idéer och meningar som poppar upp. Det har blivit en del sedan hon satt i taxin.

– Det kommer tillbaka nu. Men antagligen kommer jag aldrig ha det där flödet. Men om jag tänker efter så var jag ganska distraherad då, i dag är jag mer skärpt än innan.

– Jag har fått lov att inse att jag är annorlunda. Nu försöker jag hela tiden få vardagen att funka och göra allt det jag vill, men jag måste göra det på ett nytt sätt. Jag kan inte slänga mig från det ena till det andra, utan jag måste planera med tid. 

– En kompis brukar säga att jag lever mindfulness. Jag är alltid här och nu. Det är lite av det positiva. Sen ska man kanske inte försköna hjärnskador, men om man ser till vad man har och gör något utav det kan det ha positiva saker med sig, säger hon.