Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 11 feb 2018 07:00

Sissela Kyle, 60: "Jag fick lust att kliva av allt"

Vid 50 fick Sissela Kyle en livskris och insåg att hon är dödlig.

I vinter har hon synts som bankrånare i "Enkelstöten" och i succéserien "Fröken Frimans krig". Privat är skådespelaren särbo med psykologen Per Naroskin.

- Vi har båda varit gifta och levt familjeliv, så vi har det hellre så här.

Sissela Kyle är klädd i svarta skinnbyxor. En kontrast till läkaren "Cecilia" i "Enkelstöten", som rånar en bank utklädd till man i hängiga gubbjeans, helskägg och mustasch som sticker ut ur rånarluvans munhål. 

- Det där skägget kliade fruktansvärt mycket. Jag är allergiker och det stack i näsan när jag hade luvan utanpå. Det var inte skönt! Jag fick panik. 

Att spela in scenen där hon och kumpanen Lotta Tejle gömt sig bakom ett par soptunnor på banken, kändes som när hon var liten och lekte en lek som blev för hemsk, berättar hon. 

- Vi sitter där utklädda, rädda för att någon ska titta in och säga: "Och vad håller ni på med?" 

I serien säger hennes karaktär, som är i 60-årsåldern, att de är uträknade. Men "Cecilia" är inte klar. Och det är inte Sissela heller. 

Även om Sissela är privilegierad, har även hon haft perioder då hon haft mindre att göra. 

- När jag fyllde 50 spelade jag en fin, stor roll i "Singin' in the rain", en väldigt härlig föreställning, då dödsinsikten slog mig och gjorde det tungt att fortsätta. Jag fick lust att kliva av allt, sitta stilla och bara vara. 

På ett intellektuellt plan är det klart att jag visste att jag skulle dö

Det hela resulterade i att hon skrev en one woman show, "Dina dagar är räknade", tillsammans med Calle Norlén. Sissela spelade showen 150 gånger och det hjälpte faktiskt, konstaterar hon. 

- På ett intellektuellt plan är det klart att jag visste att jag skulle dö. Men jag blev på riktigt sorgsen över att det även gällde mig, men det har jag släppt. Nu är jag 60 och tidlös. Jag är utan tid och allting på en gång. Ung, gammal, trött och pigg. Det är faktiskt ganska coolt. Sedan vill man ju vara frisk, säger Sissela som precis blivit av med en fem veckor lång förkylning. 

På det stora hela tycker Sissela att hon nog är ganska glad. 

- Nöjd är ju ett jäkligt tråkigt ord för det låter så stillastående, men jag tror att jag är ganska närvarande. 

Samtidigt är hon orolig för världen, miljön och främlingskap. 

- Jag är inte på något sätt en optimist, men jag är ändå glad här och nu. Att vara orolig tror jag är fantasins pris. 

Sissela Kyle: "Jag trivs inte i gräl"

Till skillnad från en del kompisar, som känner att det blivit sämre med roller, tycker Sissela att hon är lyckligt lottad. Förutom att hon är teaterchef och regissör och var med i fjärde säsongen av SVT-serien "Fröken Frimans krig" i julhelgen medverkar hon i "Parlamentet", Kretsteatern och "Spanarna" i P1. 

Du är ju överallt. 

- Ja men verkligen, stoppa henne! Det behöver ju inte vara samma människa överallt, säger hon med sin typiskt torr-roliga ton. 

Dramaserien "Fröken Frimans krig" kretsar kring kvinnors möjligheter att organisera sig fackligt och motståndet hos männen att ta med dem i sina föreningar. Året är 1908. Vänskaper prövas och nya kärlekar gör entré. Bland andra dyker Johannes Brost upp som uppvaktande kavaljer. 

Att få levandegöra kvinnornas historia ser Sissela som en hyllning till sin mamma Gunhild Kyle, Sveriges första professor i kvinnohistoria. 

För tio år sedan fick Sissela Kyle en dödsinsikt. "Jag blev lite modstulen och tappade geisten. Jag var ganska länge i det landet och livet fick en skuggsida. Nu har jag den med mig, men den är inte så drabbande längre."

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Inspirerad av sin mammas feministiska perspektiv har Sissela själv alltid sagt ifrån, när regissörer fokuserat på den manliga synvinkeln genom åren. 

- Jag är ingen aggressiv person och trivs inte i gräl. 

Däremot har jag orkat stå upp och då kan jag känna mig som min mammas dotter. 

På alla hjärtans dag 2016 dog hennes mamma. 

- Mamma var 94,5, klar i huvudet och blind. En konstig sak är att min pappa dog samma dag tio år tidigare. De var skilda och inte alls goda vänner. 

Särbo med psykoterapeuten Per Naroskin

Som 91-åring hade Gunhild fortfarande lite syn kvar, tills hon en dag sa: "Sissela, nu är det alldeles svart." 

- Även om mamma lyssnade på talböcker, förlorade livet sitt värde. Hon blev oförmögen att klara sig själv. Så vad dog hon av? Att hon tappade lusten och tynade bort. Det är sorgligt, men inte tragiskt, säger Sissela och avslutar med ett eftertänksamt "mm". 

På kvinnodagen den 8 mars hade de begravning med massor av folk. 

- Det var synd att hon inte var med. Eller hon var ju med, men hon hade haft jättetrevligt, tror jag. Mamma var deprimerad emellanåt, men det här hade hon gillat. 

Hennes mamma sa alltid sin mening, trots att hon var väldigt lojal och alltid höll på Sissela. 

Sisselas pappa var lektor Per Gunnar Kyle. Sissela beskriver föräldrarna som kritiska, diskuterande och humoristiska människor. 

Själv är Sissela särbo med psykoterapeuten, radioprataren och föreläsaren Per Naroskin sedan tolv år. De träffades i radioprogrammet "Spanarna" och placerades sedan bredvid varandra på en fest. De hade väldigt kul och började ta promenader, fika och äta middagar ihop. 

- Det växte fram. Vi skrattar åt varandra, han har ju underbar humor. Och jag har ju också det. 

De har var sin lägenhet ganska nära varandra i Stockholm och bor ofta tillsammans. Föregående natt sov Sissela hos Per, men den här kvällen träffar Per sin son. 

"Jag längtar efter att komma hem och träffa Per"

Mobilen ringer. Det är dottern Martina, som vill låna bilen. 

- Vet du vad, ring Per. Han är hemma hos mig och lämnar en massa matvaror, för vi ska ha middag i morgon. 

Tonen är mjuk och trevlig. - Det var min gulliga dotter, förklarar Sissela när hon lagt på. 

Att vara särbo tycker hon är skönt. - Både Per och jag har ju varit gifta och levt familjeliv, så vi har det hellre så här. 

De har ett ständigt pågående samtal, berättar hon. 

- Jag längtar efter att komma hem och träffa Per, för jag vill så gärna prata med honom. Och det tror jag att han gör med mig med. 

Sissela tillsammans med särbon Per Naroskin.

Foto: JULIA DANSARIE

Hon tycker att hon och Per verkligen kan vända och vrida på ett begrepp eller en företeelse och gör utflykter i ett humorstråk. 

- Det är så roligt att man vill ha publik. Värsta showen! Vi gjorde faktiskt en radioserie tillsammans, "Tre små ord". 

Pratar ni om ert förhållande också? 

- Nja, det gör vi väl, men inte så att vi håller på med det hela tiden. Vi tycker inte att det är så otroligt intressant. Vi pratar om det har hänt något. Om vi är ledsna på varandra eller inte överens. 

Hur är det att leva med en psykolog? 

- Jag känner mig förstådd och att jag förstår honom. Det som är bra är att vi pratar och lyssnar så mycket. Jag har en bild av att man är ensam i grunden, men kan ha kamrater på väg mot döden. Jag känner mig väldigt nära Per. Så nära förstådd jag tror att jag kan bli. Och jag tycker att jag förstår honom så mycket jag kan. 

Älskar att jogga

Pers genuina intresse för människor har fått Sissela att bli mindre kategorisk, trots att hon som skådespelerska alltid är ute efter att se det mångfacetterade och komplexa hos människor. 

Ett annat gemensamt intresse är teater och böcker. 

- Han är inte fullt så mycket en utemänniska som jag. Det är väl det som är ett minus hos Per Naroskin, som annars är perfekt. Men det kan jag ha överseende med. Jag har mina springväninnor. 

Kvällen innan vi ses joggade hon två varv i elljusspåret vid Hellasgården. Sedan 1993 springer hon sex kilometer tre gånger i veckan med skådespelarna Susanne Hallvares och Anna-Lena Hemström. 

- Vi pratar oavbrutet i bilen ut, oavbrutet på väg till vår bana och sedan säger vi icke ett ord. 

Under löpturen är de i fred med sina tankar. Men så fort de är i mål fortsätter de. Totalt blir det 26 minuters prat. Förutom familjen är väninnorna hennes bästa nätverk. 

- Vi har följt varandra genom skilsmässor, om man träffat någon ny, oro för barnen, glädje över saker, teater, sjukdomar. Allt i livet. 

Under några år vinterbadade de också, men för tillfället har de en paus. 

- Tyvärr! Det kan jag sakna. Anna-Lena är en sådan badkruka, men Sussie och jag vill gärna vinterbada.