1 av 5: "Jag känner mig väldigt, väldigt nöjd just nu"
"Det är väl jättebra om man anpassar sig till någon som är sjuk, men man får aldrig glömma bort sig själv". Sanna Lundell är aktuell med "Djävulsdansen" i SVT.
2 av 5: "Det är väl jättebra om man anpassar sig till någon som är sjuk, men man får aldrig glömma bort sig själv". Sanna Lundell är aktuell med "Djävulsdansen" i SVT. Foto: Cornelia Nordström
Nyligen köpte Sanna Lundell och Mikael Persbrandt en herrgård söder om Stockholm: "Det är roligt att gå en kvälls­promenad med hundarna runt ägorna. Jag älskar ju naturen. Just nu är vi nyförälskade och varenda ledig stund vill vi vara där och pula. Men bara att sköta trädgården är ett hästjobb".
3 av 5: Nyligen köpte Sanna Lundell och Mikael Persbrandt en herrgård söder om Stockholm: "Det är roligt att gå en kvälls­promenad med hundarna runt ägorna. Jag älskar ju naturen. Just nu är vi nyförälskade och varenda ledig stund vill vi vara där och pula. Men bara att sköta trädgården är ett hästjobb". Foto: Cornelia Nordström
4 av 5 Foto: Cornelia Nordström
Sanna om Lo, 7, och hans syskon: "En stor del av deras barndom har de haft en pappa som ibland har varit väldigt, väldigt sjuk. Det hade de kunnat slippa".
5 av 5: Sanna om Lo, 7, och hans syskon: "En stor del av deras barndom har de haft en pappa som ibland har varit väldigt, väldigt sjuk. Det hade de kunnat slippa". Foto: Cornelia Nordström

Sanna Lundell: "Just nu är vi nyförälskade"

I torsdags hade programmet "Djävulsdansen 2" premiär i SVT. Serien handlar om att leva med någon som är psykiskt sjuk.

Programledaren Sanna Lundell, 37, vet. Långt innan Mikael Persbrandt, 52, fick sin diagnos misstänkte hon att han var bipolär.

– Det är en väldigt stor sorg att han inte fått reda på det här tidigare, säger hon.

Journalisten och programledaren Sanna Lundell har hittat hem. Nu är hon tillbaka med tv-serien "Djävulsdansen 2" som handlar om att vara anhörig till någon som är psykiskt sjuk. Själv föddes Sanna in i ett medberoende som ledde till att hon till slut brände ut sig.

I dag är hon frisk och har haft en lång sommar tillsammans med Mikael och familjen i den nya herrgården Stora Lundby i Sorunda söder om Stockholm som paret köpte nyligen. Då hade Sanna letat gård i tio år.

– Jag har varit en notorisk Hemnetknarkare och har haft bevakning på gårdar på Hemnet. Nu slipper jag leta.

Mikael bodde tidigare i hus på Älgö och Sanna i lägenhet på Södermalm.

– Det senaste året har jag haft mina hästar på en gård på Södertörn. Det var väl där någonstans som jag och Micke försökte få ihop våra öar litegrann.

LÄS MER: Söderlund & Lundell: Vi mådde så jävla dåligt när vi träffades

Sanna kände sig hemma i trakten. När de tittade på Stora Lundby fick de höra att det spökar på stället med anor från 1500-talet.

– Då kände jag nej, nej, nej. Det är jag som är spöket. Det är min plats på jorden. Jag har levt tidigare liv på gården och nu är min själ tillbaka. Vi har inte haft en enda spökvibb där. Jag tror att det är en tidigare variant av mig som har spökat.

Sanna Lundell och Mikael Persbrandt har blivit sambo

I dag har Mikael villan i skär­gården. Sanna försöker byta hyreslägenheten, som ligger ett stenkast från uteserveringen på Nytorget där vi träffas.

– Jag har varit särbo i alla år. Det är jag fortfarande delvis. Vi har alltid bott både tillsammans och inte ihop. Det har tvingat mig att ta ansvar för mig själv.

Men det gemensamma livet på gården är härligt, tycker hon. Sannas naglar är korta och omålade. Något annat går inte - tillvaron på Stora Lundby kretsar kring att ta hand om hästarna och 40 hektar mark.

– Det är roligt att gå en kvälls­promenad med hundarna runt ägorna. Jag älskar ju naturen. Just nu är vi nyförälskade och varenda ledig stund vill vi vara där och pula. Men bara att sköta trädgården är ett hästjobb.

De senaste två veckorna har de stängslat och byggt ligghallar, tre väggar med tak till djuren som går ute.

Mikael gillar maskiner och har både traktor och grävskopa. Den här dagen ska han flytta en lastpall med vatten till en hage.

Sanna har köpt höns och efter intervjun ska hon snickra ett hönshus.

– I går sa min dotter: "Jag är så stolt över dig, mamma. Du är en riktig handy­man." Jag kan sörja att farfar, som byggde ett eget hus, hann dö innan jag var stor nog att gå honom i hasorna och lära mig byggnadskonsten. Än så länge är mina byggen rätt krokiga.

Ann Söderlund och Sanna Lundell. Foto: Anna Rut Fridholm

Sanna Lundell gör "Djävulsdansen" med Ann Söderlund

I Stockholm har Sanna sin bas som journalist. Den 8 september hade andra säsongen av "Djävulsdansen" premiär. Dokumentärserien som hon gör tillsammans med Ann Söderlund blev en tittarsuccé 2014. Responsen från tv-tittarna var enorm och många ville att de skulle ta upp hur det är att leva med någon som är psykiskt sjuk. De nya programmen handlar om hur det är att vara anhörig till personer med allt ifrån depression till bipolaritet och schizofreni.

Själv har Sanna alltid anpassat sig till sjuka människor. Pappa Ulf Lundell var alkoholist och hela hennes barndom drabbades hennes mamma av djupa depressioner.

– Allt handlade om att försöka förstå varför mamma inte mådde bra och bara ville ligga i sängen, förlamad av ångest.

Ingen vuxen pratade om det, förutom en granne som jobbade med aidssjuka. De hade sällskap till bussen när hon sa: "Din mamma är deprimerad. Det är väldigt vanligt och går över. Det handlar inte om er."

– Det var en väldig lättnad och förändrade mitt liv. Jag var väldigt orolig för henne.

Sanna tror att det som varit mest skadligt för henne var normaliserandet. Att det är normalt att känna sig låg och att alla dricker.

Hon kommer också ihåg skamkänslorna när kompisar i skolan sa "din farsa är en jävla alkis".

Sanna tog överdrivet mycket ansvar. Tidigt lärde hon sig att ta hand om sig själv och blev känslig för människors signaler.

Sanna Lundell: "Sedan levde jag med en pappa som var väldigt närvarande"

När Sanna var tio blev hennes pappa nykter och drogfri.

– Han tillfrisknade. Sedan levde jag med en pappa som var väldigt närvarande och öppen. Han var Sveriges första offentliga alkoholist. Det är nästan som att jag haft två barndomar. Min barndom har också präglats av hopp och tillit. Att beroende är något man kan bli bra från.

Hon tycker att hon haft en naiv inställning att det bara är att sluta - så enkelt är det inte för alla. Och när Sanna inledde en relation med Mikael började allt om.

– Jag lever tillsammans med en man som både haft en beroendeproblematik, är utredd och bipolär. Micke är som en freudiansk milkshake av båda mina föräldrar. Vi förstår varandra som bror och syster.

I början av relationen pendlade Sanna mellan hopp och förtvivlan. Hon åkte med i bergochdalbanelägena och jämför anhörigskapet med att fastna i ett kristillstånd. På grund av alla tabun fanns ingen att prata med.

Däremot råkade Sanna ut för mycket moralism.

– Under våra elva år ihop har jag bara fått höra: "Varför går du inte? Hur fan kan du leva ihop med honom?" Jag blir skitförbannad. Ju mer sjukdomen sitter i hjärnan, desto mer anses det okej att lämna någon.

Sanna utstrålar integritet. Den lysande blå blicken är rättfram och får henne att framstå som stark. Men det har hon inte alltid varit, säger hon.

Som medberoende kretsar tankarna konstant kring den sjuke. Kommer han bli full i dag?

– Om någon är på drogen kan det vara som en polisjakt. Man är som Säpo och försöker bara ringa runt. Helt lönlöst, det går inte att resonera med någon som är full eller påtänd.

Sanna Lundell om sin utmattningsdepression

Sanna levde under en extrem stress och 2010 utvecklade hon en utmattningsdepression.

– Jag mådde jävligt dåligt i tre månader. Jag är väldigt glad och tacksam för att det hände. Min kropp satte stopp för medberoendet.

Vad Mikael gjorde under den här tiden minns hon inte.

– Jag kommer inte ihåg var han var. Jag minns inte ens bilden av honom. Det var så skönt.

Sanna började i stället ta hand om sig själv, var mycket i stallet och på yoga. Mitt i krisen träffade hon Ann Söderlund.

– Bara att få skratta. I anhörigmörkret kan man komma på sig själv med att inte ha skrattat på riktigt på ett år. Första gången fick jag magkramp för att det var så länge sedan.

Sanna såg också till att få rutiner, som saknats helt.

– Jag tänkte "fan, jag är värd lite planering. Jag vill också se fram emot att åka på semester".

Sanna fick stipendium och bodde ensam i en villa i Aten i två veckor. Där släppte hon taget.

– Magiskt. Nu fick vad som helst hända, jag kunde inte rasa med i det.

Mikael Persbrandt och Sanna Lundell på Polarpriset. Foto: Olle Sporrong

Sanna Lundell: "Det är en saga för god för att vara sann"

Sanna bröt med Mikael hösten 2014. Under ett halvår var det slut. Det hade hänt några gånger förut. Mikael gjorde en behandling och återföll.

– Han har aldrig varit varje-dag-drickande eller -brukande. Hans mående har alltid styrt intaget av alkohol och droger. Redan för sex år sedan sa jag till honom "jag tror att du är bipolär. Du måste tvinga din husläkare att göra en utredning".

Det påbörjades, men fullföljdes inte.

I januari 2015, när Mikael mått riktigt dåligt hela hösten, gjordes en utredning som visade att han är bipolär.

– Det är en saga för god för att vara sann. Nu är han medicinerad och mår hur bra som helst. Det är bara en väldigt stor sorg att han inte fått reda på det här tidigare. Han är 52 år, pappa till våra två barn. En stor del av deras barndom har de haft en pappa som ibland har varit väldigt, väldigt sjuk. Det hade de kunnat slippa. Det är väldigt trist att så många har missat det.

Det tog Sanna två år att bli återställd efter sin utbrändhet. Länge hade hon nära till ångest och fortfarande är hon känslig för stress.

Sanna konstaterar att leva med någon som är bipolär har sina fördelar.

– Ingenting slår att bli älskad av någon som är hypoman. Det är att bli älskad upphöjt i tio. Lika ointressant blir man när någon är deppig. De där pendlingarna kan man skratta gott åt när man inte är i dem.

I dag har hennes och Mikaels relation djupnat.

– Det finns en extrem närhet när man är igenom en massa skit med varandra.

LÄS MER: Mikael Persbrandt: Jag har bipolär diagnos

Tennforsen💙

Ett foto publicerat av sannalundell (@sannalundell)

Sanna Lundell

Ålder: 37.

Familj: Mikael Persbrandt, 52. De har sönerna Igor, 10, och Lo, 7, tillsammans. Dottern Olga, 15, från en tidigare relation med Wille Crafoord.

Bor: Gården Stora Lundby i Sorunda. Herrgårdsliknande hus på 500 kvadrat byggt på 40-talet.

Yrke: Journalist, programledare.

Aktuell: "Djävulsdansen", säsongs­premiär i SVT den 8 september. Håller kurser i natural horsemanship. Bloggen sanna­lundell.se.

Sanna om...

...spöket

"Jag har ett spöke i min lägenhet. Jag tror att det är en kvinna som stökar runt i mitt kök. Jag har mitt sovrum precis intill. Den här personen är väldigt sällskapssjuk. Jag har bett henne att inte störa barnen, jag vill inte att de ska bli rädda. Det respekteras, men när jag är ensam kan den här klåfingriga rackaren inte låta bli att öppna min kylskåpsdörr på vid gavel. Hon puttar på mig för att jag ska vakna. Jag är inte rädd utan får mer känslan att hon vill hänga lite."

...alkoholistgenen

"Alla tjatar om att jag har den här genen. Ja, ja, men hellre alkis än att ha cancergenen och bli dödligt sjuk. Som att alkis skulle vara det värsta i världen. Det är det inte i min värld."

...hjärntvätt

"Det tar mellan åtta och tolv år för någon som har ett beroende att få rätt diagnos. Att leva så länge med någon som tror att det är normalt att dricka eller droga, det hjärntvättar de anhöriga så att det står härliga till. Och det gäller även dem som är deprimerade. Speciellt bland män finns det ett svaghetsförakt. Då biter man hellre ihop i stugorna eller tar livet av sig, i stället för att söka psykvård."

...fördomar

"Hela 75 procent av alla svenskar tror inte att beroende är en sjukdom. De tror bara att det är självvald idioti. Det kan göra oss som lever nära galna. Det finns mycket rädslor kring psykisk sjukdom. Du har en sjukdom, du är inte din sjukdom. Är du bipolär tror folk att man ska vara konstig hela tiden. Det är man inte. Man är precis som alla andra."

...lyckan

"Det är lite märkligt att vi tror att vår kärlekspartner ska stå för lyckan, all energi, kärlek och lust. Vi förlitar oss på vår partner. Det är otroligt dumt. Vi har ju så många andra härliga människor omkring oss som kan inspirera oss. Man ska inte lägga alla ägg i samma korg."

Aktuellt just nu