Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 1 okt 2017 19:00

"Hon spred falska rykten om mig till vd:n"

Magnus trodde han fått ett riktigt fint jobb. Men det slutade i en mardröm.

Magnus trodde han fått ett riktigt fint jobb. Men det slutade i en mardröm.

1/2

Foto: Shutterstock

Dålig stämning och skitsnack var vardag.

Dålig stämning och skitsnack var vardag.

2/2

Foto: Shutterstock

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" berättar Magnus, 42, om drömjobbet som inte alls blev som han tänkt sig. Dålig stämning och skitsnack var vardag.

Här är hans historia.

Jag såg verkligen fram emot att börja jobbet som säljare på det stora städbolaget. Under anställningsintervjun hade jag blivit positivt och nyfiket bemött bland mina blivande kolleger. 

Men så fort jag klev in i kontorslandskapet förändrades stämningen. Säljarna vid skrivborden runt mig var nu misstänksamma. Redan före lunch hade de berättat vilka kolleger man kunde samarbeta med och vilka som inte gick att lita på. Även cheferna gicks igenom.

Jag blev lite betänksam. Vad var det här? Det stämde inte alls med vd:ns peppande företagspresentation, kryddad med amerikanska klyschor. Min bild var att jag skulle jobba i ett team. I stället bevakade alla sina revir. 

Vid en första anblick såg det ut som om folk hade en bra arbetsrelation, men så fort någon lämnade rummet eller kaffeautomaten talade man illa om personen. 

LÄS OCKSÅ: "Personalen ryggade tillbaka när de såg mig" 

Alla tystnade när vd:n gick förbi

Folk kom ofta med kommentarer om att det var bättre förr, med andra chefer. Samtidigt ville alla ha beröm av vd:n.

Även han hade ett skrivbord mitt i kontorslandskapet. Så fort han klev in i lokalen tystnade alla privata samtal. Vd:n spatserade runt som den store ledaren, samtidigt som han blickade ned i de anställdas bildskärmar. Att han höll koll på alla var uppenbart, även om han försökte vara tjenis med sina underställda.  

Mellan de olika avdelningarna på städbolaget rådde konkurrens. Driftavdelningen kämpade för att hålla säljavdelningen borta och gjorde egna affärer med toapapper och rengöringsmedel. Gick en affär åt skogen var de däremot snabba att skylla på säljavdelningen – trots att säljarna inte varit inbjudna att delta. 

I början försökte jag hjälpa till. Eftersom jag tidigare jobbat med städmaterial hade jag många kontakter med ett antal bra, billiga leverantörer. Jag stötte på patrull direkt. I stället för att få uppskattning för hjälpen blev jag tillsagd att hålla mig på min plats. Jag upplevdes som ett hot. Det kändes frustrerande, när jag bara ville företagets bästa.

Den nya kunden blev rasande och ringde och skällde ut mig

I jobbet ingick också resor och första gången jag skulle åka ned till företagets kontor i Mellansverige, frågade jag om driftchefen Anna kunde hämta upp mig vid tågstationen. Det kunde hon inte. I stället för en bilresa i sju minuter fick jag åka kollektivt i över en timme. Jag kände mig verkligen inte välkommen. 

När jag frågade vilka kunder som bearbetats tidigare ville hon inte svara och jag fick börja om från början. 

Trots det lyckades jag få en stor kund. Klart och tydligt uttryckte han att vi inte fick komma dit innan det andra städbolaget hade slutat. Fast jag sagt till Anna om det, stövlade hon in på företaget med stora städmaskiner och pratade med städarna från det andra bolaget. Den nya kunden blev rasande och ringde och skällde ut mig på helgen. 

Efter ett par månader började jag förstå att vi hade tappat många kunder, som hade blivit osams med Anna. Med sitt riviga och konfliktsökande sätt hade hon även fått min företrädare att sluta. Men det visste inte vår vd. I stället hyllades hon, då hennes siffror såg bra ut på papperet, eftersom hon mest anställde folk som gick på olika bidrag.

LÄS OCKSÅ: Birgitta, 55: Jag ville så gärna rädda honom 

På huvudkontoret hälsade man inte på varandra

Nu motarbetade hon mig. Ville jag ha med henne ut till företagen hade hon sällan tid, suckade och kom med sura kommentarer. 

Det var som att hon inte ville att jag skulle hitta nya kunder.

På huvudkontoret var det inte mycket bättre. Där hälsade man inte på varandra, vare sig vid kaffeautomaten, i korridorerna eller vid skrivborden. 

En morgon fick jag nog. Efter att ha sagt god morgon till åtta personer och fått svar från en, stämplade jag ut med mitt passerkort och jobbade hemifrån resten av dagen. 

Jag trivdes inget vidare, men gnetade på. Två dagar före midsommar jobbade jag intensivt med en stor upphandling, som måste vara klar till helgen. När vd:n ville prata med mig ett par minuter, trodde jag att han ville veta hur det gick. I stället sa han att jag inte hade levererat tillräckligt och sa rätt och slätt upp mig. Mötet varade bara några minuter. Jag blev helt ställd. Jag trodde att han var nöjd med mig, då jag faktiskt hade dragit in mycket pengar till företaget. 

Önskade alla glad midsommar - fyra minuter efter att han sparkat mig

Efteråt gick vd:n runt bland skrivborden. Med hög, glättig röst önskade han alla glad midsommar – fyra minuter efter att han sparkat mig.

Själv satt jag kvar och gjorde klart upphandlingen. Jag ville sluta med flaggan i topp.

I efterhand har jag fått höra att driftchefen spridde falska rykten om mig till vd:n. Efter att jag fick gå har ytterligare två säljare både börjat och slutat på min gamla tjänst. Driftchefen Anna är däremot kvar. 

Två dagar efter uppsägningen lyckades jag få ett nytt, bättre betalt jobb, på ett ställe med god stämning. 

Nyligen mötte jag vd:n på gatan. Han tittade ned i trottoaren, men jag såg att kinderna färgades röda. 

Magnus, 42