Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 3 aug 2019 16:00

Richard Hobert: ”Jag har inga begränsningar längre”

Richard Hobert berättar om behovet av att vara ensam.

Richard Hobert berättar om behovet av att vara ensam.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Handlingen i Richard Hoberts nya drama ”Fågelsångarens son” träffade honom rakt i hjärtat. I skapandet av filmen har han använt sig av egna erfarenheter från tidigare kärleksförhållanden.

– Jag vet vilket spektra det finns av känslor i relationer, säger han.

Att leva i en kärleksrelation innebär att ta ställning till flera fundamentala frågor. Richard Hoberts största inspirationskälla är att skapa utifrån egna erfarenheter.

”Fågelsångarens son” utspelar sig på Färöarna under tidigt 1900-tal. I filmen speglas våra innersta moraliska känslor kopplade till frågan ”Vilka påfrestningar gör en kärleksrelation starkare och vad krävs för att den ska gå sönder?”. Huvudkaraktärerna, fågelfångaren Esmar och hans hustru Johanna, tvingas ta hjälp för att få sin efterlängtade son. 

För Esmar innebär detta att han måste acceptera att hans fru blir befruktad av en annan man. 

– Detta drama är tidlöst och möjligt att berätta i ett föränderligt landskap. Frågeställningen är det viktiga, inte en massa andra saker, säger Richard Hobert.

LÄS MER: Peter Forsberg, 45: ”Jag älskar att få tävla” 

Vi ses på lunch i en hotellrestaurang ett stenkast från Centralstationen i Stockholm. Det är mitt i rusning men den höga ljudvolymen blir snart sekundär när vi förlorar oss i ett samtal om relationer och dess utmaningar. För några dagar sedan var det galapremiär för ”Fågelfångarens son” och Richard är glad över att den väckt så starka publikreaktioner.

– Den handlar om den innersta konflikten. Vad gör vi i en relation om vi, för att behålla relationen, måste söka hjälp utifrån? Är det början till något bättre eller till att relationen går sönder?

Att Richard själv brinner för det här ämnet så starkt säger han beror på att det är så basalt i våra liv.

– Jag tror att i de allra flesta människor finns en längtan efter en nära samhörighet med en annan individ. Längtan efter en kärleksrelation. Och att den kärleken ska få manifestera sig på något sätt, bekräfta sig, kanske med barn. Den är väldigt fundamental och gäller oavsett om vi är homosexuella eller heterosexuella. Längtan efter att bygga ett litet värn mot den stora världen som är så otrygg. 

Han menar att vi har byggt upp en hel världsbild runt det här innersta förtroendet.

– Det yttersta beviset för kärleken är kanske en illusion, men för många en konvention, att vi är sexuellt trogna och det värsta beviset är att du är otrogen. Det största svek som finns. Därmed är detta för mig och för väldigt många människor en av de absolut mest väsentliga frågeställningarna. Var går gränsen för mitt förtroende? När tippar det över och jag börjar känna att jag är försakad? Bortvald. Tilltro och tvivel går väldigt nära hand i hand.

LÄS MER: Krister Henriksson, 72: Jag känner mycket skuld 

”Det är viktigt att det du gör är förankrat i dig själv.”

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Med flera förhållanden och två skilsmässor bakom sig har Richard egna erfarenheter kopplade till sin nya films kärnfråga. För honom är det i dag tydligt att det avgörande för om en relation fungerar är att man vårdar den.

– I mitt jobb är det lätt att arbetet tar över. Och det ska det göra. Men det är viktigt att det du gör är förankrat i dig själv och för att det ska kunna vara det är det viktigt att du själv är förankrad i någonting. I ett privatliv som fungerar. Att man förstår att det här innersta är det viktigaste.

Själv har han insett att han behöver tid på egen hand.

– Jag tror att varje människa, för att vara bra i en kärleksrelation, behöver fylla på ensam också. Hitta tid att reflektera. Vem är jag? Var står jag nu? Det är inte alls så att varje ledig stund måste tillbringas med din partner. För det blir en ny prestation. Jag har själv lärt mig mycket genom åren, kan jag säga. Det har att göra med både lyckade och mindre lyckade relationer. 

LÄS MER: Liv Mjönes: Jag har haft rejäla ålderskriser i livet 

Richard som tidigare varit gift två gånger, med sin dotter Ninas mamma Pia Andersson och skådespelerskan Lena Endre, har i dag ett nytt förhållande. Han skiner upp när han fåordigt berättar om sin kärlek.

– Jag har en jättefin relation med en kvinna här uppe i Stockholm som har en yogastudio. Vi har ett särboförhållande, så jag åker upp till henne och hon kommer ner till mig på Österlen. Du bygger upp olika delmål i livet i olika åldrar. Hon har sin son, och jag har min dotter som är vuxen men vi har inte den familjedelen att ta hänsyn till. När man möts senare i livet har man också separata vänner och det är inte så säkert att man behöver dela dem.

Ett annat samtalsämne som får regissören att spricka upp i ett leende är Österlen. Gården ”Himlahav”, som ligger utanför Kivik, hittade han tillsammans med Lena Endre för 20 år sedan. När paret gick skilda vägar 2012 valde Richard att bosätta sig här permanent.

– Jag vet inte vad det är med Österlen. Jag tror varje människa söker sin plats, sitt landskap, där hon får ro. Från början fick jag hyra det här stället och när jag kom dit och stod där och tittade ut över äppelodlingarna och havet så fylldes jag bara av en oändlig frid. Då var jag mitt uppe i en kolossalt svår skilsmässa. Vi hade en väldigt tuff tid. Det var inte bara en skilsmässa och den sorgen, utan också en oerhörd passion för ett nytt äktenskap. Fruktansvärt rörigt. Att i det läget komma till en plats och känna ”jag vet var jag är, det här stället ska jag vara på”. Nu pendlar jag till Stockholm.

LÄS MER: David Batra: ”Att vakna hemma är fantastiskt lyxigt” 

När Richard köpte ”Himlahav” blev han också ägare till en äppellund på 500 träd. I dag har han sin egen äppelmust, döpt efter gården, som vann must-SM i Kivik 2017. Richard har valt att själv vara involverad i arbetet med odlingen och tillverkningen av musten. 

– Om man har så många träd kan man inte bara låta det vara. Det är ett existentiellt ansvar jag känner, men också ett sätt att möta en annan sorts människor. Hade jag haft en vingård hade jag varit vinodlare. Det blir något konkret. Jag får arbeta handfast med något och det kan handla om att sätta etiketter på flaskor och signera. Jag både plockar äpplen och bär stora trälådor. Jag behöver inget gym, periodvis är de på 25 kilo. Och det är många lådor som ska bäras lång väg. Det är också ett sätt för mig att få en tillhörighet. Jag blir inte längre bara en sommargäst, även om det sägs att det tar tre generationer för att ses som en i bygden.

”Jag är mogen för att göra de stora cirkuskonsterna nu, det är så jag känner. Jag har inga begränsningar längre.”

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

LÄS MER: Kristin Kaspersen om glädjen efter stora sorgen 

RICHARD OM...

...BEKRÄFTELSE:

– Du kan jobba i åratal med någonting och den yttre bekräftelsen blir en doft av blommor som sveper genom luften innan den försvinner. Du måste vara kvar med stammen i jorden på något vis. Som ett körsbärsträd, hur många dagar blommar det om året? Du kan se det kreativa jobbets belöning som ett körsbärsträd. Trädet måste överleva och må bra alla dagar om året trots att det bara blommar ett fåtal.

...ATT BLI ÄLDRE:

– Åldern, erfarenheten, gör mig djärvare. ”Fågelfångarens son” är en sannsaga gjort med något slags urkraft.  Jag är mogen för att göra de stora cirkuskonsterna nu, det är så jag känner. Jag har inga begränsningar längre. 

LÄS MER: Charlie Gustafsson, 27: ”Hon är min stora kärlek” 

...SINA BÄSTA FILMER:

– Jag tror det är en bukett. ”Glädjekällan”, min första djupt personliga film som alla människor tycks ha sett. ”Alla älskar Alice” som var en väldig publikframgång, ”Spring för livet”, ”Harrys döttrar” som är ett av de starkaste dramerna jag gjort, ”En enkel till Antibes” och ”Fågelfångarens son”. De kliver fram och sammanfaller rätt starkt med de filmer som folk kommer fram och pratar om. Det har varit en glädje hela tiden att många av mina filmer har dröjt sig kvar. Jag menar, det görs så jävla mycket film hela tiden.

...FRAMTIDSPLANER:

– Jag är långt inne i ett nytt manuskript och har kommit en bit på väg med en ny bok. Så länge livslusten, skaparlusten och nyfikenheten finns. Jag skriver inte för att prestera. Jag skriver för att undersöka saker, försöka förstå tillvaron. Ur det kommer mina berättelser.