När Rebecka Åhlund flyttade till London eskalerade hennes drickande utom all kontroll.
När Rebecka Åhlund flyttade till London eskalerade hennes drickande utom all kontroll. Foto: Carla Borel

Rebecka, 42, om alkoholismen: "Jag gömde tomflaskor i garderoben"

Rebecka Åhlund, 42, gjorde sitt bästa för att dölja sitt alkoholmissbruk för både sig själv och omgivningen.

Det höll i flera år, men så sa henne dotter något som ändrade allt.

– Självföraktet var gigantiskt, berättar hon.

”Mamma, när pappa är borta, kan inte du låta bli att dricka vin då.”

Rebecka Åhlund ser in i sin dotter Bodils ögon och vet att jo, det ska hon. Låta bli alltså. Hon fräser visserligen till ungen att hon minsann är vuxen och gör som hon vill – men flickans ord slår rot. 

– Barn och djur ser igenom en, de märker direkt om någon är full eller hög. Mina hundar har flera gånger gett mig blickar som fått mig att vilja sjunka genom jorden. Men är man alkoholist så är man väldigt selektiv med vad man tar in, säger hon. 

Rebecka Åhlund

Ålder: 42.

Familj: Maken Johannes, barnen Betty, 12 och Bodil, 10. 

Bor: London. 

Gör: Journalist och författare. 

Aktuell med: Boken ”Jag som var så rolig att dricka vin med.”

Ja, det fanns grund för Bodils vädjan, för där kring 40 var journalisten och författaren Rebecka Åhlund en fullfjädrad alkoholist. Nu har hon skrivit boken "Jag som var så roliga att dricka med" om sina alkoholerfarenheter och sitt tillnyktrande. 

– På ytan är jag samma person nu som för två år sedan. Jag lever med samma man – tack och lov hann jag inte supa bort vare sig mitt äktenskap eller mina barn – jag bor i samma hus, och jobbar med samma saker, men inuti är skillnaden milsvid. Jag hanterar situationer helt annorlunda, är mycket rakare och ärligare, jag känner tillit till mig själv och ett slags lugn. Ja, den ångest som har varit min följeslagare sedan jag var liten är inte längre kvar, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Carola, 51, om livet som medberoende: "Söndertrasad" 

Drickandet eskalerade efter att Rebecka fick barn

Så hur blir man alkoholist? Hur går det till i praktiken? 

Dels bäddade Rebecka länge och väl för det fullfjädrade missbruket. När hon blickar tillbaka började det redan när hon som ung flyttade till Stockholm och började umgås med konstnärer, musiker, författare och journalister. 

– Vi bjöds på releaser, mingel och spelningar, så vi kunde gå ut varje kväll och bli fulla gratis. Och jag hade många kompisar på webbyråer, där folk nästintill bodde på sina jobb, sov på soffan och där det alltid fanns en kyl full av sprit och öl

Men trots att hon drack så regelbundet, kände hon ingen oro. 

– Jag kände mig ofta som den sunda, för jag snortade till skillnad från många inte kokain. Dessutom var jag nästan aldrig bakis. 

Alkoholfakta

9 av 10 vuxna svenskar dricker alkohol. 

Vi dricker i genomsnitt nio liter ren alkohol per invånare och år (15 år och äldre). 

17 procent dricker så mycket att de riskerar att ta skada. Fler män än kvinnor har en riskkonsumtion (20 respektive 13 procent). 

318 000 svenskar är alkoholberoende. 

4–5 procent av alla barn beräknas ha en förälder som har alkohol- eller drogmissbruk. 

Kvinnor tål generellt mindre än män, för att kvinnokroppen innehåller en mindre mängd vatten än manskroppen, vilket gör att alkoholkoncentrationen blir högre. 

Källa: CAN och IQ.se

Livet förändrades visserligen radikalt när hon vid 30 fick barn. Självklart drog hon ner på drickandet eftersom livet som småbarnsförälder snurrade fort: hon sov mindre, åt sämre, läste sagor, frilansade och kokade makaroner i en rasande hastighet. Och den överväldigande kärleken Rebecka kände inför sina barn, blev i andra änden en ständig underliggande oro för att något hemskt skulle hända dem. 

– Enda gången jag verkligen kopplade av var när jag drack. Och andra i vår vänkrets gjorde samma sak, det är ju liksom vedertaget att man som förälder behöver få "unna sig." Det finns till och med en utvecklad humorgenre för det här; "mamma dricker för att du är så busig."

Till slut började vi skämta om att: Ska vi gå ut och ta elva glas vin?

Bara det att Rebecka fortsatte vara lite gränslös i sitt drickande, så när andra gick ut och tog ett eller två glas vin efter jobbet, kunde det i hennes fall sluta med att hon drack långt in på natten och snubblade hem. Men återigen: Hon hade kompisar som gjorde likadant. 

– Till slut började vi skämta om att: Ska vi gå ut och ta elva glas vin? 

Den andra delen av Rebeckas svar på hur man blir alkoholist handlar om att det ligger i generna. För hennes pappa var inte bara en underbar, varm människa, utan också alkoholist. Det var visserligen inget man pratade om i familjen – en sådan skam. 

Livet förändrades när Rebecka blev mamma. Men drickandet fortsatte. Foto: Carla Borel

– Men jag visste precis när han hade druckit, för jag hatade lukten, hans dimmiga blick och att han blev som en annan person. Det gör ens barndom otrygg, för plötslig kan den person man litar mest på i hela världen förändras; han kunde exempelvis köra påverkad, med mig och brorsan i bilen. Det i kombination med att vi inte pratade om pappas problem är nog grogrunden för den ångest jag alltid burit med mig. Och det är väl därför jag har så dåligt samvete inför mina barn nu… 

När Rebecka var 11 år gick pappan ner i en djup depression och tog livet av sig – men missbrukargenen levde vidare i henne. Likt en stafettpinne tog hon den vidare.

LÄS OCKSÅ: Lena, 57, blev psykiskt misshandlad av sambon 

Började ljuga för sin omgivning

Det var när familjen på grund av makens jobb flyttade till London som alkoholismen fick chans att blomma ut. Rebecka kände sig lite lost i sin nya tillvaro. Som frilansare hade hon inget jobb med kollegor att gå till, och hon kände typ tre personer i hela staden – som hon mötte på pubar och i cocktailbarer. Det hände att hon tog en vinlunch, för att sedan gå hem och vila innan hon skulle hämta på skolan. Och en dag när hon gick runt hemma, rastlös, så hällde hon upp slatten rosévin från vinflaskan som öppnades igår. 

– Det kändes lite busigt och semestrigt, som att jag satte guldkant på livet. 

Var går gränsen för riskbruk?

Om en man dricker mer än 14 standardglas per vecka. Om en kvinna dricker mer än 9 standardglas per vecka. 

Eller: 

Om en man dricker mer än 4 standardglas vid ett och samma tillfälle. Om en kvinna dricker mer än 3 standardglas vid ett och samma tillfälle

Och ingen märkte ju något, det var hennes egen lilla hemlighet. Men det kändes härligt, så nästa dag gjorde hon det igen. Och nästa. Hon började köpa hem småflaskor till lunch, där en liten flaska snart blev två. 

– Visst skämdes jag, för jag gömde tomflaskorna bakom tröjorna i garderoben så att min man inte skulle se dem. Och det som inte syns, finns ju inte. 

Och kan man dölja saker för andra, så kan man ljuga för mig själv. 

– Man brukar prata om att missbrukare är proffs på att skarva och ge tomma löften, och det stämmer att man ljuger för andra, men allra mest och bäst ljuger man för sig själv. 

Tog sitt första glas klockan nio på morgonen

Hon säger att det kanske var där som hon blev alkoholist, även om sjukdomen skulle komma att eskalera rejält. Hon drack mer och mer. Visserligen försökte hon hitta ny kurs ibland, som när hon anmälde sig till en webbkurs för att lära sig hantera sitt alkoholintag. Hon skulle fylla i hur mycket hon drack per dag – men när sajten började blinka rött redan på onsdagen, så glömde hon helt enkelt bort kursen. Istället gick hon som radiostyrd till jourbutiken och köpte mer vin. 

Rebecka Åhlund har skrivit boken "Jag som var så rolig att dricka vin med". (Natur & Kultur)

Hennes man började hinta innan middagar att hon borde ta det lite lugnt. 

– Men då blev jag förbannad, för jag vet väl själv hur lugnt jag behöver ta det. 

Hon drack oftare och tidigare på dagarna. Mot slutet tog hon sitt första glas redan klockan nio på morgonen. 

– Det är ett långsamt, plågsamt sätt att ta dö på sig själv. Självföraktet var gigantiskt, men varje gång jag vaknade och kände att nu kan det inte bli värre, så drack jag ändå mer. Första gången jag ramlade och slog mig på fyllan, fortsatte jag att festa. Och barnen såg mig redlös med kräk på tröjan, men jag drack vidare ändå. 

LÄS OCKSÅ: Sarahs mamma blev dement vid 55 

Dotterns ord blev vändningen

Tills den där dagen då Bodil alltså bad sin mamma att inte dricka när pappan var borta. 

– Då förstod jag att det handlade om liv och död. Jag brydde mig inte särskilt mycket om mig själv längre, men jag visste ju hur traumatiskt det är för barn om en förälder går bort.

Dagen efter ringde hon en hjälplinje, grät och erkände för första gången att hon är alkoholist – och den snälla mannen i luren svarade att ”Det är okej. Det är jag också.”

– De fick min adress, och nästa dag kom en kvinna förbi och hämtade upp mig för att ta mig till mitt första möte. Jag trodde att det skulle vara läskigt, men väl där kände jag bara en oerhört varm gemenskap. 

Här finns hjälp

Anonyma alkoholister, aa.se, erbjuder gratis möten, hjälp och gemenskap i världens alla hörn.  

Alkohollinjen, 020-844 448

Alkoholhjälpen, alkoholhjalpen.se 

Sedan den dess har det blivit många möten, men ingen alkohol. Rebecka säger att det märkligt nog inte varit speciellt svårt att hålla sig ifrån att dricka, kanske tack vare att hon haft folk "att hålla i handen." Bara någon enstaka gång har hon varit sugen på vin. 

– Men jag vet ju att jag inte är som andra som kan njuta av ett glas vin Jag kan inte stoppa mig själv, jag bara fortsätter, för jag är alkoholist, och det är en sjukdom. Den kommer aldrig att läka ut, men jag kan leva gott med den, bara jag sköter mig. 

Aktuellt just nu