Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 11 jun 2016 19:00

Polisen Simon, 34: Det här är verkligheten

Fått perspektiv. "Det här jobbet har gett mig perspektiv på livet och förhoppningsvis gjort mig till en lite bättre människa, säger Simon Häggström.

Fått perspektiv. "Det här jobbet har gett mig perspektiv på livet och förhoppningsvis gjort mig till en lite bättre människa, säger Simon Häggström.

1/3

Foto: Cornelia Nordström

Gatuprostitutionen har halverats sedan 1995. Samtidigt har antalet sexannonser på nätet ökat explosionsartat på åtta år.

Gatuprostitutionen har halverats sedan 1995. Samtidigt har antalet sexannonser på nätet ökat explosionsartat på åtta år.

2/3

Foto: Cornelia Nordström

Ny bok. Kriminalinspektör Simon Häggström har skrivit om en spanares kamp mot prostitutionen.

Ny bok. Kriminalinspektör Simon Häggström har skrivit om en spanares kamp mot prostitutionen.

3/3

Sex, våld, hot, ondska, pengar och vibrerande nerver - det är Simon Häggströms vardag.

Han leder prostitutionsgruppen inom Stockholmspolisen och har skrivit en bok om sitt arbete i en ljusskygg tillvaro, livsfarlig att vistas i.

– Jag vill visa vad kvinnorna i den här världen får utstå, säger han.

Jag rundar hallväggen och sängen blir synlig. Där ligger en kvinna på rygg. Hon är helt naken och blundar. Framför henne står en man på knä med armarna om kvinnans lår. Mannen har ansiktet begravt i kvinnans sköte. Ingen av dem har märkt att hotellrummet nu är föremål för vad som på polisspråk kallas för en personell och reell husrannsakan.

– POLIS, ropar jag med hög röst ..."

Det här är en beskrivning av hur spanaren Simon Häggström och hans kolleger i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp griper en sexköpare på bar gärning i ett hotellrum. Scenen är också hämtad ur Simon Häggströms nyutkomna bok, "Skuggans lag", en brutalt ärlig och personlig rapport från en mörk värld befolkad av människor som samhället inte vill se.

I denna undre värld vistas också Simon och hans kolleger om nätterna för att jaga torskar, männen som köper sex, och kriminella nätverk som styr handeln med människokroppar.

– Prostitution har kommit i skymundan och diskuteras sällan i dag. Med min bok försöker jag beskriva verkligheten utan censur och tillrättalägganden. Jag vill visa vad kvinnorna i den här världen får utstå och även berätta om deras unika och märkliga livsöden. Att försköna deras vardag hade varit ett svek, säger Simon Häggström.

"Många tror att prostitution innebär ett sorts lyxliv"

Under sina arbetspass träffar han unga flickor som inte fattar vad de gett sig in i, kvinnor som behandlas som djur inspärrade i samma rum för att arbeta och tjejer som praktiskt taget fötts in i missbruk och prostitution.

Eller kvinnor som den 18-åriga rumänskan Stefania i det beskrivna polistillslaget på hotellrummet. Vid närmare bekantskap visar det sig att Stefania är gravid i femte månaden. Minst fem gånger om dagen säljer hon sex för att spara pengar i hopp om att skapa en dräglig tillvaro för sitt ofödda barn. I närheten av hotellrummet väntar pojkvännen på att få samla in pengarna hon tjänar.

– Gång på gång möter vi kvinnor som på grund av fattigdom inte ser sig ha något annat val än att sälja tillträden till sina egna kroppar. Ofta ivrigt påhejade av sina så kallade pojkvänner, berättar Simon.

I boken skildrar han en skuggvärld, spännande som en välgjord actionfilm fylld av död, sex, våld, hot, ondska, pengar och dallrande nerver. En ljusskygg och livsfarlig tillvaro för alla inblandade.

Simon Häggström stöter ofta på fördomar och missuppfattningar om människorna som köper och säljer sex.

- Många tror att prostitution innebär ett sorts lyxliv som i filmen "Pretty woman". Men verkligheten handlar i stället om psykisk ohälsa, våld och förnedring av människor på samhällets botten. Ingen normal person skulle kunna försvara prostitution om de såg det jag och mina kolleger ser dagligen, säger han.

När det gäller sexköpande män finns det en utbredd uppfattning om att de ofta är handikappade, ensamma och fula stackare som törstar efter lite mänsklig närhet. Men de männen har Simon under sina dryga nio år som prostitutions- spanare sällan stött på.

"Vi måste våga sätta ned foten"

Däremot har han träffat många sex-köpare ur samhällets toppskikt. Exempelvis har Simon och hans kolleger gripit en chefsåklagare med byxorna nere, bokstavligt talat. Åklagaren visade sig dessutom ansvara för internutredningar inom polisen. Men trots sitt yrke och en hög inkomst fick mannen minsta möjliga bötesbelopp - 2 000 kronor. Dessutom behöll han både titel och arbete.

– Det fick mig att på allvar fundera på om lagen är lika för alla. Jag vill se en vässad lagstiftning så att det blir mer kännbart för dem som köper sex. Vi måste våga sätta ned foten och visa att det inte är okej att människor säljer sina kroppar.

Att Simon Häggström skulle bli polis och spana på gator, klubbar, lägenhetsbordeller och hotell för att kämpa mot prostitution var något han inte kunde föreställa i sin vildaste fantasi när han växte upp.

Simon var tio månader när han adopterades från ett barnhem i Indien och kom till en pastorsfamilj i lilla Stockaryd mitt i det småländska bibelbältet.

– Det var en kärleksfull, trygg och stabil miljö. Men alla predikningar jag hörde gjorde att jag såg världen i svart och vitt. Något mellanting fanns inte. När jag blev äldre ville jag söka mig till något helt annat för att bli fri från skygglapparna. Därför åkte jag till Stockholm och utbildade mig till polis. Kanske var mitt val av yrke också ett omedvetet sätt att betala tillbaka för att jag fått chansen till en bra uppväxt i Sverige och omsätta min tacksamhet till handling.

Dödar myt om lyxliv. "Ingen normal person skulle kunna försvara prostitution om de såg det jag och mina kolleger ser dagligen", framhåller Simon Häggström.

Foto: Cornelia Nordström

"När jag var framme började jag gråta"

Tiden som nybakad polis beskriver Simon som "en käftsmäll". Plötsligt stod han öga mot öga med narkomaner och prostituerade. Och upptäckte att de var människor av kött och blod med gripande levnads-öden, det ena mer olyckligt än det andra. Hans världsbild - att människor som hamnat snett bara har sig själva att skylla - raserades raskt.

– Mitt svartvita tänkande förvandlades till en stor, grå sörja och i dag är den sörjan mer blygrå än någonsin, konstaterar han.

Under många år arbetade Simon nästan jämt och under sin lilla lediga tid funderade han ständigt på människorna han mött, var de blivit av och om de levde eller var döda. Men för tre och halvt år sedan tog det stopp.

– Jag körde hem i småtimmarna efter ett vanligt arbetspass. När jag var framme började jag gråta, kroppen låste sig och jag kom inte ur fläcken. Det blev en vändpunkt. Efter det lärde jag mig att säga nej, skydda mig själv och slutade att vara tillgänglig dygnet runt.

För att inte kallna inombords och bli cynisk är det nödvändigt att se till att ha ventiler som gör att tankarna på jobbet kan skingras, förklarar han. Att springa maraton, resa och skriva ned episoder från arbetet är ett sätt för Simon att få distans till mörkret.

"Det här jobbet har gett mig perspektiv på livet"

Men i svärtan finns också ljusglimtar som visar att arbetet med prostitutionsgruppen kan göra skillnad.

– För ett tag sedan fick jag ett brev från en baltisk kvinna som tidigare prostituerade sig i Sverige. Till en början var hon inte glad när vi blandade oss i och störde. Men nu berättade hon om sin tacksamhet för att vi förmedlat kontakt med en hjälporganisation och att hon i dag försörjer sig och sina tre barn på ett vanligt jobb.

Trots allt elände han ser har Simon inte tappat tron på mänskligheten och det goda.

– Det här jobbet har gett mig perspektiv på livet och förhoppningsvis gjort mig till en lite bättre människa än vad jag annars skulle ha varit. Även om jag är långtifrån den goda människa jag önskar att jag vore.

Det är inte omöjligt att det blir ännu en bok om denne spanares kamp mot prostitutionen.

– Kanske skriver jag en uppföljare om hallickarna och människohandlarna. Det är en lukrativ bransch som styrs av tunga kriminella nätverk och är ett direkt hot mot vårt samhälle, säger Simon Häggström.

Reporter: Gertrud Dahlberg