My Skarsgård: "Jag vaknade på nätterna och drack"

I december 2006 blev My Skarsgård tagen på bar gärning av sin bror. Vid det laget drack hon en flaska vodka varje dag och hade slutat äta.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

1 av 3: I december 2006 blev My Skarsgård tagen på bar gärning av sin bror. Vid det laget drack hon en flaska vodka varje dag och hade slutat äta.

I dag är hon nykter sedan många år och mår äntligen bra.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

2 av 3: I dag är hon nykter sedan många år och mår äntligen bra.

"Jag är fri från alkohol. Det är obeskrivligt skönt. Jag är närvarande i allt jag gör."

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

3 av 3: "Jag är fri från alkohol. Det är obeskrivligt skönt. Jag är närvarande i allt jag gör."

Vid skilsmässan eskalerade drickandet. Till slut drack My Skarsgård en flaska vodka om dagen och hade helt slutat att äta.

I dag är hon nykter och hjälper andra med alkoholberoende.

– Det är aldrig för sent – det går alltid att få ett bra liv, säger hon.

Andra har också läst

Det var den 20 december 2006. My Skarsgård vaknar av en fruktansvärd ångest. Det känns som att hon håller på att dö. Hon vet att alkohol är det enda som kan rädda henne. Hon trevar med handen i garderoben där hon har gömt en flaska, men inser att hon kvällen innan har hällt vatten i flaskan för att alkoholen ska räcka längre. 

Skvätten hon får i sig är ändå tillräcklig för att hon ska klara av att gå upp, väcka barnen och göra frukost till dem. Men ångesten kom tillbaka. Hon skyller på magknip och ber barnen göra frukost själva. Sedan låser hon in sig på toaletten. När barnen har gått till skolan smyger hon upp till sin bror som bor en trappa upp. Hon går fram till barskåpet och hittar en flaska punsch. När hon precis ska dricka hör hon någon komma. Hon hoppar snabbt in i en garderob och gömmer sig. Sekunden efter öppnas dörren. Utanför står hennes bror och stirrar på henne och på punschflaskan hon håller i sin hand. Tre ord.  ”Du behöver hjälp”.

Äktenskapet med Stellan Skarsgård

My Skarsgård var tidigare gift med skådespelaren Stellan Skarsgård. Tillsammans har de sex barn varav fyra har valt samma yrke som sin far. Utåt sett har de alltid varit en framgångsrik familj, men innanför dörrarna dolde My en mörk hemlighet. I flera år drack hon, ofta i smyg. Ingen fick veta hur illa det var. När hon blev upptäckt den där morgonen i slutet av december var det en lättnad. Hon orkade inte längre. Självföraktet och skamkänslorna hade blivit omöjliga att hantera. Vid den tidpunkten drack hon en flaska vodka om dagen och hade helt slutat äta. Hon hade insett att hon var maktlös inför alkoholen och förberett sig på att dö.

My är uppväxt i Kalmar. Pappa var tandläkare och mamma hemmafru till en början men arbetade sedan som lärare. Familjen hade ett rikt socialt liv med mycket umgänge. De hade ofta stora middagar på helgerna, det åts gott och alkoholen flödade.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Sonen Valter är ett av syskonen som gått i pappa Stellan Skarsgårds fotspår och börjat med skådespeleri.

– Pappa blev glad när han drack, men mamma blev paranoid och personlighetsförändrad. Hon hotade ofta med att ta livet av sig. Jag har starka minnen av att jag försöker hindra henne, säger My som är nykter sedan elva år och utbildad läkare och alkohol- och drogterapeut.

– Utspelen kom efter att gästerna hade gått. Hon sa att hon skulle stanna för min skull. Det blev ett väldigt tungt ansvar att bära, säger My. 

Under uppväxten fick hon lära sig vad som passade sig och inte, vad man fick säga och inte. 

– Det var väldigt tillrättalagt hemma. Följden blev att jag växte upp med mycket skamkänslor, säger hon.

My Skarsgård: "Jag var den som drack minst"

My förstod tidigt att alkohol var roten till mycket ont. Efter att som 13- åring blivit berusad under en valborgsmässoafton tog hon beslutet att inte dricka. Hon gick med i nykterhetsorganisationen IOGT NTO eller NTO, som det hette på den tiden. 

När hon som 18- åring blev tillsammans med Stellan och hade flyttat till Stockholm upplevde hon att alkoholen var en så central del av umgänget. 

– Påverkade människor väckte negativa känslor hos mig, men sedan lärde jag mig att om jag drack lite så gick det lättare att umgås med dem. Jag var den som drack minst och jag trodde att jag var den sista i världen som skulle kunna utveckla ett beroende, men min tolerans mot alkohol ökade efterhand, säger hon.

My Skarsgård

Ålder: 61.

Gör: Läkare, alkohol och drogterapeut.

Bor: Stockholm.

Familj: Barnen Alexander, Gustaf, Sam, Bill, Eija och Valter. 

Aktuell: Med rehabilitering och alkoholförebyggande kurser på egan lantstället Myggebo i Stockholms skärgård. 

1998 fick hon diagnosen livmoderhalscancer. 

– Jag hade precis läst gynekologi och visste hur prognosen såg ut. Jag var i paniktillstånd, säger My.

Tiden som följde fylldes av provtagningar, behandlingar och väntan på besked.

– Jag minns att jag satt på Stellans mammas balkong och hon räckte mig ett glas vin. Det var i slutet av maj men jag kunde varken njuta av solen eller höra fåglarna kvittra. Jag var i chock och alldeles iskall inombords. När jag drack vinet slappnade jag av. Jag minns att jag tänkte ”Gud vad det här var skönt. Det här är lösningen”. Iskylan som jag hade känt försvann helt, säger hon.

Drickandet eskalerade efter skilsmässan

Efter händelsen på balkongen tog hon till alkohol varje gång hon kände obehag. Hon drack inför varje läkarkontroll.  

– Alkoholen hade blivit viktig för mig. Jag mådde psykiskt dåligt och upplevde att alkoholen lättade min depression. Jag drack oftast i smyg men även lite inför familjen. Jag hade flaskor gömda överallt, säger hon. 

My insåg att hon behövde hjälp och gick till en psykiater.

– Jag berättade att jag oroade mig för hur jag hanterade alkohol men psykiatern sa ” Jag tror inte att alkohol är ditt huvudproblem ”. Psykiatern bedömde att problemet var en reaktiv depression efter cancerbeskedet. Jag minns att jag blev lättad. Det rättfärdigade mitt fortsatta drickande, säger hon. 

2006 ville Stellan separera efter trettiotvå år tillsammans. De hade glidit ifrån varandra och My hade, utan att hon själv insett det, börjat välja alkoholen framför allt annat.  

– Jag tänkte ”Nu går jag under”. Jag visste inte vem jag var utan honom och jag ville inte leva längre, säger hon. 

Efter skilsmässan eskalerade drickandet.

Vaknade på nätterna och drack

– Jag hade börjat kräkas blod och trodde att jag hade utvecklat skrumplever, men det visade sig sedan vara magsår. Jag fick abstinens så fort jag inte hade en viss promillehalt i blodet och jag vaknade på nätterna och drack, säger hon. 

Efter avgiftningen på Capio Maria åkte hon på behandling till Nämndemansgården i Skåne. 

– Det viktigaste jag lärde mig där var att alkoholism är en kronisk sjukdom och att jag måste förhålla mig till den hela livet. Skammen jag hade känt sedan barnsben försvann med nykterheten. Jag har inte behövt kämpa efter att jag slutade dricka. Kampen pågick när jag drack, säger hon. 

17 procent…

…av befolkningen hade en riskkonsumtion av alkohol 2016. Riskkonsumtionen av alkohol varierar mellan olika grupper baserat på kön, ålder, utbildningsnivå och region. Riskkonsumtionen är större bland män än bland kvinnor och större i åldern 16–29 år än bland 65–84 år.

Källa: Folkhälsomyndigheten

I dag stortrivs hon med sitt arbete att hjälpa människor till nykterhet. 

– Det är aldrig för sent – det går alltid att få ett bra liv. Jag vill bidra till att öka kunskapen och utmana de många fördomar som finns, som till exempel att man inte är beroende om man klarar av att hålla upp. Eller att alkohol gör att man blir lugn. Alkohol spär på oro och ångest på sikt, även om man kan uppleva att det lugnar för stunden, säger hon.  

My tycker att det är oroande att inställningen till alkohol har förändrats med tiden. 

– Folk ifrågasätter inte att man dricker, de ifrågasätter när man inte dricker. Jag tycker också att det är tråkigt att skamstämpeln sitter kvar. De som har haft alkoholproblem oroar sig för vad de ska säga om de erbjuds alkohol på en middag. Varför ska man behöva skämmas över ett problem som man har tagit ansvar för? säger hon.

"Gått från djupaste självförakt till att tycka om mig själv"

My tycker också att vi romantiserar alkohol i Sverige.

– Media lyfter ofta fram fördelarna med alkohol medan de pratas väldigt lite om riskerna, säger hon.

I dag mår My väldigt bra. Hon är till och med mer harmonisk än innan hon började dricka. 

– Skillnaden på hur jag mådde då och hur jag mår i dag är så stor som den kan bli. Jag har gått från djupaste självförakt till att tycka om mig själv och känna livsglädje.

Depressionen och ångesten försvann när hon slutade dricka. My lever ett rikt liv med både nya och gamla vänner. Hon är nära sina djur, två katter och två hundar och så ofta hon kan åker hon till landet på Ljusterö. 

– Jag är fri från alkohol. Det är obeskrivligt skönt. Jag är närvarande i allt jag gör. Det var jag inte förut. I dag kan jag hantera både med- och motgångar utan att ta till alkohol, säger hon. 

My är singel sedan många år. 

– Jag trodde inte att det gick att leva själv och var rädd att jag skulle känna mig halv, men jag trivs jättebra. Jag tror att jag har behövt vara själv. Jag har utvecklats och fått möjlighet att förändra saker. Det är klart att jag öppen för kärlek, men jag känner ingen stress. Det får komma när det kommer, säger hon.

My har utvecklat en egen metod - för att hjälpa andra

My har utvecklat "My Life", en forskningsbaserad metod som utgår från den enskilda individens egna erfarenheter och beslut. Metoden ger insikt och kunskap om alkohol och dess effekter, samt verktyg att hantera det egna förhållandet till alkohol.

Metoden bygger på medicinsk forskning om beteendevetenskap och hjärnans funktion. My lär ut hur beroendeutvecklingen går till och ger strategier för att kunna hantera ett nyktert liv.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

I dag hjälper My Skarsgård andra med alkoholproblem genom metoden "My Life".

Under kurserna pratar My bland annat om känslor, stress och försvar. 

– Vi använder alkohol för att påverka känslor på olika sätt, antingen vi vill förhöja känslorna eller dämpa dem. Många som dricker gör det för att dämpa stress, men ett långvarigt drickande ökar stressen på lång sikt. Jag lär ut strategier för hur man kan hantera stress. Vi sätter också upp försvar när vi dricker, vilket gör det möjligt för oss att fortsätta dricka. När man förstår sina försvar så märker man hur mycket man har lurat och manipulerat sig själv, säger hon.

Håller i kurser

Mys kurser är indelade i tre steg. Första steget är en helgkurs. Kursen passar alla som funderar över sitt alkoholintag men också medberoende och anhöriga. Deltagarna lär sig vilka varningssignaler man bör se upp med och hur man bäst hjälper andra som har problem. Deltagarna får kunskaper om de medicinska grunderna till beroendesjukdomen och lär sig vad som händer i kroppen och i hjärnan när man dricker alkohol. 

Steg två är en intensivkurs med betoning på förändring. De som går steg två har ofta förstått att de är alkoholberoende och bestämt sig för att sluta dricka. 

Under steg tre träffas man i grupp två timmar i veckan under ett helt år. Då pratar man om hur det har gått och delar erfarenheter. Ofta kan man ta stöd av varandra. Under det året har man också tillgång till coachning per telefon. 

– När jag håller mina helgkurser som är för alla, personer med alkoholproblem, anhöriga eller medberoende brukar jag utmana rådande attityder och missuppfattningar. Nittio procent anser inte att alkoholism är en sjukdom. Det är det. Många tror inte att de kan drabbas utan är fast i föreställningen om vilka som blir alkoholberoende. Till exempel personer med dålig karaktär, viljesvaga personer, opålitliga, ansvarslösa och deprimerade personer. Den här typen av fördomar måste vi slå hål på. Alla kan drabbas av alkoholberoende. Ingen går fri. Har man även ett genetiskt arv så löper man större risk att bli beroende, säger hon. 

Ligger du i riskzonen?

Tidiga varningssignaler

• Att man ser fram emot och längtar till tillfällen då alkohol kommer vara med.

• Att man börjar förlita sig på alkoholens effekter och tänker ”Om jag dricker nu så blir jag lugn/modig/ glad”.

• Om man kommer på sig själv med att välja bort vänner som inte dricker alkohol.

• Att intressen som inte är förenliga med alkohol faller bort.

Sena varningssignaler

• Om man börjar korttidssjukskriva sig och inte känner att man är i skick att gå till jobbet på måndag morgon.

• Om man känner ett behov av att ta en återställare.

• Att man börjar dra sig undan och smyga med sitt drickande.  

• Att omgivningen påpekar att man dricker för mycket. 

Hit kan du vända dig för att få hjälp

Via din vårdcentral kan du få träffa en läkare och sjuksköterska och göra en hälsokontroll och få råd om hur du minskar ditt drickande. En del landsting har alkoholmottagning med specialister. Du kan även få hjälp via socialtjänsten.

Alkoholhjälpen.se erbjuder behandling via internet.

Via Alkohollinjen kan både du som vill ändra dina alkoholvanor och du som anhörig få rådgivning per telefon, 020-84 44 48.

Anonyma alkoholister, Aa.se, har tolvstegsprogram och ordnar anonyma träffar över hela landet. De har särskilda träffar för kvinnor respektive män.

Källa: 1177.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer