Läsaren Maria berättar: "Tiden gick och barnen växte. Peter festade ganska bra då och då, ibland försvann han bara. Sa han skulle till kiosken men kom inte tillbaka förrän framåt småtimmarna. Med tiden blev hans utflykter och oberäknelighet allt jobbigare att leva med".
1 av 2: Läsaren Maria berättar: "Tiden gick och barnen växte. Peter festade ganska bra då och då, ibland försvann han bara. Sa han skulle till kiosken men kom inte tillbaka förrän framåt småtimmarna. Med tiden blev hans utflykter och oberäknelighet allt jobbigare att leva med". Foto: Fotolia
"Jag krävde att han skulle flytta och då blev han arg, men jag stod på mig. Jag visste då att han aldrig skulle ändra sig, han ville dricka". (OBS, genrebild)
2 av 2: "Jag krävde att han skulle flytta och då blev han arg, men jag stod på mig. Jag visste då att han aldrig skulle ändra sig, han ville dricka". (OBS, genrebild) Foto: Fotolia

"Mina barn skämdes för sin egen pappa"

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” berättar Maria om sambons drickande och hur det påverkade familjen.

Här är hennes historia.

Vi hade allt vi kunde begära.

Underbara barn, ett fint hus och möjlighet att göra det mesta vi ville när det gällde resor och nöjen.

Men det fanns ett problem och det blev bara större med åren. Min man drack alldeles för mycket.

Till slut stod hans val mellan familjen och spriten.

Han valde spriten.

Jag träffade Peter när jag var 21 år. Det var en kompis som drog mig med sedan hon i sin tur träffat en kille. Hennes killes kompis var Peter. Han var tre år äldre än jag och bodde på en mindre ort ett tiotal mil från staden där jag bodde.

Vi åkte upp till Peter och hans kompis och vi festade och gick på krogen alla fyra, och den kvällen slutade jag i säng med Peter. Jag tror att jag blev förälskad i honom.

Jag ringde Peter och frågade om han möjligtvis hade sett min börs

Det tog emot en del när jag nästa dag skulle åka hem med min väninna. Men jag gjorde en sak som vi kom att skratta åt många år efteråt. Jag ”glömde” med flit kvar en liten börs med lite småpengar och annat som jag kastade in under sängen.

LÄS OCKSÅ: My Skarsgård: "Jag vaknade på nätterna och drack" 

Två dagar senare kunde jag inte hålla mig längre. Jag ringde Peter och frågade om han möjligtvis hade sett min börs. Det hade han inte, men han lovade att leta.

Samma kväll ringde han tillbaka och sa att han hittat den. Så det gällde bara att se till hur jag skulle få tillbaka den. Han föreslog att han skulle skicka den, men då tog jag mod till mig och sa att han gärna fick komma och lämna den direkt till mig. 

"Det blev allt svårare att bestämma något med honom"

Jag blev överlycklig när han sa att det var precis vad han hoppats på. Så vi bestämde att ses kommande helg.

Ett år senare fick vi vårt första barn. Och ytterligare två år senare kom det andra. Två underbara tjejer som vi bara älskade. Vi reste utomlands på semester och vi åkte till alla de platser som barnen ville till, Gröna Lund, Liseberg, Skara sommarland och Astrid Lindgrens värld.

Tiden gick och barnen växte. Peter festade ganska bra då och då, ibland försvann han bara. Sa han skulle till kiosken men kom inte tillbaka förrän framåt småtimmarna. Med tiden blev hans utflykter och oberäknelighet allt jobbigare att leva med. 

Till slut ledde problemen till att vi separerade

Han var snäll och så, aldrig våldsam, men det blev allt svårare att bestämma något med honom. När jag kom hem från jobbet kunde han sitta på balkongen med kvällstidningarna och en kasse öl bredvid sig.

Till slut ledde problemen till att vi separerade. Han flyttade till en egen lägenhet, jag bodde kvar med barnen och fick veta att han träffade en annan tjej. Jag blev väldigt ledsen. Jag tyckte ändå om Peter fortfarande. Och han ju väldigt bra med barnen, när han var nykter. 

Hur det gick till minns jag knappt, men efter några månaders separation flyttade Peter hem till oss igen. Vi hade det jättefint, men det dröjde inte länge förrän problemen började igen. Jag märkte omedelbart när han hade druckit det minsta lilla och jag konfronterade honom. Han hade alltid någon anledning att skylla på.

"Peter hade fått någon sorts surrogat för alkoholen"

Det kunde vara jobbet, en kompis, en förlust för favoritlaget, något han sett på tv eller vad som helst. Men det var bara bortförklaringar.

Vi pratade om att gifta oss, men det blev aldrig av. Däremot köpte vi ett hus och flyttade dit när barnen var på väg in i tonåren. Det var fantastiskt, låg bra till och hade en härlig trädgård.

Peter tapetserade och slet med golv och målning innan vi flyttade in och när flyttlasset till slut gick var det som en dröm.

Det kändes också som om Peter hade fått någon sorts surrogat för alkoholen. Han drack mycket mindre och mer sällan. Men det visade sig bara vara tillfälligt. För när huset var klart, när alla möblerna stod på plats, tog han ut sin belöning.

Det var semestertid och han drack varje dag, inte redlöst, men tillräckligt mycket för att barnen inte längre ville ta med sig kompisarna hem. De skämdes för sin egen pappa.

LÄS OCKSÅ: Birgitta, 55: Jag ville så gärna rädda honom

En dag när jag kom hem stod gräsklipparen i gång på framsidan på huset. När jag gick runt till altanen på baksidan satt Peter där och sov. En ljummen grogg stod på bordet bredvid honom.

Han skötte jobbet och ingen, varken där eller i vår omgivning, märkte att han hade problem. Men för mig blev livet allt mer destruktivt. Jag fick ta hand om honom, sopa igen spåren och försvara varför vi inte kom på bjudningar eller träffar med barnens skola.

"Jag grät i smyg när det lilla flyttlasset försvann

Till slut gav jag upp. Efter 15 år tillsammans bad jag honom att välja mellan alkoholen och sin familj.

Peter valde alkoholen.

Jag krävde att han skulle flytta och då blev han arg, men jag stod på mig. Jag visste då att han aldrig skulle ändra sig, han ville dricka.

Jag grät i smyg när det lilla flyttlasset försvann neråt gatan. Barnen grät öppet, men det fanns inget annat att göra. Han flyttade långt bort ifrån oss, vi hördes av ibland, och en gång sa han att han skämdes för vad han gjort oss.

I dag finns inte Peter längre. Han blev sjuk av drickandet och tog sitt liv. Han lämnade ett brev efter sig, det var en kärlekshälsning till våra barn. Mig kunde han aldrig förlåta för att jag knuffat ut honom från familjen.    

Maria

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

 

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

 

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se