56-åriga Marie beskriver hur hon blev beroende av alkohol redan i tolvårsåldern. Kvinnan på bilden har inget med berättelsen att göra.
1 av 2: 56-åriga Marie beskriver hur hon blev beroende av alkohol redan i tolvårsåldern. Kvinnan på bilden har inget med berättelsen att göra. Foto: Shutterstock
Vändningen kom när en främling räddade livet på henne. Personen på bilden har inget med berättelsen att göra.
2 av 2: Vändningen kom när en främling räddade livet på henne. Personen på bilden har inget med berättelsen att göra. Foto: Shutterstock

Marie, 56: "Jag levde som hemlös i tre år"

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" beskriver Marie, 56, hur hon missbrukade alkohol redan som tolvåring, fastnade i drogträsket och blev hemlös. Vändningen kom av en slump i ett hotellrum.

Jag var tio år när jag kom i kontakt med alkohol för första gången och jag minns att det var en skön känsla. Och jag kan skratta när jag tänker tillbaka, att det var tur att träden var där som jag kunde stötta mig mot, när det gungade. Min pappa var alkoholist men jag upplevde aldrig min pappa som full, jag mådde inte dåligt att hans drickande. Jag kommer ihåg att han varje lördag körde till bolaget och sedan ställde han en flaska och ett snapsglas i skåpet, och sockerbit skulle han alltid ha till snapsen. Det syntes aldrig att han var berusad. Värre hade jag det med min mamma, som slog mig mycket under hela min uppväxt. Jag var pappas flicka så jag tror att hon var svartsjuk, jag tror inte ens att hon tyckte om mig. Jag var inte snällaste barnet utan hittade på mycket hyss, och då slog min mamma mig direkt med mattpiskan, skärpet och allt hon hittade. Jag mådde jättedåligt och jag var mobbad i skolan också. Det enda stället där jag hade det lugnt var hos mormor och morfar som bodde i närheten. Utan dem vet jag inte hur det hade gått för mig. 

LÄS OCKSÅ: Anders, 49: "Började förstå mig själv efter diagnosen" 

Marie drack varje helg - när hon var tolv år gammal

Vid tolv års ålder drack jag varje helg. Min storasyster hade egen lägenhet så jag drack med henne och hennes kompisar. Spriten blev min bästa vän. Då tyckte jag att jag mådde bra, men det klart det var ett rop på hjälp. Men ingen såg mig, inte ens min syster sa någonting.

När jag var runt 14 började jag rymma hemifrån och dra runt överallt. Kuratorn på skolan körde mig till barn- och ungdomspsykiatrin och jag lades in och blev kvar i ett år. Varje torsdag fick man sätta upp sig på uppesittarkväll, om det var något speciellt program man ville se, och jag ville se på "Dallas". Den kvällen när jag satt uppe kom nattvakten och stängde av tv:n och sa att jag skulle gå och lägga mig. "Nej", sa jag, "jag har uppesittarkväll", men han vägrade gå därifrån. 

DELA MED DIG AV DIN HISTORIA

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

Sen tog han en pinnstol och slog den i ryggen på mig, tog tag i mitt hår och slet in mig på mitt rum och där förgrep han sig på mig. Morgonen därpå blev jag inkallad till överläkaren. Jag var chockad och berättade vad som hänt. Läkaren sa att nu stryker vi ett streck över det här, och nattvakten fick sluta omedelbart. All min tillit till vuxna människor försvann den kvällen.  Efter en tid flyttade jag hem och fortsatte att dricka. Vid 16 flyttade jag till ett kollektiv och allting eskalerade, jag började röka cannabis och gjorde inbrott och bilstölder. 

Några år senare började jag med amfetamin, för jag ville inte leva mer

Så träffade jag en man som jag fick två barn med och hade mina lyckligaste år tillsammans med. Jag tog inga droger och under barnens uppväxt och drack jag aldrig inför barnen. Men när barnens pappa och jag skilde oss började jag dricka regelbundet igen. Min pappa dog i cancer och jag tog det väldigt hårt. Några år senare började jag med amfetamin, för jag ville inte leva mer. Jag insåg att jag inte kunde ta hand om mina barn, så jag kontaktade socialen och bad om en placering på barnen.

Jag blev hemlös och levde som uteliggare i tre år. Jag var riktigt illa däran, jag hade ”tomtar på loftet”, delirium. Jag skötte inte vätskeintaget och till sist kunde jag inte skilja på vad som var verklighet och inte. Vändningen kom, fast jag inte såg det just då, en kväll när jag gick ner till vattnet. Jag ville hoppa i, men en man la sin hand på min axel och sa ”Vill du hoppa i vattnet så plockar jag upp dig". Han ordnade ett hotellrum och sa att jag skulle titta på en tavla i rummet. Och jag tittade på tavlan som där sinnesrobönen stod, och jag undrade vilken sekt jag hamnat i. Då förstod jag inte innebörden överhuvudtaget, men min väg till nykterhet började där. 2009 genomgick jag 12-stegs behandlingen men tog ett återfall 2012. Då hamnade jag på sjukhuset, invirad i slangar. Jag var riktigt sjuk och då bestämde jag mig, aldrig mer.

LÄS OCKSÅ: Eva, 49: "Jag satt på mitt kontor och grät" 

Varit nykter sedan 2012

Sedan augusti 2012 har jag varit nykter. Jag bor i en stuga på landet, har kontakt med alla barnen, har fyra barnbarn och mina barns pappa är i dag min bästa vän. Jag funderar också på att vidareutbilda mig till diakon.

Får jag ett sug numera dricker jag julmust och läser sinnesrobönen, och jag har insett att jag alltid har ett val. Jag har mina morgonritualer. På morgonen tänder jag ett ljus och tackar en högre makt att jag är frisk och nykter, jag gör likadant på kvällen innan jag lägger mig. Jag har alltid bönen med mig. Mannen som ordnade hotellrum till mig sådde ett frö till mig och visade ett det fanns ett annat bättre liv. Den mannen är min högre makt. Han räddade mitt liv. Jag påminner mig själv var jag kommer ifrån och hur mitt liv såg ut då och frågar mig själv: Vill jag ha det livet igen? Nej det vill jag inte. Och så länge jag går på mina möten och tar mina beslut på morgonen så är jag på rätt väg.

Marie, 56

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av ToppHälsa + trådlösa hörlurar från adidas. Köp nu!