Mari Öhrn drabbades av kraftiga smärtor i ryggen. Det visade sig att hennes aorta hade spruckit.
1 av 2: Mari Öhrn drabbades av kraftiga smärtor i ryggen. Det visade sig att hennes aorta hade spruckit. Foto: Mariohrn.se
Hennes hjärta stod stilla i 14 minuter.
2 av 2: Hennes hjärta stod stilla i 14 minuter. Foto: Shutterstock

Mari Öhrn: "Mitt hjärta stannade i 14 minuter"

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” berättar Mari Öhrn, 64, hur en helt vanlig dag förvandlades till en mardröm som höll på att ta hennes liv.

För fyra år sedan var jag bildlärare på halvtid och fotograf med egen firma på halvtid. Jag skilde mig efter ett 24 år långt äktenskap och flyttade till en egen lägenhet. Jag var ständigt i gång och körde på, hade alltid något att göra. En morgon när jag hade fikat med en kund fick jag starka smärtor i ryggen som hela tiden blev värre. Jag ringde 112 och ropade på hjälp, och inom tio minuter kom en ambulans. Jag var livrädd, det kändes som om min kropp skulle gå sönder. På sjukhuset röntgade de mig och jag fick sedan åka ambulanshelikopter till Sahlgrenska i Göteborg, där jag opererades i nio timmar. Det visade sig att min aorta hade spruckit och att jag hade mängder av blod inuti bröstkorgen. Mina barn kallades dit av läkaren, för det var inte alls säkert om jag skulle överleva. 

När jag vaknade trodde jag att varit med om en bilolycka och hade svårt att få ihop minnesbilder om vad som hade hänt. Barnen åkte hem och jag lades in på hjärtavdelningen. Den natten stannade mitt hjärta i 14 minuter. 

LÄS OCKSÅ: Josefin, 43: Hästolyckan förändrade allt 

Blev kvar på sjukhuset i ett halvår

Jag låg nedsövd i nästan en månad, då de var osäkra på vad det var som hade orsakat mitt hjärtstopp. När de väckte upp mig fick jag en pacemaker och man hade satt ett nät för aortan inuti bröstet. Läkarna sa att jag var en överlevare dubbelt upp. När jag varit nedsövd i en månad orkade kroppen ingenting, för alla muskler hade lagt av. Jag blev kvar på sjukhuset i ett halvår, och en stor del av tiden gick till intensiv träning för att få musklerna att komma igen, det går oväntat fort för kroppen att lägga ner och tappa muskelkraft. 

LÄSARNA BERÄTTAR

Varje människa bär på en historia. 

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. 

Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Det var inte meningen att jag skulle dö än. Det har varit en kamp och jag älskar att leva. Jag har levt på jäklar anamma. Första året tränade jag kroppen och när skolan där jag jobbade la ner slutade jag som lärare. Då kom jag in på en ny bana. För 20 år sen stod jag med en jättejulgran som barrade överallt. Jag tog då ett påslakan och drog över granen och slängde ut den genom fönstret. Sedan dess har jag i perioder klurat på om jag skulle kunna ta fram en julgransmatta, som kunde fungera som påslakanet. Jag tog upp mina funderingar och planer och förra året kom de första hundra exemplaren av mattan ”Barrfrid”. Jag har även fotat mer den senaste tiden och skapat en hemsida. 

Jag körde på utan att lyssna på kroppen

I efterhand har jag tänkt mycket på mitt liv innan jag blev sjuk. Hur jag körde på utan att lyssna på kroppen. Jag hade länge ätit fel sorts mat, stressat och lagt på mig mycket i vikt. Nu är jag jättenoga med maten och har blivit vegetarian. Jag har skaffat mig en hund också, och kommer ut på dagliga promenader, rör på mig. 

Sjukdomen lärde mig verkligen många saker. Som att det mesta inte är så viktigt, inte det stora snygga huset med fina gardiner och välskött gräsmatta. Nu är inget av det viktigt. Jag har också rensat bland vänner och bekanta som jag upplevde tog för mycket energi. Jag har alltid varit den som sett till att alla andra mår bra och tagit mig själv sist. Nu gör jag tvärtom; jag och min ork går först. Jag trivs mycket mer med livet nu. Min man och jag gifte om oss också för två år sedan och hade en stor fest på midsommarafton. 

En stor insikt har varit att man inte behöver vara rädd för att bli allvarligt sjuk. Vi har en fantastisk sjukvård, de räddade ju mitt liv två gånger till och med.  Varje dag när jag låg nedsövd skrev personalen vad de gjort och vilka besök jag hade, och så hade de tagit bilder på mig. Och hela tiden var de så gulliga, mot mig. Man ska vara rädd om sig och tänka på sig själv i första hand, att man själv mår bra, det är inte att vara egoistisk. 

LÄS OCKSÅ: "När min son föddes blev det knäpptyst i salen" 

Uppskattar nuet

Det är fyra år sedan jag blev sjuk. Jag har hjärtmediciner och ibland smärtstillande, men inte alls så mycket mediciner som förut. Jag har jättefina kompisar som hjälper mig och jag försöker bygga upp mitt liv igen. Nu lägger jag upp mina dagar efter mitt mående och tänker aldrig mer stressa.

Jag rår äntligen över mitt liv. Det är det som är livet. Lev i dag, tänk inte på allt du ska göra sen, i framtiden, utan gör det nu. Många har undrat om jag inte blivit deprimerad, för det är vanligt när man drabbats av akut sjukdom, men det har jag faktiskt inte blivit. Jag ser till att sysselsätta mig med saker som jag tycker är roliga. Jag har blivit ödmjuk inför livet, innan trodde jag att jag var odödlig. När man blir så här sjuk behöver man inte allt det man jagar i livet. Det är mycket skönare att ta det lugnt och uppskatta nuet. Och så ska man ju faktiskt vara med sig själv resten av livet, så det är bäst att bli vän med sig själv. Jag har märkt att ju äldre jag blir, desto modigare blir jag. Varje år jag lever blir det tydligare att man kan skala bort ganska många måsten. Och det tänker jag fortsätta med.

Mari Öhrn, 64

Berättat för Anne Haavisto

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av ToppHälsa + trådlösa hörlurar från adidas. Köp nu!