Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 26 jun 2016 07:00

Malin Persson Giolito: "Det finns en frustrerad tonåring inom mig"

"Jag har ett enormt kontrollbehov. Jag blir sällan onykter för att jag har så svårt för att tappa kontrollen.

"Jag har ett enormt kontrollbehov. Jag blir sällan onykter för att jag har så svårt för att tappa kontrollen.

1/3

Foto: Cornelia Nordström

Leif GW Persson hyllade sin dotters författarskap i programmet "Skavlan".

Leif GW Persson hyllade sin dotters författarskap i programmet "Skavlan".

2/3

Foto: Roger Vikström

"Alltid när jag är klar med en bok tänker jag att nu ska jag skriva något helt annorlunda, något roligt och lättsamt - men jag hamnar alltid bland döden och advokaterna."

"Alltid när jag är klar med en bok tänker jag att nu ska jag skriva något helt annorlunda, något roligt och lättsamt - men jag hamnar alltid bland döden och advokaterna."

3/3

Foto: Cornelia Nordström

Hon ville bli författare redan som liten, faktiskt före sin välkände far, Leif GW Persson. I nya boken tar hon ut tonårsfrustrationen till max - den egna tonårstiden var inte alltid lätt.

– Jag blev mobbad i skolan under en period, berättar Malin.

Jag ville bli författare redan innan pappa blev det, säger Malin Persson Giolito, dotter till kriminologiprofessorn och tv-personligheten Leif GW Persson. Jag lärde mig läsa väldigt tidigt. Jag var en sådan där unge som läste mig igenom hela somrarna och skrev små historier om snälla monster och tjejer som fick egen häst - i tonåren skrev jag dagbok och första kapitlet på en massa böcker. Jag har fått mycket träning på första kapitel...

Hon ler.

Det märks i hennes senaste bok "Störst av allt". Första kapitlet "Klassrummet" slutar så här:

"Det stinker ruttna ägg. Luften är grå och suddig av krutrök. Alla är skjutna utom jag. Jag har inte så mycket som ett blåmärke."

– Jag vet uppriktigt sagt inte varför det blev just en skolskjutning, säger Malin. Men jag har velat skriva om det länge. Mina barn går i en stor skola. Danderyds gymnasium, där jag tog studenten, var också en stor skola. Samtidigt, även i stora skolor, är det alltid klaustrofobiskt. Långa korridorer, små skolsalar, lågt i tak... Jag är också fascinerad av barn som förövare, och av de här brotten som liksom inte passar in i statistiken. En skolskytt är nästan alltid en vit, ung man som inte nödvändigtvis kommer från en utsatt miljö, det är något annat som skapar en skolskytt...

Malin Persson Giolito: "Jag blev verkligen tagen på sängen"

"Störst av allt" skildrar samtidigt ett rättegångsdrama, en vriden kärlekshistoria, klyftan mellan barn och föräldrar, en cynisk tonårsvärld - och klassklyftorna.

– Berättade ur Majas perspektiv. Hon är rolig när hon sätter fingret på hur hennes föräldrar lever och i viss mån också hur hon själv och hennes kompisar lever. Jag tycker klassfrågan är den viktigaste samhällsfrågan i dag. Vi pratar inte om klass eftersom det är enklare att prata om ras eller religion. Och det är klart att många drabbas av fördomar som handlar om deras kulturella tillhörighet, men i den mån det finns ett VM i samhällsproblem så blir det guld för klassproblemen.

Hon tystnar.

– Jag tror ju att jag har en väldigt bra relation till mina barn, men det spelar ingen roll - de kommer ändå inte att vända sig till mig. En av mina döttrar blev mobbad i skolan och det fick jag inte veta förrän hennes äldre systrar berättade det. Jag blev verkligen tagen på sängen - eftersom jag själv blev mobbad i skolan under en kort period och har varit extremt öppen om det och sagt att jag inte vågade berätta om det för mina föräldrar för att jag trodde att de skulle bli ledsna. Jag trodde verkligen jag gjort allt enligt boken för att de skulle förstå att om det hände dem behövde de inte göra samma misstag som mamma.

"Störst av allt" är en fantastisk skildring av tonårsvärlden inifrån, men Malin påstår att hon inte frågat ut sina döttrar.

– Den där cyniska tonåringen var förvånansvärt lätt att plocka fram. Jag trivdes så bra med Maja att jag blev självföraktande under perioder - hur kan jag leva med en sådan dubbelmoral? Jag tror det finns en frustrerad tonåring inom mig - nu är jag så väluppfostrad, ska förstå alla sidor och vända och vrida på allt... jag har verkligen levt ihop med Maja i fyra år! Fortfarande kan jag sitta på middagar och tänka "det här skulle Maja ha svårt att köpa!" (skratt)

Malin Persson Giolito om föräldrarnas skilssmässa

Malin är uppvuxen i Djursholm, liksom Maja.

– På den tiden fanns en medelklass i Djursholm. Vi bodde i flerfamiljshus, pappa var bara en vanlig akademiker då och mamma var sjuksyrra. De skilde sig ganska tidigt och jag bodde kvar hos mamma - och hon hade ingen Djursholmsekonomi.

I mellanstadiet hade Malin "Kärnkraft – nej tack!"-märke och blev kallad "kommunistfitta", i gymnasiet var hon ihop med SSU-ordföranden och engagerad i ANC-gruppen.

– Fast samtidigt har jag en bra relation till Djursholm, säger hon. Det går inte att komma ifrån att om du växer upp i en trygg miljö, med bra ekonomiska förutsättningar och har det vackert och fint omkring dig så skapar det många bra människor - trevliga, fördomsfria och öppna. Eftersom de inte är hotade utifrån är det mycket lättare för dem.

Efter studenten låg livet framför henne.

– Jag har fått lära mig att man ska skaffa sig ett riktigt jobb och kunna försörja sig - och juristlinjen var något konkret. Men jag tyckte det verkade dödstråkigt - jag skulle läsa konst- och litteraturhistoria. Så jag började med språk, konst och litteratur och sedan läste jag den juridiska översiktskursen, "jöken" parallellt - och tyckte det var så fruktansvärt roligt! Logiken tilltalade mig - att kunna resonera och föra en tanke till slut.

När hon var klar valde hon affärs- juridiken.

– Jag ville utomlands. Vi hade precis blivit medlemmar i EU och jag lyckades få praktik vid EG-domstolen i Luxemburg precis efter examen. I kontoret bredvid mitt satt en ung fransman.

– Eftersom jag alltid varit en lat människa så ... nu har vi varit ihop i 21 år! Ganska länge eller hur?

LÄS MER: 11 saker din mamma faktiskt hade rätt om

"Jag vill se mig själv som en modig människa"

Varför hon blev affärsjurist i stället för brottmålsavdokat har hon fortfarande svårt att förklara för sig själv.

– Jag vill se mig själv som en modig människa. Jag säger vad jag tycker, försöker att vara ärlig. Men det är lätt att vara en förträfflig människa om du inte utsätts för riktiga prövningar - och det är där fegheten kommer in. Varför blev jag inte brottmålsadvokat? Jag gick omkring och skulle rädda världen, men för att rädda världen måste du faktiskt bege dig till platser där de riktiga problemen finns - vilket jag uppenbarligen inte gjort. Nu är det svårt att ångra eftersom jag är så nöjd med mitt liv, men jag tycker inte jag utmanat mig själv lika mycket som jag trodde jag skulle göra när jag var yngre.

Att vara mamma och affärsjurist var inte heller någon bra kombination. När hon blev gravid för tredje gången, fick hon veta att hon inte behövde komma tillbaka efter mammaledigheten.

– Men det är förhållandevis trevligt att få sparken från en advokatbyrå. De finansierade min första roman... fast det var ett svårt beslut - jag är trygghets- narkoman och tycker att man ska ha fast lön, pensionsavsättningar och allt sådant...

För att få skrivro inför andra boken "Bara ett barn" flyttade hela familjen till Florens, där maken fått en gästprofessur. Det gick så där.

– Jag gick väl på den där livs- lögnen ... att det bästa man kan göra för sig själv är att ta ett sabbatsår och vara kreativ i Toscana. Jag fick allt från hemmorojder till hårlöss under det året. Det blir faktiskt ännu jobbigare att skriva en roman när det är 45 grader varmt och man inte ens kan öppna fönstret och internet inte funkar eftersom det är Italien ...

Funderar på att skriva bok från Bryssel

Hon skrattar uppgivet.

– Men saker är sällan bara bra eller dåliga. Jag tror sabbatsåret var bra, bland annat för att min man fick ägna mer tid åt barnen... han kunde ta ungarna till och från skolan och gillade det. Fram till dess hade vi haft, och har fortfarande, ett ganska ojämlikt förhållande – men det är inte så jävla lätt att dela föräldraledigheten om du bara har två veckors pappaledighet!

Ändå tyckte Malin att Florensvistelsen var bra.

– Det var jobbigt att vi skulle umgås med varandra hela tiden och inte hade några bosatta vänner där nere - men samtidigt blev det bra på andra sätt. Även om vi inte hade den här "åh, nu grillar vi och dricker rosévin"-tillvaron hela tiden så var det bra att ändra vardag i ett längre perspektiv.

Och Malins passion för mat fick nya dimensioner.

– Fy fan, vad de är bra på mat - och det är så enkelt! Det är bara att köpa en tomat och hälla på olivolja och salta - det blir fantastiskt! Jag sörjde Florens i ett halvår efter att vi kommit tillbaka till Bryssel - och då har Bryssel ändå ungefär tio gånger bättre råvaror än Stockholm.

Nu funderar hon på en bok från just Bryssel.

– Jag har bott där i 20 år, och alltid när jag är klar med en bok tänker jag att nu ska jag skriva något helt annorlunda, något roligt och lättsamt - men jag hamnar alltid bland döden och advokaterna...

Vår reporter Christer Olsson tar en selfie med Malin Persson Giolito.

Foto: Cornelia Nordström