Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 30 mar 2019 08:00

Malin, 35, lider av tvångssyndrom: ”Är jätterädd att råka skada någon”

– Mina tankar kretsar ofta kring att någon ska sätta dit mig. Eller att jag ovetandes gjort något oförlåtligt, berättar Malin Ovesson som har diagnosen OCD. 

För henne innebär det inte bara ett tvångsmässigt kontrollerande utan också extrema katastroftankar och en panisk skräck för att råka skada eller döda någon. 

Malin Ovesson är van vid att möta starka reaktioner när hon berättar att hon ofta måste kontrollera bagageluckan på sin bil för att försäkra sig om att det inte ligger ett lik där. Varför vet hon inte, men det skulle kunna vara så att hon råkat döda någon och lagt den personen i bagageluckan. Eller så är det någon som vill sätta dit henne för mord. Oavsett scenario så skulle det få fruktansvärda konsekvenser - så hemska att de knappt går att ta in.

Malin skakar på huvudet och ler. Hon har nära till skratt och är en sprudlande personlighet. Det är svårt att förstå att denna kvinna lider av OCD (Obsessive compulsive disorder), asperger och bipolär sjukdom.

– Jag är väldigt bra på att hålla masken, att inte visa utåt vad som händer inuti. Men jag har konstant ångest över allt möjligt och är jätterädd att råka skada någon. Jag tror ofta att jag med mina tankar kan påverka skeenden och ur mitt perspektiv så har jag också gjort det. Jag trodde i flera år att det var mitt fel att killen som jag var kär i dog i en arbetsplatsolycka. Om jag inte hade pratat om döden och om honom i samma andetag med några kompisar så hade han levt i dag…

Lever med en ständig skräck

Vännens död 2009 gjorde att Malin föll rakt ner i avgrunden. Ångesten blev så svår att hon lades in på psyket – hennes anhöriga var oroliga för att hon skulle ta sitt liv. Väl där oroade hon sig för att personalen skulle sätta dit henne för något hon inte gjort. Om en patient dog så kunde de skylla på henne - eftersom hon gick på tunga mediciner så skulle hon inte kunna svära på att det inte var sant.

– Mina tankar kretsar ofta kring att någon ska sätta dit mig. Eller att jag ovetandes gjort något oförlåtligt. Det är därför jag regelbundet kollar bagageluckan på min bil. Jag öppnar och stänger den flera gånger och känner efter med händerna för att verkligen försäkra mig om att det inte finns något lik där. Ändå kan jag inte vara riktigt säker, för nästa gång jag öppnar kanske det ligger en kropp där, säger Malin och berättar att när hon för många år sedan jobbade som tidningsbud brukade hon lägga sig på marken och kolla bilens undersida i jakt på blodspår. För tänk om hon hade råkat köra på någon?

Malin Ovesson, 35, har valt att inte skaffa barn.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– Då skulle jag direkt erkänna och hamna i fängelse. Fast jag inte alls menade att skada någon! Tanken på det ger mig en enorm ångest. Jag brukar numera kontrollera min bil runtom för att se att det inte finns några skador eller blodspår. Jag kör helst inte kvällstid av rädsla för att råka köra på någon.

Den här ständiga skräcken för att orsaka skada - eller själv drabbas - hindrar henne från att leva det liv hon önskar. Hon skulle gärna vilja ha barn, men törs inte i rädsla för att barnet ska visa sig vara en psykopat och försöka manipulera sin mamma. Eller att hon själv ska råka döda sin baby.

– Tänk om jag råkar glömma barnet i het bil? Eller puttar barnvagnen utför ett stup? Eller råkar ligga ihjäl det? Eller lägger det i mikron eller tvättmaskinen av misstag? 

Var rädd att hon orsakat Leif GW:s död

Malin är medveten om att det låter knäppt, men för henne är rädslan på blodigt allvar och bortom all kontroll. Den är så stor att hon inser att det aldrig skulle funka att bli mamma. Hon har det kämpigt nog som det är med alla tvång. 

Vid flera tillfällen har hon varit övertygad om att hon orsakat andras död – genom tankekraft. När Magnus Härenstam dog hade hon tänkt på honom någon dag innan. Och när hon gav sin bok och i samma andetag uttalade titeln ”Hoppas att jag inte råkar döda dig” till Leif GW - vid ett tillfälle då hon intervjuades i en morgonsoffa - anade hon inte att han veckan efter skulle hamna på sjukhus. Han dog inte, men Malin levde länge med en panisk rädsla att han skulle dö. Det skulle vara hennes fel, hon hade sagt till honom ”hoppas att jag inte råkar döda dig”!

Hon skulle gärna vilja resa utomlands, men törs inte av flera anledningar. Hon är rädd för att ens tänka tanken att planet skulle störta. För om hon tänker det så ökar risken att det faktiskt störtar – och då är det hennes fel, eftersom hon tänkte på det.

– Ju mer jag tänker att jag inte ska tänka på en viss sak, desto mer tänker jag på det. Så jag undviker att flyga, säger Malin med ett leende och tillägger att om hon ändå någon gång flyger inrikes så kan hon inte sitta på rad 9.

– Nej, 9 är en dålig siffra. Medan 7 och 3 är bra siffror och gärna i kombinationen 7 gånger 3.

LÄS OCKSÅ: Erica, 29, lever med OCD: ”Man är den vidrigaste människan i hela världen” 

Började med dödsångest och söndertvättade händer

Malin var sex år gammal när hon fick sin första panikångestattack. Det var i samband med att hon blev medveten om döden. Dödsångesten var överväldigande och hon utvecklade olika strategier för att försöka hantera den.

– Jag skulle känna på hjärtat tre gånger, att det slog, och jag vågade inte sova ensam, säger hon och berättar hur tvången med tiden blev allt fler. 

Hon tvättade nästan sönder sina händer, kontrollerade dörrar och utvecklade symmetriska tvång – som att sortera saker enligt vissa mönster - för att skapa en illusorisk kontroll. Hennes föräldrar sökte hjälp, men fick beskedet att det skulle växa bort.

Hon utbildade sig till undersköterska och började jobba som personlig assistent åt en svårt handikappad kvinna. Där utvecklade hon en stark rädsla för att råka skada eller döda kvinnan. Kontrolltvången tog fart.

Malin måste ofta kontrollera bagageluckan på sin bil för att försäkra sig om att det inte ligger ett lik där. Hon har en tvångstanke om att ha råkat döda någon av misstag, eller att hon blivit ditsatt.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– Tänk om jag råkade glömma ugnen på och så brann hon inne. Eller om jag la henne på fel sätt i sängen så att hon kvävdes. Jag var tvungen att kontrollera om och om igen att spisen var av, att hon låg rätt, att jag inte råkat förgifta henne, säger Malin.

Hennes egen vardag är fylld av kontrollbeteenden som hindrar henne från att leva ett normalt liv och som gör henne helt utmattad, fysiskt och psykiskt. Det handlar bland annat om att kontrollera spisen, att ljusen är släckta, att dörren är låst. Det kan ta henne timmar att komma i väg hemifrån. Hon beskriver hur hon kan sluta först när ”rätt” känsla infinner sig i kroppen.

– Annars måste jag börja om. Men jag har några knep för att stoppa mig själv. Jag gör en viss grimas eller slår på armen, pratar högt med mig själv och säger ”nu är spisen avstängd, Malin”. Då avtar det en stund, men säker kan jag aldrig vara på att jag kontrollerat tillräckligt, säger Malin och berättar att hon fått tipset att med mobilen fota spisen. Då kommer hon se klockslaget och att den är av. Bildbevis!

– Jovisst, jag ser ju att den inte var på klockan 13.07. Men 13.08 kanske den slog på? Och klicket från mobilen skulle kunna utlösa någon elektrisk kortslutning. Så nej, det är ingen bra idé.

LÄS OCKSÅ: 6 personer berättar: Så här är det att ha OCD - på riktigt

Föreläser om diagnosen

Malin fick sin diagnos när hon var 22 och erbjöds då KBT-behandling. Läkaren menade att hon skulle bli botad efter 15 timmars terapi.

– Men jag köper inte KBT, jag har alldeles för många tvång. Jag kan klara att inte kontrollera spisen tjugo gången. Men den tjugoförsta gången trillar jag dit. Det är jättesvårt att förändra sitt sätt att tänka, man kan ju inte bara stänga av sina tankar, säger Malin, som har accepterat att hon kommer att få leva med sin OCD.

Måendet går i vågor och är avhängigt på bland annat stressnivå och sömn. Men rejäla katastroftankar och en malande oro för att skada eller skadas är ändå hennes ständiga följeslagare. Hon är medlem i OCD-förbundet och har valt att prata öppet om sina problem – både med nära och kära och offentligt.

Sedan 2011 föreläser hon om OCD, för att hon anser att kunskapen om tvångssyndrom är bristfällig. 

– Många tror att det handlar om ett maniskt tvättande eller att man måste kontrollera att dörren är låst. Men när folk hör min historia så blir de ganska chockade och förvånade, säger Malin, som också har medverkat till boken ”Hoppas att jag inte råkar döda dig”, skriven av författaren Malin Wendel 2017.

Malin understryker att det är jätteviktigt att det står att Malin Wendel har skrivit boken, men att den handlar om henne. Hon vill inte riskera att bli anklagad för att ha orsakat någons död, bara för att boken beskriver rädslan för detsamma.

– Författaren har lovat att stå som ansvarig om någon skulle få för sig att anklaga mig!