Linda, 42: "Min häst har hjälpt mig att läka"

Linda hade levt i en relation i 23 år när hon och hennes man gick skilda vägar. De gick i parterapi några gånger för att se om äktenskapet gick att rädda, men separationen var ett faktum och Linda gick in i en livskris.

– Att bli bortvald när man var mitt i livet och ens livspartner träffar en annan. Det kom som en chock, så klart. Men samtidigt är jag ganska rationell som person. Kärleken kan man inte hejda, blir man kär så blir man. Och tappar man känslan så är det inget man kan tvinga tillbaka. Det är hur snabbt man accepterar och hur man hanterar sig reaktion som är avgörande, berättar Linda.

Hon tappade sitt annars så goda självförtroende helt och kände att hon inte dög till någonting. 

– Vem var jag nu, en trebarnsmamma som närmade mig 40. Var det slut med mig nu? Hade jag inget värde längre? Jag mådde fruktansvärt dåligt i känslan att jag inte dög.

LÄS OCKSÅ: Fem skäl till att alla borde älska hästar

"Jag sa åt min bästa vän att hon skulle säga till mig när det var dags att sluta vara bitter"

Linda och hennes man sålde huset och flyttade till varsitt boende. Linda berättar om tiden som följde, som ensamstående.

– Jag var väldigt arg under den första tiden. Eftersom det var min exmans beslut var jag arg på honom för att jag förlorade barnen på halvtid. Men ändå bestämde jag mig för att inte bli den där bittra, separerade mamman. Jag sa åt min bästa vän att hon skulle säga till mig när det var dags att sluta vara bitter, säger hon. 

Linda som inte hade levt ensam sedan hon var 16 år överrumplades till en början av ensamheten varannan vecka. Hon säger att hon dövade ensamheten genom att umgås med sina vänner och nätdejta, något hon skriver om i sin roman ”Tusen känslor och nästan lika många män”.

– Jag fikade med många män men dejtade bara några få på riktigt, men hittade ingen som jag ville släppa in i mitt liv, säger hon.

Men ensamheten hade även en annan, positiv sida upptäckte hon.

– Plötsligt öppnades ett annat liv för mig. Ett liv där jag faktiskt, varannan vecka, kunde göra precis som jag ville, säger Linda.

LÄS OCKSÅ: Annika Jankell: "Det var viktigt för mig att inte bli offret"

"När jag galopperade i skogen kände jag energin och glädjen återvända"

Linda som hade ridit mycket när hon var ung bestämde sig för att ta upp ridningen igen.

– Jag bokade in mig på ridlektioner en gång i veckan och jag åkte även i väg på turridningar tillsammans med andra. Och jag upptäckte snabbt att ridningen gjorde mig gott. 

– När jag red fick jag den paus jag så väl behövde. När jag galopperade i skogen kände jag energin och glädjen återvända. Allt annat grubbel fick stå åt sidan helt enkelt och det var en underbar känsla. Stallet blev en plats för vila men även för nya bekantskaper, säger hon.

Plötsligt kunde jag lyfta blicken och se alla möjligheter jag faktiskt hade

Med det blev lite stalltid och väldigt kostsamt att rida lektion och åka ut på turridningar.

– Jag hittade en tjej som behövde en medryttare till sin islandshäst, så jag hjälpte henne att rida den 4-5 gånger i veckan i några månader, säger hon.

Från första dagen fanns det en tom box i stallet, en plats för en egen häst. 

– Steget till egen häst var inte långt. Jag hade också kommit längre med min bearbetning och började få tillbaka självförtroendet. Jag visste nu att jag var kapabel att ta hand om mig, jag var framgångsrik säljare och hade nu min egen ekonomi. Om jag tog pengar från mina besparingar för att köpa en häst, skulle ingen annan drabbas av det än jag. Plötsligt kunde jag lyfta blicken och se alla möjligheter jag faktiskt hade, berättar Linda.

"Det var ju skönt, då kunde vi vara knepiga ihop"

Att det skulle bli en islandshäst hade Linda redan bestämt, eftersom hon redan red en sådan.

– Jag hade ridit storhäst förut men det var uteritterna, friheten och tölten som fick mig att välja islandshäst. De går utomhus på lösdrift dygnet runt och kräver inte så mycket hantering, vilket gjorde att jag inte kände någon stress när jag inte hann ut till stallet. 

När Linda mötte islandshästen Pila var det kärlek vid första ögonkastet. 

– Jag såg henne redan på håll när vi närmade oss stallet med bilen. Hon var så vacker; vit med bruna fläckar, en skäck. Hon är en enmanshäst och lite knepig. Det var ju skönt, då kunde vi vara knepiga ihop, tänkte jag.

Linda gjorde i ordning Pila och provred henne. 

– Hon var superkänslig, jag behövde bara röra mig lite så började hon gå. Det tog inte lång tid förrän jag hade bestämt mig för att henne skulle jag ha, berättar Linda.

En vecka senare hämtade Linda hem sin häst. Hon säger att hon blir tårögd bara hon tänker på det.

– Jag var som ett barn på julafton, lycklig och förväntansfull. Det var genuin och ren lycka, som man sällan känner i det vardagliga livet. Det var wao! Och jag njöt av tanken att det här var mitt äventyr. Att jag hade en egen häst, det var stort, säger hon.

Det var genuin och ren lycka

Tillsammans med Pila blev läkningen av det förflutna enklare.

– Att umgås med djur renodlar känslorna som behöver läkas. Att jag skulle få så mycket tillbaka från Pila var faktiskt överraskande, eftersom jag bara ridit tillfälliga hästar tidigare och inte riktigt fått den nära kontakten som man får med egen häst. Jag kan sitta i hennes box och bara njuta av att vara nära henne. Dessutom duger jag precis som jag är, säger Linda och ler.

Den svåra PMS som Linda i många år har lidit av är borta sedan hon började rida.

– Kring ägglossning blev jag som ett monster. Jag undvek viktiga möten på jobbet eftersom jag var så ledsen och sårbar. Jag har ätit mediciner i många år mot PMS men sedan jag började rida har jag inte tagit någon medicin. Visst blir jag lite känsligare den perioden och det märker Pila. Då umgås vi mycket och vi tar lugnare turer. Det ger en skön avkoppling och tid till eftertanke, berättar hon.

LÄS OCKSÅ: Störtskönt! 6 saker du slipper när du blir äldre

"Det är så lätt som kvinna att sätta alla andras behov före sina egna"

Linda bestämde sig när hon köpte sin häst att ridningen skulle gå före allt annat.

– Det är så lätt som kvinna att sätta alla andras behov före sina egna. Självklart går mycket tid åt barnen och jobbet, men jag har lovat mig själv att aldrig säga att i dag hade jag tänkt rida, men gör något annat i stället. Ridningen går först så långt som möjligt. Pila har läkt mig så mycket, det kan jag inte plocka bort, menar hon.

Linda och hennes häst utmanar varandra dagligen, vilket har stärkt deras relation.

– Jag behöver lära mig att rida bättre och hon behöver övervinna sina rädslor. Till exempel är hon lite rädd för hjortar. Då är det min sak att lära henne att hjortarna inte är så läskiga. Eller att hästtransporten inte är farlig. 

Linda berättar att hon blivit bättre på att prioritera sig själv och sitt välmående.

– Tidigare sa jag ofta att jag inte hade tid, att jag inte hann. Men jag kan faktiskt ta 20 timmar i veckan som jag ger mig själv och min häst. Hade jag inte lagt tiden på henne hade jag haft mer städat hemma och då hade jag inte fått uppleva den genuina lyckan och tillfredsställelsen. Och tack vare Pila har jag blivit mycket starkare som person och mer självständig.