Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 6 okt 2018 14:30

Lina Bengtsdotter om succén: "Känns overkligt"

Förra sommaren debuterade Lina Bengtsdotter med kriminalromanen "Annabelle". Den prisbelönta boken har redan sålts till 19 länder.

– Det är som om jag står mitt i en storm och bara tittar på. Att bli läst har varit en dröm så länge. Det känns overkligt och väldigt roligt, säger författaren.

De senaste tio åren har Lina skrivit varje dag. När dåvarande maken arbetade borta i veckorna skötte hon barnen och hade heltidsjobb som lärare i svenska och psykologi. 

– Jag skrev på tunnelbanan, på luncherna och på rasterna i skolan. Jag smet i väg till en dammig städskrubb och skrev. 

Förutom det första manuset blev det också noveller för veckotidningar. 

I dag är Linas arbetsplats köksbordet i Stocksund norr om Stockholm. 

Helst skriver hon på förmiddagarna, innan den verkliga världen tränger sig på med mejl och klassmöten. 

– Att försvinna in i låtsasvärldar är som att leka fast man är vuxen. Jag är en ensamvarg samtidigt som jag är social. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. 

LÄS OCKSÅ: Helena Bergström, 54, om sin mammaångest 

Bröt upp från maken

Sedan skilsmässan lever Lina själv med barnen. Hon och döttrarna Ingrid, 5, och Edit, 13, bor i en bostadsrätt i en före detta lanthandel. Äldsta dottern Ebba, 20, har flyttat hemifrån. 

Att Lina, som fyllt 41, var en ung mamma med Stockholmsmått mätt insåg hon när folk trodde att hon var barnflicka till äldsta dottern. I hemtrakten Gullspång i Västergötland däremot fick kompisar barn tidigt. 

Att växa upp i Gullspång var kittlande för ett barn med mycket fantasi. Lina var hästtjej, skötte sig själv och var mycket ute i skog och mark. 

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– I Hemliga ponnyklubben, HPK, hjälpte jag och mina tjejkompisar djur som vi tyckte for illa och "utredde" brott som mest bara hänt i vår fantasi. 

Som tonåring hängde de i en övergiven jaktstuga i skogen och gjorde Anden i glaset. I den lilla lanthandeln intill älven var det mycket vilda fester. 

– Det var ganska hårt. Man ville passa in i de tuffa gängen och det var inte bara härliga saker som hände de åren. 

Jag kände mig annorlunda på något vis, jag läste och grubblade mycket

Själv hade Lina gott om kompisar, men hon minns rädslan för att hamna utanför. 

– Jag kände mig annorlunda på något vis, jag läste och grubblade mycket och kunde inte riktigt prata om allt som snurrade i mitt huvud med mina jämnåriga. 

Lina trodde att hon var ensam om att tänka på döden och meningen med livet. I efterhand har hon förstått att det hör ungdomen till. 

– Jag var också en liten spillevink. Jag tyckte om att få andra att skratta. 

I dag känner hon en väldig värme för Gullspång, där mamma är specialpedagog och pappa verkstadstekniker på en firma som märker elkablar. 

– Han lagar allt som är trasigt, även hjärtan. I Gullspång bryr man sig. Det är inte så mycket kallprat, man går rakt på. 

På föräldrarnas tomt har hon byggt ett attefallshus intill älven i körsbärsskogen, där hon hade sin lekstuga som barn. 

LÄS OCKSÅ: Leif-Ivan, 58, om eldiga kärleken till sin synska fru 

Hämtar inspiration från sig själv

Både skogen och älven finns med i deckaren "Annabelle". 

Boken kom till efter att hennes första roman refuserats. Linas kompis föreslog att hon skulle skriva en deckare i stället och sätta Gullspång på kartan. 

– Jag började se bilder av en ung flicka i skymningen på en dammig grusväg. Barfota, trasig, ensam. Jag ställde frågor till henne. Vem är du? Vart är du på väg? Då jag inte fick svar dök en annan kvinna upp med frågor. Hon blev huvudkaraktären, kriminalinspektör Charlie Lager på NOA, Nationella operativa avdelningen, tidigare Rikskrim. 

I deckaren är Annabelle borta efter en blöt fest i en övergiven lanthandel. Charlie kallas till platsen för att hjälpa den lokala polisen. Ingen vet att hon bott i Gullspång tills hon var 14 år. Motvilligt åker hon tillbaka. I sökandet efter Annabelle hittar hon också mörka hemligheter om sitt eget förflutna. 

Lina berättar att det finns lite av henne själv i alla karaktärer. 

– Charlie är som ett eko av röster av kvinnor som funnits i min släkt, kvinnor som tagit plats och gått sina egna vägar även om priset för det har varit högt. Min mormor skilde sig efter fyra barn och träffade en 16 år yngre man, sådana saker verkar uppröra folk än i dag, men då var det nog ännu värre. Och min farmor var ogift när hon fick sin son. Hon berättade för mig hur hon lämnat sitt telefonnummer till män som frågat pojken om hans pappa, så att de kunde ringa henne själv om de nu var så nyfikna. 

Släpper ny roman

Hur speciell karaktären är förstod inte Lina förrän en läsare frågade varför Charlie är så märklig. 

– Jag känner ju Charlie bättre och tycker att hon har klarat sig bra med tanke på omständigheterna. Men hennes uppväxt med en otrygg, självmedicinerande förälder har självklart satt sina spår. Det jobbiga är också att Charlie själv hanterar sin ångest på ett liknande sätt. Hon kan inte hantera sitt alkoholintag. 

På Linas handled finns, precis som på karaktären Annabelle, ett semikolon tatuerat. Syftet med det är att stödja människor som lider av depression, ångest och självmordstankar. 

Den 26 september släpptes andra boken i deckarserien, "Francesca". Den här gången får Charlie nys om ett 30 år gammalt fall. En elev på internatskolan utanför Gullspång har tagit sitt liv. Sedan dess har hans kompis, överklassflickan Francesca, varit försvunnen. När Charlie börjat titta närmare på fallet blir stämningen i byn alltmer hotfull.