Leif-Ivans dramatiska förändring - efter vikthånen

Superentreprenören Leif-Ivan Karlsson berättar om hälsan och framtidsmålen

Efter sex hjärtinfarkter: Nu satsar "Superentreprenören" Leif-Ivan Karlsson, 58, på hälsan. Han har halverat alkoholintaget och går regelbundet på lymfmassage.

– Jag har gått ner sex kilo, berättar han. 

Andra har också läst

Som barn fick han 25 öre för varje strömning han åt.

– Fyra fiskar blev ju en krona. Och när jag var liten fick man 100 kolor för en krona. Så började det.

I dag har Leif-Ivan Karlsson, 58, byggt upp ett affärsimperium, och han har ständigt nya affärer på gång. Hälsoliv följde "superentreprenören" under en arbetsdag.

Senast klockan 6 varje dag ringer väckarklockan hemma hos Leif-Ivan Karlsson och hans hustru Susanne. Den här dagen ska vi ses på hans båt M/S Birger Jarl, en hotellbåt med 200 rum. Han har kallat till ett affärsnätverksmöte där, i en av restaurangerna. Han är noga med tiden:

– Kom 6.45. Jag vill visa att rika människor jobbar hårt, vi är inte som andra, säger Leif-Ivan Karlsson.

Han kommer ångandes med svettdroppar i pannan och hustrun Susanne hack i häl. Hon följer med nästan överallt och är alltid den som kör, "min chaufför" säger Leif-Ivan kärleksfullt och tar hennes hand.

LÄS OCKSÅ: Superentreprenören Leif-Ivan Karlsson säljer lyxvillan 

Leif-Ivan Karlsson om vikthånen: "Fok är jätte-jätte-elaka"

Han tvekade länge innan han ställde upp på en intervju. Leif-Ivan är besviken på journalister, och på alla negativa reaktioner när det skrivs om honom, bland annat vikthån i sociala medier.

– Folk är elaka och avundsjuka. Innerst inne blir jag berörd och ledsen. Jag har haft sex hjärtinfarkter och måste vara rädd om mig. Folk är jätte-jätte-elaka. De önskar en död i stället för att det ska gå bra.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Leif-Ivan tillsammans med hustrun Susanne.

I våras anhölls Leif-Ivan misstänkt för olaga hot av en före detta anställd. Förundersökningen lades ner och han släpptes. Han är bitter på rättssystemet.

– Så är det när man är "superentreprenör", folk vill jävlas med en, och det har var en fråga om hämnd. Det händer bara i Sverige. Jävla sossar! fräser han.

Leif-Ivan Karlsson ser plågad ut.

Han säger att han är född och uppvuxen i "Jantelagens näste": Överkalix.

– En gång var jag där och föreläste och jag inledde med att fråga om det fanns några jantar i lokalen. Längst nere i ett hörn var det en som sträckte upp handen. Det var jävla modigt! utbrister han och ler.

Älskar att arbeta

Tullinge, där han bor nu, är det förresten lika illa med, påminner sig Leif-Ivan. Han ondgör sig över en Facebook-grupp för Tullingebor.

– Så fort jag startar båten och kör för fort på sjön skriver de om det. De är jantar allihop! Värre än i Norrland. 

På nätverksmötet presenterar sig olika företagare för varandra – syftet är att de sedan ska lyfta fram varandra och hjälpa varandra att bli framgångsrika. För Leif-Ivan är det just vägen till framgången som är det roliga: Arbetet i sig.

– Vi kör stenhårt tills vi lägger oss. Det är hårt arbete helt enkelt. Ju mer man jobbar, desto mer tjänar man. Glädjen är i mitt fall inte alltid pengar. Det är projekten och resan till målen i varje projekt. Men visst är det kul att köpa en helikopter om man vill det.

Leif-Ivan Karlsson

Ålder: 58.

Gör: Superentreprenör.

Familj: Hustrun Susanne, 53. Barnen Angelica, 29, Pierre, 28, Tony, 37. Barnbarnen Celice, 9, Jolinne, 8, Isabelle, snart 2. Ett bonusbarnbarn, som är sonen Pierres flickväns son, Kevin, 4, från en tidigare relation. 

Bakgrund: Har tidigare medverkat i realityserierna "Svenska miljonärer" och "Karlssons", TV3.

Förmögenhet: "Det vill man ju inte prata om. Pengar har man ju aldrig som superentreprenör. Man har projekt som har värden, som man köper och säljer och förädlar. Sen finns där ett övervärde, och sett till det, ja, då har vi det ganska bra."

Leif-Ivan Karlsson skrattar till och plirar med ögonen.

Efter nätverksmötet måste han sitta ner och vila en stund. Knäna gör ont, så pass att trapporna har blivit besvärliga. Makarna letar i stället efter ett enplanshus. 

– En gång gick jag gick till en PT, personlig tränare. Vet du vad jag fick som tack för kaffet? Twar! Klamydia i lungorna, ryter han.

LÄS OCKSÅ: Stefan Sauk, 63: "Jag gråter för minsta lilla" 

Kämpar för att gå ner i vikt

Leif-Ivan är snabb i växlingarna. Efter ett par sekunders tystnad mjuknar rösten igen och han ser ömt på sin hustru.

– Susanne är orolig för mig, och jag vet att jag måste dra ner på tempot och sköta hälsan bättre. Jag har gått ner sex kilo. På den vägen ska det fortsätta. Jag märker skillnad i ansiktet, det är smalare. Allt löst fett ska ut ur kroppen!

Strategin för viktnedgång är färre kolhydrater och mindre alkohol.

– Jag dricker bara hälften så mycket. Det är fortfarande mycket, vinet är mitt sätt att slappna av, men jag har några helt alkoholfria dagar i veckan.

Han har också börjat gå på lymfmassage två gånger i veckan, två timmar varje gång.

– Det renar kroppen. Jag märker resultat. Mina ben har i många år varit jättesvullna och stenhårda. Nu har de blivit mindre och mjukare.

Efter den senaste hjärtinfarkten har Leif-Ivan dragit ner på arbetstempot. 

– Numera jobbar vi "bara" 80 timmar i veckan, vi är lediga på söndagar.

"Jag fick aldrig beröm av pappa"

Leif-Ivan upprepar gång på gång att han inte är som andra.

Drivkraften tackar han sin uppväxt för. Mamma var kallskänka, pappan skötte en bensinmack och Leif-Ivans farfar drev en bondgård. 

– Jag hade en fantastisk uppväxt i ett kärleksfullt hem. Mognad under midnattssolens glans, så var det. Jag var ganska vild. Lärare fick lyfta i mig, jag kunde inte sitta still, kastade snöbollar med stenar i och sånt. Det gjorde att jag fick mycket uppmärksamhet av mamma. 

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Museet "World of classics" är Leif-Ivans hjärteprojekt.

Vid 12 hade han sitt första riktiga jobb, att skotta snö på den bensinmack, som hans far skötte. Lönen var fem kronor i timmen. Från 13 års ålder tillbringade Leif-Ivan all tid utanför skolan på en annan bensinmack. Vid 14 hade han tjänat så mycket att han kunde köpa sin första raggarbil.

– Men jag fick aldrig beröm av pappa, någonsin. Hur bra jag än gjorde var det inte nog bra för honom, jag fick alltid skäll. Men jag ser det som något positivt. Detta att han aldrig någonsin var nöjd har gjort mig till en bättre människa, på så sätt att jag presterar mycket hela tiden. 

Det är inte för inte som Leif-Ivan Karlsson kallar sig för "superentreprenör". Han har drivit bilaffärer, verkstäder, en kemtvätt, gatukök, cykelbutik, leksaksaffär, matbutik. Importerat spa-anläggningar, drivit godisaffär, startat en fabrik med tillverkning av koksbollar. Med mera.

LÄS OCKSÅ: Anna Anka om nya kärleken: "Vi är intima varje dag" 

Leif-Ivan om synska hustrun Susanne

I dag fokuserar han på projekt i återvinningsbranschen och på fastigheter, bland annat bostadsrättsprojekt, lägenhetshotell och fabrikslokaler. Han har varit med om många upp- och nedgångar. 

– Jag har varit rik och fattig tre gånger, förlorat allt men kommit igen.

Det tackar han hustrun Susanne för. 

– Hon är synsk, hon är faktiskt släkt med sierskan Saida som ju är död nu. Hon ger mig bra råd och har en väldigt god känsla för människor. De gånger jag inte har lyssnat på henne har det gått snett. Vi inne på vårt 33:e år tillsammans och har det fantastiskt. Vi är tillsammans 24 timmar om dygnet och är superkära båda två, det är få förunnat.

Exakt hur mycket pengar han har vet han inte. Men det är mycket.

Grindarna till bostaden Örnberget, en villa på 700 kvadratmeter med utsikt över Tullingesjön, glider upp. De tillkommer från ett franskt slott och Leif-Ivan Karlsson har låtit guldlackera dem. Många som haft Leif-Ivans ekonomi skulle kanske ha bosatt sig i Djursholm eller Saltsjöbaden. Adresser laddade med status. Men inte Leif-Ivan och hans fru. De bor i Tullinge, Botkyrka kommun.

– Vi bryr oss inte, vi går bara på vad vi själva tycker, säger de och rycker på axlarna.

"Jag får hålla på hela dagarna och ta selfies med kunder"

Leif-Ivan slår sig ner i sin favoritfåtölj. 

– Älskling, gör du en smörgås? ropar han ut till Susanne i köket.

Telefonen ringer ideligen. Leif-Ivan svarar, lägger på, svarar igen. Han kollar mejlen, hundratals nya att plöja igenom. Affärer som dras i gång och som är på väg att gå i lås.

– Skit i bygglov, det har vi inte tid med, säger han när det ringer ännu en gång.

En paus infinner sig.

– Vänta ska du få höra, säger han och fipplar med telefonen.

Så blir du rik - Leif-Ivans bästa tips

Tänk positivt! Inga negativa tankar överhuvudtaget!

Det finns bara lösningar, inga problem.

Tänk långsiktigt.

Våga satsa, men lägg inte alla ägg i en korg.

Sätt målen högt.

Tro på dig själv och din affärsidé.

Kämpa. Hårt arbete ger resultat.

Använd vinsterna till nya investeringar.

Plötsligt dundrar dansbandsmusik i gång på hög volym genom högtalare runtom i huset.

– Hör du? Dansbanskanalen. Det är vår favorit.

Lunchen blir hämtmat, sallad, från en lokal pizzeria. Sen fortsätter arbetsdagen på museet där Leif-Ivans båda söner arbetar. Hit kommer busslaster med veteranbilsfantaster, och många av dem är nyfikna på Leif-Ivan.

– Jag får hålla på hela dagarna och ta selfies med kunder, berättar han.

LÄS OCKSÅ: Pia Johanssons nya karriär: Jag pratar med ekorrar och hundar 

Stora hjärteprojektet: Amerikanska bilar

Museet "World of classics" är Leif-Ivans hjärteprojekt. Här finns 221 amerikanska bilar från 50- och 60-talen. Tuggummirosa, mintgröna, klarröda. Blankputsade och pedant omskötta av familjen Karlsson – sonen Tony är chef för museet. Varje år kommer runt 24 000 besökare, men pengarna finns i att köpa och sälja.

– Det är i princip jag som sätter marknaden. Bilarna är en otroligt härligt investering, de ökar i värde med cirka 15 procent per år.

Ovanvåningen är inredd som en 50-talsrestaurang, här har han och hustrun själva inrett. Stått på stegar och spikat upp tavlor och neonskyltar, installerat jukeboxar. Och de är de själva som står i kaféet och serverar gästerna.

Avkoppling hamnar långt ner på Leif-Ivans priolista. Men när han väl gör det ska det vara tillsammans med Susanne. Leif-Ivan Karlsson läser aldrig en bok

– "Jag kan inte koncentrera mig" – men det händer att tv:n slås på.

– Då ser vi på "Pretty woman", det är vår favoritfilm. Jag tror vi har sett den 47 gånger, och vi gråter varje gång, Den är så romantisk. Jag är lite känslig, på ett bra sätt. 

Drömmer om att trappa ner och sälja allt

Planen är att så småningom trappa ner, bara ha kvar museet.

– Min tanke är att sälja av allt. Men Sverige är på väg in i en brutal lågkonjunktur, så nu går det inte.

Makarna drömmer om ett mindre hus, kanske 100 kvadratmeter, i trakterna kring Mariefred. För att finnas nära barnbarnen.

Men först ska Örnberget säljas, Och i avvaktan på nästa permanentboende flyttar de först till husbussen som står uppställd på grusplanen utanför museet.

– Det är vår sommarstuga.

Vintrarna tillbringar familjen i Florida.

– Där har vi ett lite mindre hus, 550 kvadrat.

När Leif-Ivan lägger sig, senast klockan 23, snurrar tankarna på nästa dags problem att lösa.

Blir han då någonsin nöjd själv, med sig själv? 

– Nä. Jag kan inte ta beröm heller, har aldrig kunnat det varje sig som barn eller i mitt vuxna liv. Jag kan inte känna stolthet över mig själv heller. Däremot är jag väldigt stolt över Susanne och våra fina barn.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här