Leif GW: ”Jag har provat i stort sett alla droger”

Vi sitter på balkongen till GW:s 250 kvadratmeter stora kombinerade kontor och lägenhet i Solna, där han bor med sin fru Kim, ett stenkast från Mälaren. Vid en privat brygga ligger ”Kim-san” förtöjd. Det fläktar på andra våningen och efter ett ögonblicks tvekan går GW in och sveper en vid vinröd rrock om sig. Han har ägnat nästan två år åt nya boken, ”Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv” - boken om hans yrkesliv, från mästerdetektiv till björnkramad tv-personlighet.

– Jag började skriva för drygt ett år sedan. Jag fick aldrig någon ordning på det så det tog en ohygglig tid. Men nu är det klart.

Han ber assistenten Anneli att gå in och hämta två böcker som precis kommit från tryckeriet.

– Anneli är den optimala kombinationen av yrkeskvinna, säger GW och skrockar. Hon har nämligen varit både flygvärdinna – och polis!

Knaprar hundra tabletter i veckan

GW ser tärd ut, trots att det är förmiddag. Enligt egen utsaga petar han i sig uppemot hundra tabletter i veckan, mest blodförtunnande, hjärtlugnande och blodtryckssänkande.

– Jag är trött, säger han utan omsvep. Sliten. Folk har en föreställning om att jag jobbar jämt – men det är inte sant. Jag gör följande: Jag skriver en skröna vartannat år – normalt brukar det vara avklarat på några månader – sedan har jag mitt tv-program som kanske tar 60-80 dagar per år och jag skriver en kolumn i Expressen var fjortonde dag. I övrigt gör jag ingenting. Det är inte så jävla märkvärdigt med tanke på hur jag jobbade när jag var ung – så fort jag slog upp ögonen började jag jobba. Jag har en ganska behaglig tillvaro. Det är tur att jag inte är frisk samtidigt (förnöjt skrockande) - då skulle jag ägna mig åt att roa mig våldsamt…

Han räknar med en årslön på uppemot tio miljoner, har konst för ett par miljoner och en vinkällare med ett par tusen buteljer. Pengar är viktigt.

Jag såg pengarna som ett sätt att garantera min självständighet

– Ja, det är klart, säger han. Det kommer från min uppväxt. Men nu har jag mer än jag behöver – och så har det varit ganska länge. Jag fick mina ”fuck off”-miljoner i samband med att jag skrev ”Grisfesten” och den sålde i enorma upplagor. Fast egentligen är jag inte är så intresserad av pengar längre. Det är precis som jag säger i boken – jag såg pengarna som ett sätt att garantera min självständighet. Sedan har det rullat på av bara farten. Folk frågar ibland hur de ska bli rika.

Han brukar svara följande: "Det är nästan hopplöst att genom eget arbete förvandla en miljon till två."

– Men det är jävlar i mig ingen större konst att förvandla 100 miljoner till 200. Så fort de som håller på med pengar upptäcker att du är värd att prata med får du hur många erbjudanden som helst. Men pengar i sig är inte särskilt kul och det har jag löst genom att ge bort det mesta av mina pengar till mina barn.

Vilket gjort att GW och hans barn inte ser på pengar på samma sätt.

– Särskilt när de försöker antyda en proletär bakgrund – då brukar jag bli sur. När Malin, som det går jävligt bra för av egen kraft, berättar att det var knepigt att växa upp i Djursholm, då börjar jag tro att hon kanske tappat fotfästet, i social mening. En annan av mina döttrar pratar aldrig om pengar, därför att hon har det. Men om du har min bakgrund och sen fått de pengar du så hett åstundade, då pratar du gärna om dem.

Ville ta livet av sig efter Geijer-affären

Leif växte upp på fel sida av Odengatan. Hans kompisar och klasskamrater bodde alla på andra sidan, i fina lärkstaden och i diplomatkvarteren. Det ledde till att Leif redan i tonåren började langa smuggelsprit och cigarretter när han sommarjobbade på hotell Domus vid Körsbärsvägen.

– Men sedan dess har jag nog fan skött mig.

Det var Kalle Blomkvist, 91:an, Tvillingdeckarna och Ture Sventon som lärde Leif läsa och skriva. I första klass var han redan både läs- och skrivkunnig. ”Sörgårdens” ”far ror och mor är rar gav honom inget.

– Jag minns den överhuvudtaget inte, säger han. Förmodligen för att jag tänkte, vad är det här? Ge mig den senaste Fantomen i stället – där händer det grejer! Ture Sventon tyckte jag var jävligt korkad - fattade han inte att det var Vesslans spetsiga skor som stack fram under draperiet?

Det är den så kallade Geijer-affären som är anledningen till GW:s nuvarande rykte och rikedom. När dåvarande justitieministern Lennart Geijer sågs som en säkerhetsrisk blev GW, som då arbetade som expert på Rikspolisstyrelsen, utpekad som källa.

- Redan på kvällen samma dag! Säger GW, fortfarande förbannad. Inte nog med att de hänger ut sin källa, utan de försöker dessutom skylla ifrån sig på källan!

Resultatet blev att GW sparkades, ville ta livet av sig, men ångrade sig i sista stund.

Han skrev ”Grisfesten” som hämnd.

– Sedan var jag hemma! Märkligt! Barnatro har jag alltid haft men då fick jag nästan för mig att Vår herre haft ett finger med i spelet… 

LÄS OCKSÅ: Tappa kilon med Leif GW:s superdiet

Om nya vinet: ”En rolig grej”

Samtidigt med framgångarna utvecklades han till fullblodsalkoholist. Ständiga otroheter och lögner gjorde slut på två äktenskap. Vid 48 insåg GW att det var dags att sluta med både sprit och tabletter och jobba på att bli en bra människa.

– Ungefär i den vevan slutade jag ljuga också – och träffade Kim. Det finns säkert ett samband… 

Han är sedan många år tillbaka helt nykter halvårsvis.

– Förra året var jag nog nykter två dagar av tre, säger GW. Orsaken är svettig. Jag klarar inte av det längre. Jag fixar inte att bara dricka ett glas till maten… och på senare år har det blivit så att om jag dricker en dag klarar jag inte av att dricka nästa dag. Den dagen går helt förlorad för mig – inget blir gjort.

På samma sätt har han så gott som slutat laga mat. Anledningen är att han inte orkar stå vid spisen längre. 

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Det kan tyckas paradoxalt att han samtidigt med boken väljer att lansera sitt eget kändisvin.

– Mest för att jag tyckte det var en rolig grej – men det säljer så in i helvete!

I höst har han varit ihop med civilekonomen Kim Persson i 23 år.

– Det är en utmärkt person. När jag fick en blodpropp i huvudet på trettondagsafton 2004 räddade hon mitt liv. Hon hade hört att jag slutat snarka…

Trots sin barnatro är han rädd för att dö.

– Ja, det är klart, säger han. Det finns de som säger att de inte är det, men jag undrar om det stämmer. Jag har visserligen min tro, men ibland har det ju hänt att jag haft fel…  

LÄS OCKSÅ: Tommy Körberg: ”Alkoholen förändrade min personlighet”

LÄS OCKSÅ: Mia Parnevik:  ”Jag vill ju gå ner mer i vikt”

"Jag har provat i stort sett alla droger"

Leif GW om...

GW:s röda:

– Jag dricker en del rödvin när jag inte är nykter och av nyfikenhet har jag provat en del kändisviner – och undrat vad fan de håller på med? Vissa är faktiskt helt odrickbara. När jag hade gnällt tillräckligt frågade en kompis jag känt i 60 år varför jag inte gjorde mitt eget. Och eftersom hans familj varit vinhandlare i fem generationer så… vi blindtestade ett par hundra rödviner innan vi fastnade för det här – portugisiska viner är underskattade. Till nästa år ska jag försöka hitta en rosé…

Droger:

– Jag har provat i stort sett alla droger som finns, men det har aldrig givit mig något. Karolinskas försöksverksamhet satte gränsen vid silar och hallucinogener. Men det var fritt fram att röka på och knapra – sådant deltog jag i med liv och kläm. Jag har provat en del privat också – men det har lämnat mig kall.

Allmänbildning:

– Jag är numera bara fläckvis allmänbildad, men min äldste son är kolossalt allmänbildad. Om han och jag deltog i ”På spåret” skulle det bli massaker! Han kan allt det jag inte kan. När jag sitter och tittar hemma slår jag alla som är med – de är chanslösa! Jag tar dem ensam! Men hade jag gossen med mig skulle det bli massaker (skratt)… han kan mystiska punkband och sådant…

Idoler:

– Jag håller mig inte med idoler – människor gör både bra och dåliga saker – men jag tycker nog att Revolver-Harry Söderman är en aktningsvärd man. Han är större än verkligheten – som när han åker till Oslo och i princip utropar sig till kung (skratt)! Eller när han i hemlighet utbildar en privatarmé i de värmländska skogarna…