De nyblivna föräldrarna Lars Lerin och "Junior" Marques med sonen Rafael. "Med Rafael har vi en gemensam uppgift, nästan en mission, där vi måste ha ett samspel. Det har berikat vårt liv", säger Lars.
1 av 4: De nyblivna föräldrarna Lars Lerin och "Junior" Marques med sonen Rafael. "Med Rafael har vi en gemensam uppgift, nästan en mission, där vi måste ha ett samspel. Det har berikat vårt liv", säger Lars. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Lars Lerin är aktuell med en ny säsong av sitt tv-program: "Jag har blivit så gammal och gått igenom saker, som gör att jag känner tacksamhet över att jag lever och har det bra. Lyckan hänger inte på det här ­programmet".
2 av 4: Lars Lerin är aktuell med en ny säsong av sitt tv-program: "Jag har blivit så gammal och gått igenom saker, som gör att jag känner tacksamhet över att jag lever och har det bra. Lyckan hänger inte på det här ­programmet". Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Hönspappor. "Junior är så himla noga med att det inte ska bli något fel med Rafael och är uppmärksam på allt. Jag trodde att jag skulle bli den ängsligaste", säger Lars.
3 av 4: Hönspappor. "Junior är så himla noga med att det inte ska bli något fel med Rafael och är uppmärksam på allt. Jag trodde att jag skulle bli den ängsligaste", säger Lars. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Vår reporter Åsa tar en selfie med Junior och Lars.
4 av 4: Vår reporter Åsa tar en selfie med Junior och Lars. Foto: Cornelia Nordström

"Inte hade jag trott att jag skulle bli pappa"

Lars Lerins oförställda, försiktiga och eftertänksamma sätt tog tv-tittarna med storm.

Nu har en ny säsong av "Vänligen Lars Lerin" börjat. Även denna gång har konstnären med sig sin make Manoel "Junior" Marques i programmet. Men livet är inte längre sig likt för makarna. I juni kom sonen Rafael till dem.

SVT har pressdag i ett sekelskifteshotell i Stockholm och "Junior", Manoel, passar på att ge Rafael ägg och smörgås i matsalen. Sonen på 16 månader är ett litet energiknippe, elegant klädd i skotskrutig, stickad tröja, röda byxor och små välskräddade skor.

Huvudet täcks av täta lockar. Om de är ett arv från Manoel är oklart, då pappas huvud är rakat.

En trappa upp stegar Lars Lerin nästan försynt in i hotellrummet och slår sig ned i soffan.

– Det är Junior som kommer med tveksamma sanningar, som att jag är dålig på att städa, inleder han intervjun på mjuk värmländska.

Han stryker handen genom håret och berättar att han har glömt hårgelén hemma. I stället har han använt tandkräm. Det ser ut att fungera bra och frisyren ligger fint bakåt.

I tv-serien ska du åter­igen ge dig ut och leta nya vänner?

Lars tvekar en aning på svaret.

– Det där med att leta vänner var bara någonting vi hängde upp program­serien på. Ett litet korn sanning var det väl, men folk tog det så bokstavligt. Det var enormt många samtal på telefonsvararen, mejl och brev från vänner, som ställde sig till förfogande. Det var nästan lite arbetsamt.

Lars Lerin: "Det tar kraft att leva"

Lars gläds över förtroendet att få ta del av så många livshistorier, men till slut orkade han inte med alla intryck.

– Hälsa att jag läser allt och tycker att det är underbart att få reaktioner, att de känner igen sig och uppskattar det vi gör. Men jag har ju mamma, pappa, Rafael och allt.

Till en början svarade Lars plikt­troget på breven, han är uppfostrad på det ­sättet.

- Det var faktiskt Anni-Frid Lyngstad som sa till mig att sluta svara, för att räcka till nära och kära. Hon vet ju vad hon ­pratar om. Jag tog det till mig och slutade ha dåligt samvete. Jag behöver faktiskt kraft till mig själv också. Det tar kraft att leva.

LÄS MER: Lars Lerin: "Min bästa tid är nu" 

Vännerna i de nya programmen har han valt på en höft, menar han. Det är personer som Lars känt att han skulle få bra samtal och ha roligt ihop med. Det fick han också.

I de första avsnitten träffar han två nya vänner: Han följer med favorit­skådespelaren Helena Bergström till stallet och kliver ombord på en båt på Göta kanal med Thorsten Flinck. Längre fram i programserien möter han Björn Ranelid, Barbro Lindgren, Martina Montelius och Filip Hammar.

Samtalen beskriver han som både smärtsamma och dråpliga.

- Det var inga tårar direkt, utan glädje och skratt. Även med Thorsten var det så roligt.

"Vänligen Lars Lerin" - en "parentes på 15 dagar"

I de nya programmen är Lars mindre spänd än förut.

- Jag tog det mer som det kom i år. Jag litade på processen att det blir ett samtal hur det än blir. Det är just det som är meningen. Jag är ingen programledare som kan ställa spetsiga frågor. Det får andra göra.

Att "Vänligen Lars Lerin" blev en succé gör honom överväldigad. Ändå känner han ingen press att leva upp till något.

- Det är roligt om folk tycker om det. Några andra ambitioner har jag inte. Det är ett sidoprojekt i mitt liv, en parentes på 15 dagar. Blir det inte så bra gör det inte så mycket. Jag har blivit så gammal och gått igenom saker, som gör att jag känner tacksamhet över att jag lever och har det bra. Lyckan hänger inte på det här ­programmet.

En livsomvälvande upplevelse är att han och Junior har blivit föräldrar och den röda tråden i programmen är just föräldraskap.

- Inte hade jag trott att jag skulle bli pappa eller en mamma eller vad jag nu blir? Jag tycker ju inte att det är så noga det där med kön, säger Lars.

- Han kan ju inte kalla dig för mamma, säger Junior.

- När han kommer till skolan och ser att de andra mammorna har bröst, kommer han undra varför. Nej, det får bli pappa Lars, forsätter Junior som rätt och slätt kallas pappa.

Lars Lerin: "Med Rafael har vi en gemensam uppgift"

Lars däremot kallas "pappa Dji", eftersom Rafael inte kan säga Lerin än.

Han tycker att hans och Juniors relation har förbättrats sedan de fick barn. De har aldrig haft några större gemensamma intressen och har delvis levt parallella liv.

- Med Rafael har vi en gemensam uppgift, nästan en mission, där vi måste ha ett samspel. Det har berikat vårt liv tillsammans, säger Lars.

Junior lägger handen på hans knä.

- Vårt hus är inte längre detsamma. Rafael skriker och skrattar, jag tycker det är underbart. Förut var det mer lugnt och tyst och bara katterna var där. Nu har det kommit liv.

För att få ihop småbarnslivet har makarna varsitt sovrum och delar upp tiden med Rafael i pass. Lars tar morgon- och kvällspasset, då de har en lekstund.

- Han har en liten figur i en tändstickslåda. Jag bäddar åt den där råttan, som han plockar ur och i. Det kan han hålla på med i evigheter.

Rafael älskar också att titta på video på internet. Gärna videos med brasilianska barnprogram, som barnflickan Tanya visat honom på Facebook.

- Han är redan på Facebook, skojar Lars.

Nu vill Rafael gärna ha en mobil. Varje morgon när Junior vaknar ringer han till maken i ateljén. Då svarar Rafael på Facetime.

Makarna har olika tider. Lars är kvällstrött medan Junior har sin "brasilianska tid", sent i säng och sent upp.

"Förut var det mer lugnt och tyst. Nu har det kommit liv", säger Lars Lerin om livet som förälder. Foto: Magnus Liam Karlsson / SVT

Sonen Rafael kom till Sverige när han var 10 månader

På kvällarna har han kontakt med sina tio syskon i Brasilien.

Junior är biologisk pappa till Rafael, som kom till Sverige när han var tio månader. Junior pratar portugisiska med sonen och Lars svenska.

- När jag säger "Var är pipo?" svarar han "napp". Han rättar mig.

Junior brukar skoja och säga att han vill ha tio barn.

- Men fem räcker för mig, säger han.

Lars skrattar högt vid tanken.

- Vi måste landa i det här först. Planen är fler barn, om Gud eller universum vill. Det är en process.

Framöver hoppas Lars kunna adoptera Rafael.

Rafaels biologiska mamma är brasilianska, men vem det är och hur det har gått till vill de inte prata om.

- Jag tycker inte att vi ska behöva prata om det av hänsyn till Rafael. Jag vill inte att han ska behöva läsa om sin historia på internet. Den får han berätta själv om han vill när han blir äldre.

"Det är bättre att han från början vet var han kommer ifrån"

Junior brukar visa Rafael bilder på mamman och hennes familj. Han vill att sonen ska veta var han kommer ifrån.

- Det är inte bra med hemligheter. Det är bättre att han från början vet var han kommer ifrån, säger Lars.

Snart firar makarna tioårsjubileum som par. De träffades genom en gemensam brasiliansk väninna i Värmland. Hon introducerade dem via Skype. Lars vinkade lite.

- Vi hade inget språk. Vi kunde ju bara se om vi tyckte att vi såg sympatiska ut. Utseendet har ju betydelse. Det är mycket med uttrycket och minspelet, som gör om man kan fästa sig vid någon. Jag tyckte att hände direkt, men så var det inte för Junior. Han har fått lära sig att vara med mig, säger Lars med ett hjärtligt skratt.

När Junior kom till Sverige flyttade han in hos Lars direkt.

- När jag bott här ett år kom en verklig känsla. Först hade jag mycket svårt med Lars, säger han.

- Det var tur att han inte förstod vad jag sa, för då hade Junior nog inte stått ut. Redan första veckan bråkade vi med varandra. Ingen förstod någonting, säger Lars.

- Lars skällde på svenska. Då bråkade jag med honom på portugisiska. I dag har han en plats i mitt hjärta och i min hjärna, säger Junior och stryker Lars över kinden.

Lars Lerin

Ålder: 62.

Gör: Konstnär, en av ­Nordens främsta akvarellmålare, författare, programledare.

Bor: Naturskönt belägen trävilla på Hammarö, Värmland.

Familj: Maken Manoel "Junior" Marques, 40, Sonen Rafael, snart 2. Katterna Miny och Silling, döpt efter en polis­mästare i Munkfors.

Aktuell: "Vänligen Lars Lerin" har premiär 11 januari klockan 21 i SVT1.

LARS om...

... sociala fobin

"Som tur är har jag lyckats jobba bort den. Jag led väldigt av social fobi ett tag. Fortfarande kan jag känna ett motstånd och en ängslan inför sociala grejer, men det är inget jag styrs av. Jag har bestämt mig för att inte vika undan för den rädslan. Den tar energi."

... kändisskapet

"Jag ser till att vara ensam mycket. Jag utsätter mig inte för sådant som är för utåtriktat. Jag orkar inte gå till konsthallen Sandgrund och blir trött av att prata med folk. Jag får hushålla med mig själv."

... livsinsikt

"Det viktigaste först. Man får ser till att man alltid prioriterar rätt, ser till så att förutsättningarna finns för ett bra liv och inte gör för mycket ­dumheter."

... lycka

"Jag kan inte ta det där ordet i min mun. Lyckan kommer och lyckan går. Det är en färskvara. Man måste jobba för lyckan, den är föränderlig och kan inte tas för given. Lyckan är väl att vara nöjd med livet som det blir och inte jaga efter sådant man inte har, tror jag."

... att ledsaga en liten människa

"Det viktigaste är att inte framkalla skuld och skam hos barnet. Att det blir älskat villkorslöst och inte behöver leva upp till föräldrarnas förväntningar. Han ska få vara den han är. Var och en är ett frö som ska gro. Det är dumt att försöka tukta det åt något håll. Det är bara att se till går så smärtfritt som möjligt i krya omständigheter."

... att vara äldre pappa

"Vid 25 var jag så omogen. Jag kunde inte ta hand om mig själv och hade inte fungerat som pappa. På det stora hela är det en nackdel att vara äldre, tycker jag. Perspektivet är inte oändligt längre. Jag hoppas jag får vara med så pass länge att Rafael blir vuxen, står på egna ben och har verktyg att hantera livet.

... svartsjuka

"Det kan nästan bli som att man frammanar det som kan hända, om man oroar sig. Det är så synd att det var så mycket slöseri med tid och oro, som svartsjuka och sådant förut. Det var så onödigt. Jag var så fruktansvärt Yngve skulle lämna mig .Till slut blev jag hopplös att leva med. De blev så snett allting. Det är bara att förstöra för sig själv. Nu är vi klokare, man lär sig av allt. I dag är jag inte det minsta svartsjuk. Jag kom underfund med att det är ingen idé. Jag kan inte påverka det. Det var faktiskt skönt att släppa. Jag skulle bara önska att jag upptäckt det tidigare. Det kan hända att det beror på att Junior och jag inte har den enorma passionen, som jag hade med Yngve. Det var en förälskelse på blod, liv och död. Det här ett mer tillbakalutat förhållande. Jag behöver inte känslorna som åker jojo. Det är vilsamt. Samtidigt är litegrann en sorg att man inte känner ruset i alla möjliga sammanhang när man blir äldre. Allt blir lugnare och avstannar."

... lugnet

"Allting flyter på, en orkar inte med det där hetsiga. Jag behöver ha den här lugna vardagen. Jag letar inte kickar och galenskap, som när jag var ung. Samtidigt skulle jag vilja vara ung på nytt. Så är det inte i min värld nu för tiden. Nu är det lugna gatan här med blöjbyten och välling i stället. Det kan vara väldigt skönt också. Var sak har sin tid."

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + hårvård från Antonio Axu för 199 kr. Köp nu!