Kristin Kaspersen om glädjen efter stora sorgen

Att få möjlighet att lära sig dansa under professionell ledning för att svida upp i paljettbeströdda stassar på fredagar är några få väl utvalda kändisar förunnat under våren. 

Kristin Kaspersen är en av dem. Vi träffas då TV4 presenterar årets deltagare i succéunderhållningen ”Let's dance”. 

När Kristin fick frågan i slutet av förra året kände hon direkt att hon ville vara med. Nu först har hon den tid hon vill lägga och en stor motivation i att vilja känna glädje. 

– I slutet av förra året bestämde jag mig för att nästa år ska jag vara glad. I och med att det varit tufft, säger Kristin, 

– Jag kände att jag måste bestämma mig för att hitta glädjen. Och så kom den här frågan. Jag bara ja! Jag vill ha roligt. Jag skulle nog inte vara med i ”Let's dance” om jag inte har mycket tid att ge, och det har jag nu. Allt jag gör är för min egen skull, inte för att någon ska tycka att jag är fantastisk, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Sanna Nielsen: ”Jag tvivlar alltid lite på mig själv” 

Kristin Kaspersen fick diagnosen adhd

Kristin är strålande vacker i en tjusig champagnefärgad klänning och med håret i en stram hästsvans. Hon har ett leende på läpparna och talar med värme om den nya utmaningen hon står inför tillsammans med danspartnern Calle Sterner. 

– Det är verkligen hur kul som helst. 

Framför allt att få möjlighet att lära sig något nytt. 

2016 diagnostiserades Kristin med adhd. I en intervju med ”Framgångspodden” sa hon då att hon tackar sin diagnos för den drivkraft som gjort att hon kommit så långt. 

– Jag har alltid vetat men har aldrig förstått. Jag har alltid vetat att det var något i mitt sätt, sa hon då. 

På frågan om hon tror att hon har nytta av sin diagnos i detta sammanhang svarar Kristin att hon är tveksam. Snarare tror hon att det är glädje, lust och viljan att lära som driver henne just nu. 

– Jag har inga problem med att prata om min adhd. Men jag upplever att det är så lätt att det tar fokus från sammanhanget, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Krister Henriksson, 72: Jag känner mycket skuld 

Har inte tränat sedan mamma Barbro ”Lill-Babs” Svensson gick bort

Att prata om livets utmaningar tycker Kristin annars är viktigt. Hon gör det själv för att motivera andra till att våga erkänna sina problem och söka hjälp. 

För drygt ett år sedan, i samband med att Kristin ledde Idrottsgalan, berättade hon i en intervju om hälsa för Expressen om sina tidigare ätstörningar och utbrändhet. 

– Jag hade ätstörningar när jag var yngre, så att leva hälsosamt är viktigt för mig. Att träna har blivit en lika naturlig del av mitt liv som äta och sova, sa hon då. 

Kristin Kaspersen i 2019 års upplaga av ”Let's dance”. Foto: JARI KANTOLA / STELLA PICTURES

Och samtidigt som Kristin hoppas på att tiden i ”Let's dance” får vara så länge som möjligt och att hon går vidare långt i tävlingen, ser hon att dansträningen fyller ett annat syfte. Med sitt brinnande intresse för hälsa ser hon fram emot att ta sin egen träning till en ny nivå igen. 

– Sedan mamma dog har jag inte tränat någonting, mer än att jag har yogat en kvart varje dag. Så jag är egentligen inte speciellt vältränad. Jag började träna lite styrketräning i januari när jag visste att jag skulle vara med i ”Let's dance”. Så för mig är detta ett fantastiskt bra sätt att få komma i gång igen. 

På sitt Instagramkonto motiverar Kristin sina 179 000 följare till att ta hand om sig själva. Att hälsotänket sitter i ryggmärgen är det ingen tvekan om, även om träningen inte funnits där riktigt på samma sätt det senaste året. 

– Jag är alltid noggrann med att stretcha och ta hand om kroppen. Jag tänker förebyggande och tar massage när jag behöver det. Jag har kanske en kroppskontroll eftersom jag har tränat så pass mycket tidigare men jag har tappat rätt mycket inför det här året. 

LÄS OCKSÅ: Jessica Andersson: ”Den sorgen gör fortfarande väldigt ont”

Tränade inför ”Let's dance”

Det stora intresset för hälsa och träning tror Kristin kommer från pappa Kjell Kaspersen, tidigare målvakt i norska fotbollslandslaget. 

– Han var sjukgymnast och startade träningscenter när jag var tio. Han såg att många människor hade skador för de hade tränat för dåligt i sitt vardagliga liv. Han menade att om du jobbar förebyggande så har du större möjlighet att inte skada kroppen. Sedan har mamma alltid varit intresserad också, men pappa var mer kunskapsmässig. Jag är väldigt intresserad av hur kroppen fungerar. Jag går ofta in och googlar om jag undrar över något för jag vill förstå hur min kropp fungerar. Och jag lär mig nytt hela tiden. 

Det kommer att bli mycket träning den närmaste tiden, så kunskapen om återhämtning är viktig. 

– Jag sover bra, tar bindvävs- och lymfmassage som är väldigt bra för återhämtning, de dagarna vi har tränat lite längre pass. Sedan går jag till naprapaten lite då och då bara för att kolla så ingenting händer med kroppen. Stretchar och yogar gör jag varje morgon. Äter bra och har kul. Jag äter mycket vegetariskt. Inte så att jag är vegetarian men jag tycker det är gott och bra. Jag är ganska noga med råvaror, att äta riktig mat. Jag är bra på att äta mellanmål så jag inte tappar energi. Jag gör mina sellerijuicer varje morgon. Jag äter nog ganska rent och innehållsrikt. 

Jag tänker inte så mycket på att jag fyller 50

Kristin är i bättre form nu än för 20 år sedan, även men att hon behöver ta hänsyn till att kroppen blir äldre. 

– Jag är bättre tränad nu än när jag var 30 och jag tänker inte så mycket på att jag fyller 50. Min kropp är inte annorlunda nu. Sedan är det klart att jag kommer behöva ta hänsyn till att kroppen blir äldre. Därför är det viktigt för mig att göra min yoga på morgnarna och vårda kroppen. Det tycker jag är viktigt oavsett. 

– Jag tänker mig att kroppen har en ålder. Det mentala har en ålder och sedan har jag en biologisk ålder. Sedan är det skit samma vad som är vad. Jag mår så här och tycker det är toppen att fylla 50. Jag känner glädje över livet och har en enorm respekt för vad det har att ge. 

Tacksamheten över att få leva blev extra tydlig för Kristin när mamma Barbro ”Lill-Babs” Svensson gick bort i april förra året. 

– Hon ville leva och hon kan inte. Jag har möjligheten att göra det och då tänker jag inte gå runt och se saker negativt. Fasen, jag har möjlighet att leva och ta vara på livet. Mamma var väldigt bra på det och det är någonting jag verkligen har sett efteråt.