Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 30 mar 2019 19:00

Krister Henriksson, 72: Jag känner mycket skuld

1/2

Foto: MAGNUS HALLGREN/DN/TT / DN TT NYHETSBYRÅN

Krister Henriksson tillsammans med hustrun Cecilia Nilsson.

Krister Henriksson tillsammans med hustrun Cecilia Nilsson.

2/2

Foto: OLLE SPORRONG

Just nu syns Krister Henriksson som smågrinig patriark i ”Sommaren med släkten”. I thrillerserien ”Ingen utan skuld” gick han runt i skyhöga klackar. I kvinnokläder känner han sig fri, men privat kämpar skådespelaren mot skuldkänslor.

– Jag kan känna skuld över att mina föräldrar är döda. Varför var jag så grinig, när mamma var gammal och blev tjatig?

Krister Henriksson om sin bästa…

…söndag 

– Det skulle kunna vara en indiansommar. En varm, varm höstdag, när jag vaknar och inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag ska inte gå till jobbet och får uppfinna en hel dag själv. Jag går ned och badar. Sedan frågar jag min hustru Cecilia om vi ska ta en kopp kaffe. Det är underbart att redan klockan nio fråga vad vi ska ha till middag. ”Vill du ha fågel?” ”Jag känner för fisk”, säger Cecilia. ”Jag känner mer för en köttbit.” Sedan grunnar vi på om vi ska se på tv, en film på Netflix eller kanske gå på teatern på kvällen. Funderingar som det inte finns plats för en vanlig vardag. Den bästa söndagen är den tråkigaste. Man ska inte vara rädd för att ha tråkigt, utan känna ”Gud vad skönt”. Ta tillvara på alla tråkiga stunder och se dem som en fest. 

LÄS OCKSÅ: Renée Nyberg: ”Jag har svårt att känna mig nöjd” 

…manlighet 

– Jag har ett ganska avspänt förhållande till min manlighet. Jag tycker om den, men funderar aldrig på den. Jag är det jag är född till och tycker om femininitet både hos mig själv och andra män. Det skrämmer mig inte och jag har många kvinnliga vänner. Jag tror jag är rätt naiv på den punkten. 

…kvinnokläder 

– Under inspelningarna av ”Ingen utan skuld” gick jag på skyhöga klackar i skogen under 15-20 dagar. Jag satte på mig klackskorna redan klockan sex på morgonen. Det var för tidigt och fel terräng med en massa buskar och rötter. När jag först kom i högklackat reagerade teamet och skrattade, men efter fem dagar började alla se det som en normalitet. Tänk att vi inte har kommit längre än att det är en sensation. I sitt sommarprogram sa Sara Danius att slips är ett tvång, men rosett är en lek. En kvinna i kostym blir sexig, medan män som klär sig feminint blir ifrågasatta. På 70-talet gjorde jag ”Arnold” på Stadsteatern. Att uppträda som en glamourös dragqueen, extremt klädd i kjol och lösögonfransar, var nästan behäftat med skamkänsla. Jag ville inte att någon skulle komma och titta. Nu när jag blivit äldre tycker jag det är ganska skönt. Står man i tunn bomullsklänning och högklackade skor tänker man lättare och friare. Det säger något om mansrollen. 

LÄS OCKSÅ: Adam Pålsson: ”Jag känner mig som en tickande bomb” 

…skuld 

– Skuld har upptagit en stor del av mitt liv. Den kommer med Luther. Jag känner skuld inför mina barn, min fru, mina föräldrar. Jag kan känna skuld över att mina föräldrar är döda. Varför hälsade jag inte på så ofta? Varför var jag så grinig, när mamma var gammal och blev tjatig? Varför sa jag ”sluta med det där jävla tjatet”. Varför kunde jag inte se att jag hade med en gammal människa att göra? Själv är jag uppfödd med skuld. Mina föräldrar var mycket för att säga: Du får skylla dig själv. Hur kunde du cykla på det sättet? Du vet ju att det finns ett dike där. Skuldbelägga i stället för att omhänderta och acceptera läget. Det är ett beteende som går i arv. Jag är också bra på att skuldbelägga andra, även om jag blivit bättre med åren. Det är ett sätt att manipulera sin omgivning. Jag tror att alla gör det, utan att förstå det.

…njutning 

– Ett dopp i havet! Halva året bor vi 30 meter från vattnet, halva året på Värmdö. När vi spelade in ”Sommaren med släkten” tidigt i höstas gick jag upp redan vid sex. Då krävdes det lite självövervinnelse, när det var lite rått och dimman låg kvar. Då inga grannar är ute badar jag naken. Innan är det en kamp, men man ångrar sig aldrig efteråt. I vattnet lämnar jag kvar mardrömmar, en del skuld och känner mig som pånyttfödd. Jag tror att jag har varit flodhäst i ett tidigare liv. Att bara gå på land är en plåga, det känns onormalt att bli så tung. Att simma är som att ha kvinnokläder. Man blir lika lätt. 

LÄS OCKSÅ: Izabella Scorupco: ”Jag var mitt uppe i en livskris”

…ålder 

– Jag är 72. Det är ett bra läge i livet, men också väldigt melankoliskt. Jag vet att jag närmar mig den där biten när man måste gå ensam, när man ska dö. Förut hade jag panik inför döden, men det har jag inte längre. Jag vaknar varje morgon med att tänka: Då fick jag en dag till på mig. Det är härligt. Jag är pensionerad, har pengar så jag klarar mig och kan göra precis vad jag vill. Att vara fri var en ganska obehaglig känsla i början. Man är så van att gå i ledband. 

…relationstips 

– Uthärda. Det kommer att bli bättre.