Karin, 35, berättar om sin förbjudna kärlek med pojkvännens bror.
1 av 2: Karin, 35, berättar om sin förbjudna kärlek med pojkvännens bror. Foto: Shutterstock
"Det var som om det var förutbestämt, det gick inte att stoppa, vi kastade oss i varandras armar, vi slet av varandra kläderna och älskade."
2 av 2: "Det var som om det var förutbestämt, det gick inte att stoppa, vi kastade oss i varandras armar, vi slet av varandra kläderna och älskade." Foto: Shutterstock

Karin, 35: "Vi slet av kläderna och älskade"

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" avslöjar Karin, 35, hur hon inledde ett förhållande med sin pojkväns bror - en förbjuden kärlek som inte gick att stoppa.

Förbjuden kärlek är inte lätt att handskas med.

Så härligt ibland, men så bedrägligt nästa sekund. 

Jag ville både ha och slippa det, och till slut löste det sig av sig själv.

Jag är 35 år och har en dotter från ett tidigare förhållande. 

Jag väntade ganska länge, säkert två år, innan jag började ge mig ut efter att mitt tidigare förhållande spruckit. Jag var ganska nere, det var han som lämnade mig. Han hade träffat en annan.

Jag kände att jag inte dög, men mina vänner uppmuntrade mig och ställde till med alla möjliga frestelser.

LÄS OCKSÅ: 5 saker som kan vara värre än otrohet

Kunde inte släppa sitt ex

Vi åkte på spaweekend, gick på krogar både hemma och i lite större städer. Vid ett sådant tillfälle träffade jag en kille, vi drack och dansade och hade kul och till slut följde han med till mitt hotellrum. Det var spännande och han var jättetrevlig. Dessutom tyckte jag att han var väldigt snygg.

Men jag kunde inte. Jag hade mitt förbaskade ex i tankarna. Det låste sig och jag bad honom ursäktande att gå innan något hänt, vilket jag ångrat många gånger.

Slumpen gjorde dock att mannen jag väntat på dök upp vid ett helt annat, och mycket oväntat, tillfälle. Jag hade följt med en väninna till en fotbollsmatch en vårdag när hennes dotter spelade. Plötsligt kom en boll mot oss, jag tog emot den med handen och då hörde jag en ensam applåd en bit bakom mig.

Jag vände mig om och jag glömmer aldrig den synen. Där stod en kille och applåderade och han log stort mot mig.

Jag såg direkt att han inte hade någon ring på vänsterhanden

Jag tror att det ska klick redan då.

Han gjorde ett tecken för att liksom fråga om han kunde komma fram. Jag blev nyfiken och tog ett par steg mot honom samtidigt som han närmade sig mig. Det var något som drog mig till honom, jag kunde inte stå emot.

Han sträckte fram sin hand och presenterade sig som Niklas. Och nästan omedelbart började han berätta om sin dotter, som spelade fotboll på planen framför oss. Om hur han ofta tog med henne ut på olika saker, och alltid följde med när hon spelade. 

Jag vet inte vad det var, men hans otvungna, öppna och enkla sätt fängslade mig helt. Jag tittade åt min väninnas håll och hon bara log, vinkade lite i smyg med handen, liksom ”gå på bara”.

Jag såg också direkt att han inte hade någon ring på vänsterhanden, det är sådant man kollar som skild, tror jag. Jag gör i alla fall det.

LÄS OCKSÅ: Svenskarna avslöjar: Därför är vi otrogna

Niklas var en riktig drömkille

Vi promenerade runt lite kring fotbollsplanen och han berättade om sitt jobb, om var han bodde, att han var 39 år och att han hade skilt sig flera år tidigare. Det var som om vi redan kände varandra, så när han plötsligt frågare om han inte fick bjuda på middag någon dag, sa jag ja direkt.

Vi sågs ganska ofta under de närmaste månaderna och blev ett par. Jag presenterades för hans föräldrar, som bodde i ett stort, nästan slottsliknande, hus och vi kom väldigt bra överens.

Jag älskade Niklas så enormt mycket, han var verkligen en drömkille, så artig och snäll och samtidigt lite tuff.

Det blev höst och vi hade flyttade ihop i hans lägenhet. Det var mitt ex tur att ha vår dotter den julen så jag sa förstås ja när Niklas frågade om jag ville fira helgen hos hans föräldrar. Många släktingar skulle komma dit, bland annat Niklas yngre bror, som jobbade i USA men nu skulle vara hemma något år.

Julafton blev en riktig höjdare, klassiskt och städat, men ändå festligt. På kvällen ordnades det dans i en av de stora salarna och plötsligt knackade någon på min axel.

Jag blev så upphetsad av det

”Får jag lov”, sa en kille. Det var Filip, Niklas bror.

Han dansade bra och han pratade om allt möjligt, men framför allt smickrade han mig och sa ”vilken tur brorsan hade haft som hittat en så fin tjej”, han kommenterade mina kläder och flörtade verkligen där på dansgolvet.

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Samtidigt kände jag mig smickrad. 

Efter dansen slog jag mig ner i en soffa och Filip satte sig bredvid. Niklas kom förbi och skämtade lite som han brukade, men gick vidare och minglade med de många släktingarna.

Jag ursäktade mig för att jag skulle gå till damrummet och jag gick en trappa upp till det magnifika badrummet. Jag stod framför spegeln och funderade på vad som hade hänt den kvällen, på Filips flörtande och på att jag blev så upphetsad av det.

Förbjuden kärlek och en farlig hemlighet

Plötsligt knackade det på rummet och någon tryckte ner handtaget. Jag hade låst om mig, men öppnade och där stod Filip. Det var som om det var förutbestämt, det gick inte att stoppa, vi kastade oss i varandras armar, vi slet av varandra kläderna och älskade.

Jag ville inte, men jag ville ändå. Det var en konstig känsla.

Vi lyckades ta oss tillbaka till de andra utan att någon märkte något och Niklas och jag sov över i ett av rummen på natten medan Filip sov i ett annat.

Det har gått över ett år nu. Mötena med Filip fortsatte, inte så ofta, men lika intensivt. Samtidigt har förhållandet med Niklas fördjupats, hur det nu kan vara så. 

Nu har Filip flyttat tillbaka till USA och jag saknar honom ibland. Men samtidigt är ju mitt problem löst. För det är Niklas jag vill ha. Det andra är bara en farlig hemlighet.      

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

 

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

 

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + varma tights från Röhnisch. Köp nu!