Toves dockor får folk att tappa hakan

Tove berättar att hon alltid varit kreativ och tyckt om att måla och skapa. Att hon började göra dockor var en ren slump, även om hon som liten ofta lekte med dockor.

– Min sambo och jag köpte lera och satt en kväll och skulpterade. Min lerbit blev i slutändan en bebisdocka. Då kom jag ihåg att jag hade sett dockor som såg ut som riktiga bebisar på internet, säger hon.

Hon började googla runt på reborndockor och hittade mängder av hemsidor där folk visar upp sina dockor, både rebornartister och samlare.

– Jag kände direkt att jag ville börja göra såna dockor och beställde hem ett kit med huvud, ben och armar i vinyl ihop med en kropp i tyg, säger Tove.

Tove är tandtekniker till yrket, även det ett hantverk med precisionsarbete bakom. Så vanan att jobba koncentrerat och kreativt har hon redan. 

– Den stora utmaningen är ju att få dockan att se så verklig ut som möjligt, förklarar hon.

LÄS MER: Anna Book: "Jag bryter inte ihop lika lätt" 

Kroppen fylls med glaspärlor för tyngdens skull

När delarna till dockan kommer är de helt blanka för att sedan målas i många lager, uppåt 30-40 lager ibland. Efter varje målning bränns delarna i ugnen. Sedan rotar man dit håret med en nål, ett till två strån i taget och det är också det som tar mest tid.

– En docka tar ungefär en och en halv vecka att göra. Man kan måla hår på huvudet men jag tycker mest om riktigt hår. Många förundras över mitt tålamod men för mig är det rogivande, säger Tove.

Hur dockan ska se ut planerar hon inte i förväg, utseendet växer fram medan hon tillverkar den.

– Jag tycker om att låta det bli som det blir, utan allt för många tankar bakom varje penseldrag. Men just nu är jag inne på sovande bebisar, säger hon. 

När dockan är färdigmålad och rotad med hår fyller man kroppen med glaspärlor för att den ska få en realistisk tyngd. Sedan knyter man ihop dockan och klär den.

– Jag gillar kläder som går i retrostil och köper för det mesta bebiskläderna via internet. Jag rollspelar inte med dockorna utan fotar dem i realistiska positioner. Det är viktigt att helhetsintrycket blir så korrekt som möjligt. Alla rebornartister har sin egen stil så man kan ganska fort se vem som har skapat dockorna, säger Tove.

Tove berättar att de som lyfter upp hennes dockor nästan direkt får ”modersinstinkter”.

– Eftersom dockan har tyngd som en riktig bebis och ett fallande huvud som behöver stöttning, börjar en del att, utan att ens tänka på det, vagga dockan i famnen eller stryka med handen över dess kropp. Många upplever ett lugn av att bara hålla i dockan, precis som när man håller en riktig bebis, säger hon.

Har sträckt ut en hand till tv-branschen

Men det finns de som skaffar dockorna endast på grund av hantverket.

– En del har dem som en extraordinär prydnad i hemmet som får besökare att tappa andan. Väldigt många tycker om att ha dem bara som något fint att fota, precis som jag. Det finns fotografer använder dem som övning inför riktiga bebisfotograferingar, berättar Tove.

Företaget Swedolls har hon drivit sedan hösten 2015.

– Jag har alltid drömt om att ha eget företag, där jag kan skapa fritt och arbeta hemifrån. Men även om målet är att så småningom kunna leva på skapandet, så trivs jag oerhört bra som tandtekniker.  Just nu är jag tjänstledig för att prova på det här och jag är faktiskt förvånad över hur stort intresset för dockorna är. Ett vanligt önskemål är att få dockan att likna sina egna barn som små – som ett porträtt i 3D. Det finns dockor som är skulpterade som för tidigt födda till de som är runt fem-sex år, säger Tove.

2016 var Tove nominerad till årets rookie för nystartade företag i Skövde. Till galan tog hon med sig en av sina dockor i en bilbarnstol, som gjorde stor succé.

– En av personalen från restaurangen kom fram och beundrade min ”bebis”. Han blev chockad när jag sa att det var en docka. Sen hämtade han ut resten av personalen för att få se deras reaktioner. Han lät dem hållas en bra stund innan han avslöjade sanningen. En av dem sa ”hon är söt som en docka!”. Under hela kvällen kom det fram människor som ville se och hålla i dockan, alla lika fascinerade över hur skrämmande lik hon var en riktig bebis.

Det finns ett intresse av reborndockor inom filmvärlden och Tove har redan sträckt ut en hand till bolag här i Sverige.

– Det skulle vara riktigt kul att få se mina dockor i tv-rutan en dag, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Anna bar förlovningsringen i ett år – utan att veta om det

Psykologen om dockorna 

När barn leker med dockor, handlar det att om att förvärva färdigheter, leka vuxen och att ta ansvar för någon annan. Och sedan som vuxen när man har fött fram ett barn kommer en hormondusch, genom amningen bland annat, som behövs för anknytningen. Även om inte den typen av hormoner triggas när man håller i en docka kan andra beteenden triggas.

– Till exempel att omsorgsbeteende som kan ha en lugnande effekt, och kanske särskilt mycket när man har ett stort intresse för reborndockor; man liksom försätter sig i ett speciellt tillstånd och är förberedd när man tar fram sin docka, menar psykologen Maria Farm.

 Att hålla dockor, som reborndockor, kan också ha en positiv effekt vid ångest och oro. 

– I terapi tränar man till exempel på att lägga fokus på något annat än sina egna känslor. Det fungerar liknande med dockorna; man kan vara mer konstruktiv och inte fastna i inre negativa tankar, säger hon.

Aspekten av att samla på saker tror Maria hänger ihop med en slags vilja att kategorisera och ordna. 

– Det kan vara mycket tillfredställande och stressreducerande att ha överblick och känslan av kontroll, även om den är en illusion. Att samla på någonting specifikt skapar även gemenskap för då finns det andra som förstår ditt genuina intresse, engagemang och ansträngningar. 

Som psykolog funderar Maria förstås också om det kan vara ett slags ersättningsbeteende, när man tar hand om reborndockor.

– Det kan handla om att man inte kunnat få egna barn eller om barnen är utflugna och man initialt har  svårt att hitta sin nya identitet.