Josefine Axefall var 25 år gammal när hon kastades av sin häst.
1 av 2: Josefine Axefall var 25 år gammal när hon kastades av sin häst. Foto: ANDRE FAHLSTROM / ANDRE FAHLSTROM
I dag föreläser hon om sin hälsoresa och kör standup.
2 av 2: I dag föreläser hon om sin hälsoresa och kör standup. Foto: Shutterstock

Josefine, 43: Hästolyckan förändrade allt

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” delar Josefine Axefall med sig om hur annorlunda livet blev efter en svår hästolycka.

Jag var 25 år och hade tagit över en häst som var väldigt rädd av sig. Vi hade inte ridit på ett par veckor och skulle bara skritta en kort sväng i skogen. Vi kom fram till ett nedfallet träd som vi hoppade över ett par gånger. När vi hoppade över trädstocken sista gången blev hästen rädd för någonting och började sparka bakut och stegra sig. Då trillade jag av och fastnade med foten i stigbygeln och släpades efter när hästen sprang i väg. 

Sedan tappade jag skon och blev liggande på marken och förlorade medvetandet. Jag vaknade upp i skogen och tänker att jag hade haft en läskig mardröm, men insåg att det hade hänt på riktigt. Jag förstod att hästen sprungit tillbaka till stallet och tänkte att jag skulle ta mig hem, men jag kunde inte resa mig upp. 

Fick panik och svårt att andas

Jag försökte hasa mig fram till mobiltelefonen som låg ett tiotal meter bort men kunde inte det för det gjorde så fruktansvärt ont. Då fick jag panik och börjar skrika rätt ut men fick svårt att andas. Jag lugnade ner mig för att inte svimma igen och låg en lång stund och andades och ropade på hjälp. Hemma i stallet hade hästen ställt sig i sin hage och en tjej såg honom med sadel och träns på och förstod att något hade hänt. Flera personer letade och hittade mig till slut och larmade efter hjälp. På sjukhuset visade det sig att jag hade två krossade och två spräckta kotor i ryggraden och att nästan alla revben i ryggen var brutna.

Läsarna berättar

Varje människa bär på en historia. 

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. 

Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Jag hade även en blödning i vänster lunga och var förlamad från midjan och ner. Skadorna var så omfattande att läkarna sa att jag aldrig skulle kunna gå igen. Jo, det ska jag, svarade jag. Rehabiliteringen började ganska omgående och varje kväll tränade jag på att ligga och vicka på tårna och till sist rörde sig ena stortån. Då fick jag äntligen benträning och två veckor senare stod jag upp och ännu en månad senare kunde jag gå en kort sträcka med stöd. I början behövde jag massa anpassningar, men där jag bor i dag har jag valt att inte ha några anpassningar för att få träna så mycket som möjligt i vardagen. Jag är en sådan person att ger jag mig in i en utmaning så ger jag mig inte förrän jag är i mål. 

Jag lärde mig att gå igen, för tredje gången i mitt liv

Tio år senare födde jag min son. Under graviditeten och första året efter att han var född fick jag mer och mer nervsmärtor. Det gjordes en operation där man tog ut alla mina stag i ryggen för att så småningom kunna göra en magnetröntgenundersökning i syfte att ta reda på var de nya nervsmärtorna kom ifrån. Man misstänkte att det kanske fanns en cystbildning i ryggmärgen. Redan tre dagar efter operationen hade jag så ont i ryggen så jag sa till läkarna att något måste hänt i ryggen, men fick bara till svar att det var en så enkel operation.

Jag fick mer och mer morfin hela tiden, inget annat gjordes. Att stå på två hundra milligram morfin och samtidigt fungera som nybliven mamma var en utmaning. Fyra månader senare vaknade jag av att det kändes som jag hade miljontals nålar i benen. Då kravlade jag mig upp ur sängen för att ta mediciner och på eftermiddagen fick jag tag i en läkare som trodde att jag hade fel på min inopererade medicinpump, som transporterade medicin direkt in i ryggmärgen. På sjukhuset träffade jag neurologjouren och läkaren läste av pumpen och den såg ut att fungera. Men för säkerhets skull ville de ändå göra en magnetröntgen. Jag vrålade av smärta när jag lade mig på britsen och de körde in mig i röntgenmaskinen. De såg att jag hade en sönderflisad kota och benbitar hade gått in i ryggmärgen och förlamat mig igen. Det blev månader av rehabilitering igen och en ny omgång med att lära mig att gå. Med en knappt tvååring hemma kämpade jag på så gott jag kunde. Jag lärde mig att gå igen, för tredje gången i mitt liv, om man räknar med den första gången som litet barn när man lär sig att gå.

Firar livet för varje år som går

Idag går jag några steg här och där, beroende på dagsformen, men det kräver mycket kraft och jag har oftast rullstolen. Men att gå igen var mitt mål och jag är där nu. Att kunna ta de viktiga stegen, när man absolut måste, är en stor seger för mig. Jag har 18-årsjubileum i höst, jag firar livet varje år att jag och lärde mig att gå trots de dåliga oddsen. 

Jag har inte ridit sedan olyckan men gör andra saker i stället. Jag provar gärna nya aktiviteter när möjlighet ges och drömmer just nu om att prova åka Kneeboard och Zipline. För mig finns inga hinder som stoppar mig, utan jag testar mig fram och försöker alltid att se det positiva i alla situationer.  Nu föreläser jag om min hälsoresa och kör StandUp. Jag har insett att man måste våga tro på sig själv och sin förmåga, jag tror att vi alla besitter en förmåga som vi kanske inte alltid vet om, om man bara vågar utmana sig själv. Även det omöjliga, är möjligt!

//Josefine, 43

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av ToppHälsa + trådlösa hörlurar från adidas. Köp nu!