Johanna, 45, berättar: "Utanför ösregnade det. När vi fått på oss våra jackor vände han sig om, greppade mig om axlarna och föste mig mot stenväggen bakom". (OBS, genrebild)
Johanna, 45, berättar: "Utanför ösregnade det. När vi fått på oss våra jackor vände han sig om, greppade mig om axlarna och föste mig mot stenväggen bakom". (OBS, genrebild) Foto: Getty Images

Johanna: "Våra blickar fastnade i varandra"

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” berättar Johanna, 45, om ett passionerat möte.

Här är Johannas berättelse.

Så fort han steg innanför dörren, innan han tog det första trappsteget ner mot baren, fastnade våra blickar i varandra. Jag stod vid bardisken och skulle ta en klunk av ölen, men handen med glaset stannade på vägen mot min mun. Jag kunde inte slita ögonen från honom. Han hälsade på folk till höger och vänster, men hela tiden var hans ögon fixerade vid mina. Allt runtomkring blev stilla och tyst och de andra människorna hamnade i oskärpa. 

Han kom ner för trapporna, hejade på flera personer och började gå åt mitt håll. Jag ställde ner mitt ölglas och kände mig plötsligt väldigt generad. Jag visste att han snart skulle vara alldeles nära mig. Jag tittade ner i golvet en stund och samlade mod. Hans arm nuddade min när han ropade till bartendern över min axel. Sedan tittade han mig i ögonen och hälsade: "Hej, hur är det?" Fyra små ord och hela jag vibrerade. Vi började prata, minns inte ens om vad, förmodligen om vad vi jobbade med, om vi brukade gå hit ofta, var vi bodde. 

Det visade sig att vi båda var där för första gången. Och jag visste då att det inte var en slump. Det fanns någon mening med vårt möte. Kvällen förflöt och vi pratade. Ibland gick han i väg och pratade med vänner, ibland gick jag på toaletten, eller pratade med mina väninnor. Men vi drogs som magneter tillbaka till varandra. När baren skulle stänga gick vi uppför de branta stentrapporna tillsammans. Inga ord behövdes. Bara att vi nuddade varandra var ett löfte om mer.

LÄS OCKSÅ: Cissi, 46: "Så fort det vibrerade i fickan släppte jag allt"

"Regnvattnet rann in i våra munnar"

Utanför ösregnade det. När vi fått på oss våra jackor vände han sig om, greppade mig om axlarna och föste mig mot stenväggen bakom. Och så kysste han mig hungrigt. Han smekte min nacke, pressade sin långa vältränade kropp mot min. På några minuter var vi genomblöta av regnet. Regnvattnet rann in i våra munnar när vi kysstes. Det kändes som om vi kunde leva på kyssarna bara, och vattnet. Vi behövde inte andas. Sen sa han att han måste åka, vi bytte telefonnummer, kysstes igen och så var han borta.

Tre dagar senare knackade det på dörren till lägenheten jag delade med två andra kvinnor. Min kompis ropade att någon kille sökte mig. Jag gick till dörren och det kändes som mitt hjärta skulle stanna. Där stod HAN, löjligt snygg och avspänd med ett stort leende över ansiktet. Han var helt klädd i vitt och det svarta håret var glansigt och bakåtkammat. De gröna ögonen blixtrade och jag blev så upphetsad att jag började fnissa hysteriskt. Han frågade om jag ville gå på promenad och ta en lunch och sa att han kört bil i två timmar för att komma till mig. 

LÄS OCKSÅ: Liselott, 32: "Jag ville inte veta av mitt barn" 

"Vi promenerade gata upp och ner"

När vi kom ut på gatan tog han min hand. Solen sken och himlen var så där klyschigt blå. Jag kunde inte sluta le. Jag sneglade på honom, den vackraste mannen jag någonsin sett, där han gick bredvid mig. Han släppte inte min hand en enda gång. Vi promenerade gata upp och ner, pratade och skrattade, stannade och kysste varandra, lika hungrigt som då i regnet några dagar tidigare. Efter en lunch hämtade vi badkläder och gick ner till stranden. Vi bytte om i varsitt bås och det kändes som jag skulle bubbla över av skratt. Jag var så lycklig. Vi gick hand i hand ner i vattnet, jag såg bara på honom och märkte inte om det var kallt eller inte. Jag kände mig så galet stolt över att få gå med den här mannen och noterade blickarna från de andra som badade. De måste ha tänkt att vi var ett nyförälskat par. Just då existerade inga funderingar, bara här och nu, han och jag och vattnet som omgav oss. När vi nått så djupt att vi knappt bottnade kastade jag mig i hans famn och kysste honom. Han var så vacker att det gjorde ont. Hela han glittrade – ögonen, håret, huden, läpparna. Jag ville aldrig sluta kyssa honom. Plötsligt slet han av mig bikinibyxorna, drog mig intill sig och trängde in i mig. Jag fick en kallsup av chocken, men skrattade och tryckte mig emot honom. Han stötte i mig och kysste mig samtidigt. Jag var så upphetsad att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag var som limmad på honom och våra underliv pressades mot varandra, nästan desperat. Jag kände hur tårarna började rinna. Gråten hopade sig inuti och ville ut. Han fick mig att känna så mycket som jag knappt visste vad det var. Jag ville aldrig mer andas utan honom, aldrig mer gå utan hans hand i min. Aldrig mer leva utan honom inuti mig. Han vände på mig och trängde in i mig bakifrån, hela tiden skrattande, retande. 

Hela den sommaren förflöt som i en dimma och livet kunde inte vara bättre. Han fanns i mina tankar varje sekund. Vi fick en sommar, sedan flyttade jag till en annan stad och vi tappade kontakten. Många år senare hittade vi varandra på Facebook, men vi sågs aldrig igen.

Johanna, 45, berättat för Anne Haavisto

DELA MED DIG AV DIN HISTORIA

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

 

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

 

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + boken Träna hemma av Annika Sjöö. Läs mer!