Stjärnan: "Har inga problem att prata om det.

Johan Widerberg: "Jag bär mina neuroser utanpå skjortan"

I ”Vilken jävla cirkus” spelar Johan Widerberg en svartsjuk clown med stort hjärta.

Han vill inte vara en allmän kändis, har 10 000 olästa mejl i datorn och känner igen sig i ”Lyxfällan”.

– Jag bär mina neuroser utanpå skjortan.

Johan Widerberg dyker upp i Berns salonger med en cykelhjälm på huvudet. Han är klädd i en klarblå KLM-overall för flygmekaniker från 70-talet och en likadan skinnjacka som Tom Cruise bar i ”Top Gun”. 

Det rödlätta skägget är vildvuxet.

– Jag är så fruktansvärt irriterad på det, men som skådespelare bestämmer man sällan frisyr och ansiktsbehåring.

I andra säsongen av ”Springfloden”, som spelas in just nu, är Johans karaktär är oansad. 

– Jag kan inte äta utan att få in skägget i käften och dricker jag kaffe med skummad mjölk har jag halva cappuccinon i mustaschen, säger han och fnissar. 

Johan uppskattar att han har 10 000 olästa mejl i sin mejlkorg. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Just nu kan man se Johan i tv-serien ”Saknad” och Björn Runges film ”The Wife”. Nyligen gick ”Vilken jävla cirkus” upp på bio. I Helena Bergströms nya film spelar Johan clownen Pelle. Det är enda anledningen till vårt möte, även om det är trevligt, säger han. Johan är helt ointresserad av att synas i medier, om han inte har något att sälja, påstår han. 

– Jag är så frikopplad att det närmast uppfattas som kufigt av folk. Jag vittjar inte ens min mejlkorg kontinuerligt. Jag tror jag har 10 000 olästa mejl i min låda.

Jag har inga problem med att prata om min psykiska ohälsa

Det är ett slags social fobi. En rädsla för att det ska dyka upp ett läskigt mejl.

– Det är ju en neuros, det är jag helt öppen med. Jag har inga problem med att prata om min psykiska ohälsa. Jag har allt det där man ser i ”Lyxfällan”. Folk får räkningar och det är tomt på kontot, men i stället för att säga att det är kris, stoppar man räkningen längst ned i en låda och hoppas att den försvinner. Det är jag.

Johan Widerberg

Ålder: 43.

Yrke: Skådespelare och manusförfattare.

Bor: Södermalm, Stockholm.

Familj: Sambo, dotter, 4, hunden Våfflan, katterna Jörgen och Babben. 

Aktuell: Helena Bergströms film ”En jävla cirkus” på bio. Gör en biroll i biofilmen ”The Wife”. Medverkar i ”Saknad” på TV4. Spelar in andra säsongen av ”Springfloden”.

I dag är beteendet kontrollerat.

– Det står för många i vägen och hindrar mig, säger Johan som har sambo och barn. 

Vad förträngningsmekanismen beror på har han ingen aning om. Det är en skräck, precis som hans rädsla för råttor. 

Johan berättar om en scen i tv-serien ”The Deuce”, där skådespelerskan Maggie Gyllenhaal gör fellatio på sin torsk i en snuskig biosalong.

– Man ser hur huvudet guppar upp och ned och plötsligt ser man siluetten av ett monster! En schablon av en 70-talsråtta med fet päls!

LÄS OCKSÅ: Annika Östberg: "Har gjort mycket som jag skäms för" 

Johan Widerberg: Jag bär mina neuroser utanpå skjortan

Han kastar sig bak i soffan och för upp händerna som skydd. 

Är du en väldigt känslig person?

– Oh ja! Det hör du ju. Det finns många tester, där man kan ta reda på om man är hypersensitiv. Jag har inte gjort testet, men en kvalificerad gissning är att jag är hypersensitiv och en massa annat. Jag är väldigt medveten om mina tillkortakommanden och neuroser. Jag bär dem ju utanpå skjortan. 

Johan berättar att hans fem sinnen fungerar så där. Han ser illa och får vaxproppar, vilket gör att han hör dåligt ibland. Som rökare är lukt- och smaksinnet påverkat. Men känseln är bra. 

Du bjuder på dina tillkortakommanden. Vad har du för andra sidor? 

– Att hylla mig själv är det värsta jag vet. Det får omgivningen avgöra.

Johan, som vägrar delta i sociala medier, fascineras av kolleger som inte kan få nog av uppmärksamhet.

– ”Du måste titta och lyssna på mig lite mer, för det räckte inte att jag sålde ut Globen en vecka förra månaden. Läs den här tweeten, vad smart jag var!” Det är en massa celebriteter som frossar i sig själva. För mig är det ovärdigt, för jag vet ju i djupet av mitt hjärta att en av de största anledningarna till att jag gör det jag gör är ett gigantiskt bekräftelsebehov. 

LÄS OCKSÅ: Rolf Lassgård: "Allting jag tyckt var konstigt föll på plats" 

Tycker jantelagen är "toppen"

Så är det för alla skådespelare, menar Johan. Han har aldrig förstått vad som är så fel med jantelagen.

– Den är väl toppen. Vad i helvete ska man tro att man är något för? Det är så roligt att vara en reaktionär surgubbe. 

Johan skrattar högt. 

Många av hans självständiga sidor kommer från farfar Arvid Widerberg, regissören Bo Widerbergs pappa.

– Farfar hade ett högmod som är oöverträffat i historien. Han var väldigt märklig, komplex och begåvad.

Widerberg på sin elcykel. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Sent i livet blev Arvid bildkonstnär. Sonen Bo, som tidigt förstod att han ville skapa, hade någon gång köpt penslar och färg, som sedan blev liggande.

– Det här var en arbetarfamilj och inget skulle gå till spillo. Legenden säger att det först var farmor Greta som provade lite. Sist ut är farfar och det visar sig att han är konstnär. Efter 50 hade han en blomstrande karriär med utställningar i Paris. I sin egen hjärna hade han inga övermän.

 Var singel i en femårsperiod

Högmodet har sedan gått i arv från farfar via Bo till Johan, påstår han. Johan gör en jämförelse med en elitidrottare, som inte kan ställa sig i startblocket och sikta på att bli femma. 

– Du måste inbilla dig att du är bäst i världen. Annars kan du inte gå in och larva dig på en scen inför 1 000 människor eller 40 människor framför en filmkamera. Tron på den egna förmågan är central.

I bioaktuella ”Vilken jävla cirkus” spelar Johan clownen Pelle. En kille med stort hjärta och väldiga problem med självkänslan, vilket yttrar sig i kontrollbehov, svartsjuka och vredesutbrott. 

Pelles flickvän Isabelle, som spelas av Aliette Opheim, är trapetskonstnär. I filmen blir Pelle vansinnig av skräck att hon ska lämna honom. Privat är Johan inte i närheten av clownens svartsjuka. 

Du har alltid levt i relationer?

– Ja. Jag var singel i en femårsperiod. Det var väldigt nyttigt. Det är inte sunt att leva i symbios hela livet sedan 16 års ålder. Det är bra att se olika saker.

Min dotter kommer in ligga på en terapisoffa och hävda att pappa inte var närvarande

Vem han lever med går han aldrig in på, mer än att han är sambo och bor på Södermalm. 

– Det är ett välordnat familjeliv. Så välordnat det kan vara med en jättestor Sankt bernhardshund, två katter och en dotter på fyra år, säger han.

Då Johan filmar i perioder är han mycket hemmapappa. Det är härligt, tycker han.

– Min dotter kommer i alla fall inte kunna ligga på en terapisoffa sedan och hävda att pappa inte var närvarande. Gör hon det om 20 år, då jävlar blir jag förbannad. 

Johan Widerberg om…

…namn:

– Jag har aldrig sagt pappa, det har alltid varit Bo. Farsan går också bra, men inte pappa. Varför kan en psykiater svara på. Namn betyder ingenting för mig, men Bo blev väldigt kränkt när någon stavade Widerberg fel och det fattades ett R. Jag säger inte mamma heller. Anki Santesson är en strålande människa och mor. Morsan är också mycket Anki-Panki och Häjkån Bäjkån och sådant. Jag är väldigt mycket för smeknamn och använder sällan folks dopnamn. Min dotter kallar mig för pappa, men kallar hon mig för Johan framöver kommer jag inte ta det som ett enormt nederlag. 

…elcykeln:

– Jag har en Walleräng elcykel. Den är en revolution. Jag har inget körkort, så det är mitt transportmedel. Det är bra mycket klimatsmartare än en bil. Folk säger att det är ännu mer klimatsmart att ha en vanlig cykel. Jo tack, jag har cyklat hela mitt liv. Till en intervju vill man inte komma fram indränkt i svett. Hade jag inte haft elcykeln hade jag förmodligen tagit en buss. Nu trampar jag så lätt och fint Skeppsbron ned i en fullständigt bisarr motvind, men jag bara seglar fram! Det är så fantastiskt att jag hånskrattar rätt upp i nyllet på alla töntiga elcykelmotståndare. Det finns en falang som tycker att det är så lökigt med elcykel. Att det är fusk. De förstår inte känslan.

…drömmen om Hollywood:

– Ja Gud ja, det drömmer alla om. Just nu är jag så avundsjuk för alla är ju där och det känns som att jag är den enda som är kvar. Folk som hävdar att de inte vill åka dit är lögnare allihop. Det är som är att fråga om en Allsvensk fotbollsspelare vill lira i England eller Spanien. Skulle de säga: ”Nej, jag trivs så bra i Allsvenskan”? Även om Barcelona gör plattmatcher ibland, betyder inte det att man hellre vill lira i Mjällby.

Mitt problem är att jag vill att de ska ringa från Hollywood och säga: ”Nu måste du komma hit. Du får hundra miljoner dollar.” Jag är för fåfäng för att hänga på låset. Jag vill bli vald och det går inte riktigt i den där branschen. Man måste vara lite hungrig. 

…storfilmen ”The Wife”:

– Förra vintern var vi några svenskar som hade småroller i Björn Runges engelskspråkiga film ”The Wife” med stjärnor som Glenn Close och Jonathan Pryce i huvudrollerna. Under inspelningen i Skottland var vi några svenskar som var med. Vi hamnade otroligt långt ned på statusstegen. Under de stora statistscener med mycket folk stod vi och väntade i 45 minuter. Det var varmt så in i helvete och syret tog slut. Så hör man en regiassistent säga: ”Ta in skådespelarna.” Det är bra att få sådana där ödmjukhetslektioner ibland. I det sammanhanget var vi glorifierade statister. Stjärnorna såg ingen skillnad på oss och statisterna

…ånger:

– Jag ångrar allt hela tiden. Jag tycker det är så töntigt när folk säger att de ångrar ingenting. Man ångrar ju dagligen saker i vardagen: Varför sa jag inte det? Varför blev jag så sur på min dotter? Samtidigt, i ett större perspektiv som vem jag är – nej där ångrar jag mig inte.

Själv blev Johan vuxen tidigt. Han hörde inte hemma i skolan, tillhörde inget gäng och umgicks hellre med vuxna. Tidigt fick han en roll i tv-serien ”Ebba och Didrik”. 

I ”Lust och fägring stor” spelade han en 15-årig elev som har en kärleksrelation med sin 37-åriga lärarinna, som spelades av Marika Lagercrantz. 

– Jag var ju 20 bast. Jag hade levt som vuxen ganska länge och närmade mig inte det där med barnets känslighet kring ämnet. Det var nog bra att jag såg så ung ut. Det hade förmodligen varit knepigt för en 15-åring.

Saknar pappa Bo Widerberg varje dag

På ett personligt plan är filmen oerhört viktig för honom. 

– Vi spelade in filmen 1994. Redan 1997 så dör ju pappa. Det är svindlande att det var så kort tid mellan att vi gjorde filmen och hans död. I backspegeln är det praktiskt taget samtidigt, men då kändes hela inspelningen, framgångarna och resorna vi gjorde som en evighet. Jag är så oerhört tacksam för att vi fick de drygt tre åren. 

Johan Widerberg tillsammans med pappa Bo Widerberg Foto: ANETTE NANTELL / DN

Saknar du Bo mycket? 

– O ja! O ja, varje dag, jag saknar hela kakan. Men det är ju inte bara jag. Han saknas ju av svenskt filmliv. Nu hade han nog närmat sig pensionsåldern, men nog fan hade han ett par filmer kvar. 

Bo Widerberg gick bort i cancer, 67 år gammal. Han ligger begravd i Båstad, där han bodde de sista åren. 

Sedan 17 år bor även Johans mamma Anki i trakten, där familjen tillbringade alla semestrar. När Johan är där besöker han kyrkogården.

– Men det där med gravar säger mig inte så mycket egentligen, även om det är en fin sten. Han är så närvarande i mig ändå.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

ToppHälsa – 100 % pepp & inspiration! Se erbjudande