Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 17 feb 2019 19:00

Joakim, 35, slutade dricka alkohol i ett år

Behöver man alkohol för att kunna njuta av livet? Den frågan ställde sig Joakim som efter ett nyårslöfte valde bort spriten i ett år.
(Mannen på bilden är inte Joakim)

Behöver man alkohol för att kunna njuta av livet? Den frågan ställde sig Joakim som efter ett nyårslöfte valde bort spriten i ett år. (Mannen på bilden är inte Joakim)

Foto: Colourbox

I ”Läsarna berättar: Ur verkliga livet” berättar 35-åriga Joakim om beslutet att inte dricka alkohol på ett år och reaktionerna som följde.

Det har alltid varit mycket alkohol i min familj och inför helgerna var den en central punkt. Det var ingen som spottade i glaset, om man säger så.

Jag har själv alltid gillat att gå ut med vänner och dricka öl, den där ”en öl” som oftast blir sex eller sju. Jag har hamnat i situationer för att jag har druckit och spärrarna försvunnit, varit övermodig och trott att jag är bäst och snyggast, sagt saker som jag har ångrat efteråt. 

Ölen efter jobbet gjorde att kollegerna släppte på hämningar och vågade prata om saker man inte vågade lyfta på jobbet till exempel. Till slut drack jag i genomsnitt fyra dagar i veckan, det gick av bara farten. När jag bodde i Stockholm hade jag suparkompisar som jag ringde när jag ville ut och festa, det var så vi umgicks, och jag har ju insett att de inte var några riktiga vänner. Det är så socialt accepterat att dricka tillsammans, att man inte ens funderar över det längre. 

LÄS OCKSÅ: Rebecka, 42, om alkoholismen: ”Jag gömde tomflaskor i garderoben” 

Nyårslöftet: Inte dricka på ett år

Efter att jag fyllt trettio började jag fundera på varför jag dricker överhuvudtaget, och jag kunde faktiskt inte hitta ett enda positivt skäl. 

Vid nyår förra året bestämde jag mig för att ge mig själv ett viktigt nyårslöfte; att inte dricka någon alkohol alls på ett år. Jag såg inte längre något behov av det och ifrågasatte mitt drickande mer och mer. Sen ville vi skaffa barn, och det hjälper ju inte så klart om man använder mycket alkohol. Jag tog beslutet att se vad som händer med kroppen och vilka effekter det blir om man inte dricker på ett år. Min plan var att göra en grundlig läkarundersökning och ta alla prover när jag började och sedan göra om det igen efter ett år. Men mina värden var så bra att läkaren sa att jag var välkommen tillbaka om fem år. Sedan blev min sambo gravid, och då kändes det ännu bättre att vara moraliskt stöd och inte dricka någonting. 

Folk i min omgivning trodde inte att jag skulle klara av att inte dricka på ett år, de ifrågasatte mig och tyckte det var onödigt. Varför skulle jag göra något sånt? Jag svarade att det var mitt liv och mitt beslut. I början tänkte jag att det hade varit gott med en öl, det kändes som något viktigt saknades när jag satt tillsammans med andra. Jag kände mig lite utanför och många försökte övertala mig till att dricka, bara den här gången liksom. ” Varför dricker inte du, kom igen!”, sa många. 

Jag bytte ut ölen mot träning och blev hela tiden piggare, allting började kännas enklare

Jag försökte vända på det och sa: ”Är det inte lite konstigare att du måste dricka?”. Men det förstod ju inte folk. Det är inte socialt accepterat att inte dricka, de köpte inte ens det faktum att jag hade ett löfte till mig själv att hålla. Jag hade faktiskt sug under de första månaderna, för den goda smakens skull. Man kan jämföra det med rökning, det är ju gott att röka, men tänder du en cigg efter en tid är det inte lika gott. 

När jag blev hembjuden till vänner undrade de försiktigt om det var okej för dem att dricka, nu när jag inte längre drack. Det var faktiskt rätt konstigt, varför skulle andra avstå för min skull? Efter ett halvår ungefär började samma människor säga att det var starkt av mig och grattade mig till mitt beslut. Jag bytte ut ölen mot träning och blev hela tiden piggare, allting började kännas enklare. Jag blev gladare och hade mer energi. Tidigare var jag sjuk nästan jämt, men nu har jag inte ens haft en förkylning på snart ett år. Det händer mycket positiva saker i både kropp och själ. Vi har köpt hus och då har alla sparade ölpengar varit välkomna. 

LÄS OCKSÅ: Hanna, 52, bröt sig ur Jehovas vittnen 

Förlorat många vänner

Jag har tyvärr förlorat en del gamla vänner, som jag tidigare träffade och drack öl med. Det är tråkigt, för det är ju människor som jag har många gemensamma minnen med. 

Jag ser inget behov av att någonsin dricka igen, saknar faktiskt inte alkoholen alls. Och allt bra som kommer med att avstå. Till exempel kan jag köra bil när jag vill. Jag har blivit starkare, kroppen mår mycket bättre och tankarna är mer alerta och klara. Alla mina sinnen är mer skärpta. Jag inser att min son inte kommer nattas med spritdoft i ansiktet, för det är ju faktiskt vardag för många barn. Jag vet att jag kommer bli en bättre pappa utan alkohol. Jag har blivit en trevligare person att umgås med. Jag lyssnar bättre på människor och hör faktiskt vad de säger, och framför allt så kommer jag ihåg senare vad de sagt. 

Man behöver inte göra som jag och sluta tvärt, men jag skulle uppmuntra alla att testa att vara utan alkohol en tid, till exempel en månad. Du kommer att bli ifrågasatt många gånger, varför du avstår det lagliga giftet. Men gör det för dig själv, av ren nyfikenhet om inte annat. 

Joakim, 35, berättat för Anne Haavisto