Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 2 jul 2017 19:00

"Jag har gått ner 65 kilo efter operationen"

Cathrine har varit överviktig sedan hon var barn, här berättar hon sin historia. OBS: Genrebild.

Cathrine har varit överviktig sedan hon var barn, här berättar hon sin historia. OBS: Genrebild.

1/2

Foto: Shutterstock

När det var som värst vägde Cathrine dryga 133 kilo.

När det var som värst vägde Cathrine dryga 133 kilo.

2/2

Foto: Shutterstock

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" berättar Cathrine, 52, sin gastric bypass som förändrade hennes liv - efter år av dömande blickar och pekpinnar.

Jag har alltid varit överviktig, ända sedan jag var barn. Från att ha gått ner på högstadiet började jag öka i vikt igen på gymnasiet. Jag tränade ganska mycket, men började äta godsaker i smyg. Jag var väldigt ensam och kände mig osynligt i skolan. Jag hade ingen riktig kompis, men umgicks ibland med några i korta perioder. 

När jag flyttade hemifrån gick jag med i Viktväktarna och gick ner bra, men bara till en viss gräns, sen bara tvärvände det. Jag förstod ingenting, jag gjorde ju precis som jag skulle. Jag kände att jag inte fick något stöd i motgången och hoppade av när jag hade fem kilo kvar ungefär till målvikt. Jag kände mig misslyckad, inte ens det här klarade jag av, tänkte jag.

LÄS OCKSÅ: Birgitta, 55: Jag ville så gärna rädda honom 

"Blev mer och mer desperat"

Sedan började jag skriva ner precis allt jag åt, från morgon till kväll, men jag bara ökade i vikt. Jag blev beskylld för att inte vara ärlig, eftersom det absolut inte kunde vara fel på deras metod. Jag mådde allt sämre och blev mer och mer desperat, för jag kunde inte hitta någon förklaring till varför jag gick upp i vikt. Jag åt hemlagat, mycket lättprodukter som de hänvisade till, bakade allt bröd och jag åt mina mål, precis efter alla anvisningar. 

När vågen visade på drygt 133 kilo mådde jag riktigt dåligt. Jag kände mig ännu mer misslyckad men jag vägrade att stänga in mig. Jag åkte till fjällen med sonen flera gånger per år under hans uppväxt och även på andra semesterresor, trots att jag alltid blev uttittad. Jag undvek att hamna på fotografier och blev allt mer tyst tillsammans med andra människor.

Varje kväll satt jag där igen med mina chipspåsar och läsk

När jag fick smärtor i kroppen sa läkaren att "ta en Alvedon och gå ner i vikt, så kommer du må bättre". Jag började äta ännu mer, för att trösta mig själv, för jag skulle ändå aldrig lyckas. Jag blev pikad av min omgivning: "Du ska väl inte äta det där", och liknande. Jag var nu uppe i ohälsosamma mängder av läsk och chips och annan skräpmat. Under 2006 gick hos en läkare som frågade om jag var intresserad av en gastric bypass-operation. Jag fick en remiss, men av olika anledningar hoppade jag av den resan.  

Jag fortsatte att försöka gå ner i vikt, genom att äta sundare och röra på mig mer, men varje kväll satt jag där igen med mina chipspåsar och läsk. Till slut började jag att handla i olika affärer, så att folk inte skulle reagera på vad jag hade i matkorgen.

LÄS OCKSÅ: "Jag blev fri när jag inte var min ångest" 

Valde att operera sig - gick ner 65 kilo

När jag bytte bostadsort och vårdcentral pratade min nya läkare också om gastric bypass som ett alternativ. Jag gick hem och funderade och läste på ordentligt, och övervägde för- och nackdelar. Efter tre månader kände jag mig redo och ringde tillbaka och fick tid för provtagning. Läkaren ville att jag skulle träffa en psykolog och det gjorde jag, med riktigt bra resultat. Nu var det snart dags för min operation. Jag kände mig lugn och påläst, inställd på att det nu skulle vända för mig. Operationen gick bra, dock hade jag svårt att få i mig den mängd vätska som jag behövde efteråt, så jag stannade kvar ett extra dygn på sjukhuset. 

Tre veckor efter operationen började jag kräkas och kunde varken äta eller dricka. Efter många turer fram och tillbaka till akuten visade det sig till sist att jag hade ett litet magsår som ställde till det. Än i dag, drygt tre år efter operationen, äter jag tabletter mot magsår. Jag har gått ner 65 kilo efter operationen. Många tror att jag valde den enkla vägen genom att operera magsäcken, men ingenting kunde vara mer fel. Jag får alltid planera så att jag har något att äta i väskan, för jag vet aldrig när jag äter något som magen inte vill ha. Jag måste ha koll på att jag får i mig den näring jag behöver och får verkligen inte slarva med maten.

Under åren har jag lärt mig enormt mycket om mig själv

Nu mår jag riktigt bra utifrån de förutsättningar jag har. Jag har startat en stödgrupp för överviktiga dit man kan komma och känna sig trygg. Där man aldrig möts av pekpinnar eller dömande ord eller blickar. 

Under åren har jag lärt mig enormt mycket om mig själv och ser fram emot att hitta ett bra jobb och även fortsätta hjälpa och stötta andra i samma situation som den jag har varit i. Jag letar så ofta det bara går efter det positiva i det negativa och tar kontakter som jag aldrig vågat göra tidigare. Kan jag så kan alla brukar jag säga, med rätt stöd och hjälp. Det är inte lätt men det går. Jag lever inte längre med värken utan värken får leva med mig, det är en stor skillnad. Tack vare den inställningen klarar jag mycket mer än jag någonsin har trott. Mitt bästa tips till andra är att lyssna till ditt inre, för där finns många av svaren. Och ta en sak i taget, det är så jag gör nu. 

Cathrin, 52