"I dag är jag en bättre version av mig själv"

Jojje skulle ta några öl med sin dåvarande flickvän och en kompis. Men Jojje stannade inte där. Under kvällen drack han ett tjugotal öl, några glas vin, flera groggar och shots. Rejält full blev Jojje arg på sin vän och drämde handen så hårt han kunde i en toalettdörr.

Hemma i lägenheten grät flickvännen förtvivlat.

– Jag kände att vad jag än gör blir det alltid fel. Jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Dyngrak började jag gå fram och tillbaka på balkongräcket.

En kompis sprang till lägenheten och lyckades dra ned honom. När Jojje vaknade stod lillfingret rakt ut, efter att benet krossats.

Ett annat självmordsförsök var året innan Jojje fick diagnosen adhd. Återigen hade han druckit och bråkat med tjejen.

Under tatueringen på underarmen syns flera ärr från snitten med kökskniven.

– Jag la mig i badkaret och bestämde mig för att dö. Jag orkade inte vara en belastning längre.

Georgios "Jojje" Karpathakis: "Jag tror att det bara var ett rop på hjälp"

Innan hade han ringt sin syster och barndomsvännen Peter, som tog sig in i lägenheten.

Det allra första självmordsförsöket var vid första fyllan, 13 år gammal.

Jojje suckar.

– I min värld har jag gjort Hollywood-dramatik av det. Jag var så jävla packad och gick på tågspåret, när en vän kom i slowmotion, skrek "No!" och tacklade mig av spåret.

LÄS MER: Edith, 25: Så hjälper min adhd mig på jobbet  

Jojje kände att han aldrig lyckades göra rätt och det skadade dem han älskar.

– Egentligen ville jag aldrig dö. Jag tror att det bara var ett rop på hjälp.

Som liten var Jojje överallt och ingenstans. Fullt ös medvetslös. En gång när tvåårige Jojje satt framför tv:n drog hans mormor i mamma Nina: "Titta, Jojje har suttit still i 30 sekunder!"

Han var hyperaktiv, gjorde allt extremt intensivt eller inte alls, oavsett om det handlade om att äta, dricka, sporta eller känna känslor.

I dagarna debuterade Jojje som författare med boken "Underbara adhd - den svåra superkraften", där han delar med sig både av egna erfarenheter och fakta om diagnosen.

– Jag får ofta höra att människor känner igen sig i symtomen. Men har man adhd är de varaktiga och bestående, har funnits sedan barndomen och gör det svårt att fungera i flera olika situationer.

Redan som sjuåring blev Jojje inkallad på rektors­expeditionen, efter att ha fått sin lärare att gråtande lämna klassrummet.

På rasterna hamnade han i bråk med en kille som retade honom för att hans lilla­syster har en annan pappa.

– På den tiden slogs, spottade och sparkade jag innan jag pratade.

Fick diagnosen adhd när han var 25 år

Men trots att han träffade en psykolog redan i första klass, skulle det ta 18 år innan han fick en diagnos.

– Jag tror att jag hamnade i det där bråkiga killar-facket. Jag träffade nog alla psykologer som fanns i Täby på den tiden, men ingen kunde förklara mina många och mycket påtagliga svårigheter eller varför jag gjorde som jag gjorde ibland.

Som när han skrev fysikprov och kunde svaren på alla frågorna. Men så öppnade någon en colaburk och svaret försvann med pyset från kolsyran.

LÄS MER: 14 fakta du måste ha koll på om adhd  

På kroppen sitter elva spontantatueringar som döljs av skjortan. Maorimotivet, som döljer skärsåren på armen, tog lite drygt 20 timmar att göra.

På handleden står det "Ástin mín". Det är isländska och betyder "Min kärlek".

– Jag försökte få tillbaka min före detta tjej. Det gick så där.

På insidan av armen står mammas flicknamn, Nina Elisabet Jaenson.

– Mamma personifierar ett hjärta av guld. Hon har gjort allt för mig, om det så har varit att hämta mig på polisarresten i Nacka 05.37 eller bara finnas där och outtröttligt stötta mig när skolan och livet har känts för jävligt. Likaså har min fantastiska extrapappa och mina underbara systrar aldrig vikt från min sida.

Jojje har alltid känt att han inte är som andra, men hemma har han fått vara den han är. För att klara sig i skolan blev han klassens clown.

– Det blev min krigarmask. Ett sätt att få betydelse genom att le och charma folk, men också att göra och säga oväntade saker.

Att få diagnosen var tufft 

Jojje hade också en hård sida. Han vek sig inte om det blev slagsmål och örat har ett veck, sedan han fick det avslaget med en ölflaska.

På fyllan testade Jojje amfetamin och kokain.

– Alkoholen gjorde mig avslappnad, nästan lite avtrubbad, och när jag tog kokain kände jag ett totalt och fullkomligt lugn inombords.

En sommarmorgon gjorde polisen husrannsakan.

– När jag öppnade med rödsprängda ögon stod två breda medelålders män från Roslagens narkotikarotel där.

LÄS MER: Stora skillnader i adhd-behandling i landet  

Det var en overklig känsla, samtidigt som Jojje visste att nu var det allvar. Han åkte dit för medhjälp till försäljning och ringa narkotikabrott, och dömdes till samhällstjänst. Än i dag rycker han till varje gång porten till lägenhetshuset öppnas. Trots att det är ett annat hus än där husrannsakan gjordes.

– Jag får kalla kårar, tills jag inser att det inte är polisen. Men jag har aldrig varit grovt kriminell. Jag var väl snarare en liten minigangster, som drack, slogs och tog droger.

För fem år sedan fick Jojje sin diagnos, 25 år gammal. Det var andra gången han gjorde en utredning. Den första gjordes när han var 17.

– Hade jag fått diagnosen då hade jag kanske inte bränt några hundra tusen kronor på skit. Kanske hade jag inte heller haft kronisk värk i handen.

Att få diagnosen var tufft. Jojje blev sjukskriven för depression och var nära att supa bort ett jobb.

"Alla mina svårigheter är också mina största tillgångar"

Vändningen kom när han såg informationsfilmen "Jag har adhd".

– Det var första gången någonsin som jag inte kände mig ensam. Jag insåg att jag också har rätt att finnas. Diagnosen är en del av mig, men inte allt. Och den är både bra och dålig.

Där och då bestämde sig Jojje för att engagera sig i adhd-frågor. Fröet till bloggen "Underbara adhd" såddes.

– Alla mina svårigheter är också mina största tillgångar: jag är väldigt kreativ, nyfiken, beslutsam, har en enorm energi och drivkraft. Jag är gränslös, orädd, kan hyperfokusera och köra, köra, köra utan att känna stopp eller gränser. Men framför allt är inga problem för stora för att lösas.

LÄS MER: Adhd: 10 saker att tänka på om den du lever med är drabbad  

Jojje har slutat att självmedicinera med droger. I dag använder han dagligen en rad olika strategier och hjälpmedel för att minimera svårigheterna som diagnosen medför. Han har även hittat en adhd-medicin som dämpar symtomen. Men som också gör det lättare för honom att koncentrera sig, följa sin att göra-lista, använda den digitala kalendern och posera för Expressen på Drottninggatan.

– De tio första gångerna jag hamnade bakom några turister som gick på rad och i slowmotion på Drottninggatan ville jag sparka ned dem när jag inte kom förbi.

I dag åker Jojje en extra station med t-banan och tar en folktom väg till jobbet. I konferensrummet där vi ses har han dragit för gardinen och sitter med ryggen mot receptionen för att inte titta dit.

– Jag tycker att det är kul på en plats i fem sekunder, sedan spritter det i kroppen och jag vill ta ett varv på kontoret, snacka med några andra.

"Jag är ingen annan människa i dag, men jag är en bättre version av mig själv"

Han snurrar håret mellan fingrarna, ett tecken på att han är rastlös. Psykologen har berättat för honom att personer med adhd tar in 40 till 60 gånger fler intryck än andra.

Hur ser det ut i ditt huvud just nu?

– Jag undrade vem som kom in genom ytterdörren, tänkte på att vi fotade utomhus och nu är det mörkt. Vem det är som går i lägen­heten på andra sidan vägen, och vad det är för en tavla som hänger där.

Samtidigt är Jojje närvarande i samtalet med energi i blicken.

– Jag har inte det där filtret som skärmar av vissa intryck, jag ser och hör allt.

Fortfarande avskyr han att åka tunnelbana med gnisslande vagnar och mycket människor på liten yta som skriker och hostar.

– Så kanske det kommer in en gatumusikant och lirar en trudelutt. Men jag har löst det på mitt sätt. Jag sätter bara i hörlurar och lyssnar på skön grekisk musik.

I dag har Jojje och hans flickvän hittat tillbaka till varandra efter ett uppehåll på fem år.

– Jag har aldrig kunnat släppa henne. Hon har varit med om mycket och har haft svårt att känna sådana känslor. När hon fick för sig att känna så i somras blev vi lika förvånade bägge två. Jag är ingen annan människa i dag, men jag är en bättre version av mig själv.

TESTA DIG SJÄLV: Har du vuxen-adhd?