Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 14 sep 2017 11:32

"Helvetet för mig började med ett kontokort"

1/2

Foto: JONAS ARNESON / JONAS ARNESON FOTOGRAF JONAS ARNESON

2/2

Foto: JONAS ARNESON / JONAS ARNESON FOTOGRAF JONAS ARNESON

Svenskarna köper kläder och elektronik som aldrig förr. Samtidigt drabbas allt fler av köpberoende med skulder och ångest som följd. 

Maria Åkesson, 41, konsumerade för att få guldkant i tillvaron och hamnade i ett missbruk med skulder på en miljon kronor. 

– Köpberoende är som vilken annan beroendesjukdom som helst, säger hon.

När Maria 2002 hade fött sitt första barn fick hon en svår förlossningsdepression, något hon är säker på är en av orsakerna som senare utlöste ett konsumtionsmissbruk.

– Min dotter var ett planerat och väldigt efterlängtat barn. Men jag gick 18 dagar över tiden och förlöstes med kejsarsnitt, något jag var helt oförberedd på, berättar hon.

Hon hade svårt med anknytningen, grät mycket och hade mörka tankar.

– Jag fick inget grepp om någonting. Jag tänkte att jag inte skulle vara mamma. Jag fick många panikattacker och var livrädd. Jag kunde inte förstå att man som nybliven mamma kunde må så dåligt, säger hon. Redan då eskalerade mina olika beroenden - olika flyktbeteenden som ätstörningar och att jag jobbade extremt mycket, redan när min dotter var några få veckor gammal.

LÄS OCKSÅ: Läkaren: 6 tidiga tecken på utbrändhet 

"Jag hade ingen ro i själen"

Maria fick hjälp från psykiatrin och kände sig allt bättre. Panikattackerna avtog och hon blev snart gravid igen fick inom loppet av två och ett halvt år tre barn.

– Det fungerade helt okej. Jag mådde bättre än förut, men jag var inte helt återställd, berättar hon.

Maria som alltid varit aktiv och tyckt om att arbeta tog tillsammans med sin dåvarande man över en Pressbyråbutik och sedan ännu en inom ett år.

– Jag hade ingen ro i själen. Jag ville ha flera barn, flera företag, jag kunde aldrig känna mig riktigt nöjd, säger hon.

Och det var känslan av att aldrig vara tillfreds som drev henne till att börja leta efter tillfredsställelse och lycka genom att konsumera.

– Jag ville ha guldkant i tillvaron och började köpa saker, skor, kläder, prylar - onödiga saker vi kanske redan hade. Jag åt ute allt oftare, köpte presenter till mina vänner och reste mycket. Jag ville framstå som en generös och snäll människa, en rolig person att vara med. Jag flög på en resa till Thailand, med pengar som jag absolut inte hade, berättar hon.

Började låna pengar ur sitt eget företag

Sakerna, upplevelserna och de tacksamma vännerna gav henne en känsla av lugn, man bara för ett kort ögonblick.

– Saker som jag för en stund sedan varit så glad över kändes meningslösa och jag måste jaga vidare, berättar hon.

I stället för att skriva av gamla varor i företaget så köpte hon upp dem, för att framstå som duktig och att det skulle se ut som om det gick bra för företagen. När hennes egna pengar var slut började hon låna från företaget.

– Jag tänkte hela tiden att jag skulle betala tillbaka pengarna direkt, vilket jag gjorde i början, men det höll inte så länge. Pengarna rann i väg och jag lånade nya, och nya, berättar hon.

I dag lever Maria på existensminimum

Foto: JONAS ARNESON / JONAS ARNESON FOTOGRAF JONAS ARNESON

Maria tog sms-lån för att gå runt

För att betala av lån tog Maria sms-lån och hon insåg att hon hade hamnat i en mycket ond och kostsam cirkel. Dessutom levde hon olagligt.

– Att ta oredovisade pengar från sitt företag är ett lagbrott, även om jag länge intygade mig själv att jag bara lånade av mig själv. Helvetet för mig började med ett kontokort med snabb kredit - köp nu, betala sen, berättar hon.

Maria mådde allt sämre och hon skämdes. Hon skulle skärpa sig, intalade hon sig själv hela tiden. Det skulle ordna sig, på något sätt.

– Jag misslyckades hela tiden och min man var en tyst medberoende. Han visste vad jag gjorde men hade inte kraften att hindra mig. Fast jag hade nog ändå inte lyssnat på honom, utan bara tyckt att han inte förstod mig, tror hon.

Precis som för alla missbrukare gick Marias tid och pengar till att hålla missbruket under kontroll.

– Det var ingen skillnad på mig och en alkohol- eller drogmissbrukare. Jag kände mig jagad hela tiden, av skuldkänslor, skam, otillräcklighet, sorg, och så alla räkningar och kravbrev så klart, säger Maria.

LÄS OCKSÅ: Doreen Månsson: "Jag kunde inte ens bära en påse" 

"Jag är ingen dålig människa"

Att leva på existensminimum och samtidigt spendera gav allt färre kickar och Maria förstod inte hur hon hade kunnat hamna i det här destruktiva beteendet.

– Jag kommer från en bra familj med bra förutsättningar. Jag hade vänner och det gick bra i skolan. Hur kunde det bli så här fel?, undrar hon.

 Samtidigt ger hon själv svaret: 

– Jag tror att man föds med en beroendesjukdom. Jag har inte dålig karaktär eller dålig självbehärskning, jag är inte en dålig människa. Det sitter i mina gener och väntar på att bli aktiverat antingen av traumatiska händelser eller kemiska tillsatser. Alla beroende har olika berättelser om hur deras beroende tog sig form, och de allra flesta vittnar om någon slags medfödd sårbarhet. Mitt beteende var ett missbruksbeteende, förklarar Maria.

I sju år höll Maria i gång sitt konsumtionsmissbruk. Då hade hon skulder på närmare en miljon kronor.

– Jag var på botten och jag kunde inte längre leva med mitt dåliga samvete. Jag hade blivit en person som jag absolut inte ville vara: oärlig och utan hopp och livsglädje. Det gick bra för våra företag, utåt sett och vi blev nominerade till årets franchisetagare. Jag var på samma gång framgångsrik och sämst i världen. Och hur mycket jag än hade köpt så ägde jag ändå ingenting, säger hon.

LÄS OCKSÅ: My Skarsgård: "Jag vaknade på nätterna och drack"

Anmälde sig själv till polisen

Under våren 2009 berättade hon allt för sin chef och de gick till polisen tillsammans.

– Jag anmälde mig själv. Efter all ångest var det befriande att lämna mig i polisens händer och ta mitt straff. Jag häktades och satt i häktet en natt, gravid dessutom. Där satt jag, trebarnsmamma med ett barn i magen, utan telefon. Jag grät och kände mig jätteliten i finkan. Men jag var ändå lättad, för alla var så snälla och det blev inte så fruktansvärt som jag trott att berätta, säger hon.

För Maria var det skönt att inte behöva ljuga mer, att äntligen vara på väg att bli en människa som gör rätt för sig. Maria dömdes till samhällstjänst och arbetade av sin tid på en second hand-butik.

– Alla har varit så hjälpsamma och stöttat mig; polisen, min familj, mina vänner, mina chefer, psykologer med flera.

Maria har gått i samtalsterapi, både på egen hand och genom kommunen och arbetat hårt med sin ångestproblematik.

– Jag är en människa av missbrukarsort och jag har en sjukdom som är kronisk. Den yttrar sig på olika sätt för olika människor, men förloppet är detsamma. Det kändaste uttrycket för beroendesjukdomen är troligen alkoholism, även om sjukdomen i sig inte är alkohol utan själva beroendesjukdomen. För att må bättre måste jag hålla mig balanserad, vilket jag gör genom meditation och självrannsakan. Jag pratar också med andra som varit i liknande sits och vi hjälper varandra, berättar hon.

LÄS OCKSÅ: Kristin Kaspersen: "Ibland lyssnar inte hjärnan på kroppen" 

Lever på existensminimum

Maria menar att det är viktigt att man inte tycker att man är en dålig människa och att man tar hand om sjukdomen, och orsaken till den.

– Nu är det mitt ansvar att jag inte hamnar i ett läge där jag mår så dåligt som jag gjorde förut. Jag behöver inte vara mina misstag och jag har rätt till ett bra liv. Nu vågar jag be andra om hjälp, något jag aldrig gjorde förut, säger hon.

Maria fick låta alla räkningar gå till Kronofogden och har ansökt om skuldsanering men fick avslag eftersom hon brutit mot lagen. I dag lever hon på existensminimum.

– Jag kan inte starta upp ett telefonabonnemang eller ta huslån. Men jag är nöjd ändå, jag har min familj och mina vänner, jag behöver inget mer. Jag och min nya fästman bor i ett litet radhus med våra fyra barn på halvtid, berättar hon.

Maria säger att hon blir förbannad på teveprogram och reklam som utnyttjar människor som är beroende och mår dåligt.

"Jag känner min sjukdom"

– De som har det dåligt får det sämre. Dagens konsumtionssamhälle är uppbyggt på att spela på våra missbruk. All reklam på tv talar till olika beroenden; alkohol, spel, konsumtion, köpt lycka, utseendehets. Och allt går att finansiera med snabba lån och sedan är man fast, säger hon.

Hon säger att hon nu måste ”ta hand om det lilla barnet inom sig”, den del av henne som blev skadad och stannade på barnstadiet med snabba och ohållbara lösningar.

– Ett barn tänker inte längre än ögonblicket och den känsla den har precis då. Så är jag när min sjukdom är aktiv - jag bara agerar i ögonblicket på en känsla utan att tänka på konsekvenserna.

– Jag är känslig och måste vara vaksam, inte pressa mig själv eller stressa för mycket. Jag känner min sjukdom under huden och går ibland in i mörka känslor som inte stämmer med verkligheten. Men jag behöver inte agera på det som jag gjort förr. Risken finns alltid, men i och med att jag är öppen med min fästman om när jag mår dåligt och han möter mig i det så behöver jag inte längre fly in i destruktiva beteenden.