Helena Bergström: ”Ödslar inte tid på sådant som ger mig dålig energi”

Helena Bergström kommer direkt från träningen i grupp. Skådespelerskan dumpar träningsbagen och virvlar vidare för att hämta nybryggt kaffe på filmbolaget Sweetwaters kontor. 

Den 20 februari har serien av Colin Nutley ”Bröllop, begravning och dop” premiär på TV4. I den stjärnspäckade dramaserien möts två familjer på ett bröllop. Brudparet spelas av Molly Nutley och Angelica Prick. Helena Bergström och Maria Lundqvist får stötas och blötas igen. Den här gången som mammor till brudparet. Marie Göranzon spelar mormor. 

– Ensemblen är ett fullständigt underbart gäng att jobba med. Att jobba med Colin är alltid fantastiskt. Jag blev helt såld redan 1990, när vi gjorde vår första film ”Black Jack” tillsammans. Privat föll jag inte för honom direkt, utan i början var det regissören Colin Nutley som gällde. 

LÄS OCKSÅ: Helena Bergström, 54, om sin mammaångest 

Tänker sluta prata om sin familj

”Bröllop, begravning och dop” handlar om rätten att vara människa. Helena beskriver serien som extremt mycket Colin. Det är relationer, mänskligt, varmt och dramatiskt. 

I ”Min sanning”, som sändes i SVT i julas och nu ligger på SVT Play, berättar hon om sin person, karriär och året som gått. Det fick bli en vändpunkt för Helena. 

– Mitt nyårslöfte 2019 är att det bara är framåt som gäller. Ta medvetna beslut i livet. Välja det jag mår bra av. Jag vill inte gräma mig och ödslar inte tid på sådant som ger mig dålig energi. 

Hon har också bestämt sig för att i möjligaste mån undvika att prata om familjen i intervjuer. I över 30 år har hon berättat om sitt privatliv. 

– Det är där vinklingen och intresset ofta ligger hos medierna. Oundvikligt kanske eftersom jag jobbar så mycket med min man och under senare år även med sin dotter. Men vi är yrkesmänniskor också och det är det jag vill fokusera på. 

De står på egna ben och jag är otroligt stolt över bägge två

Helena, som är en öppen person, vill att folk ska kunna identifiera sig med henne. 

– Men det behövs inte att det om och om igen står: ”Hemma är det jag som regisserar”, ”Colin dammsuger” och ”Vi bråkar”. Nu är mina barn vuxna. De har sina egna liv. Jag känner starkt att jag inte har rätt att sitta och prata om Molly och min son Tim. Molly har valt offentligheten och Tim har valt att gå en annan väg. De står på egna ben och jag är otroligt stolt över bägge två. 

Djuren - hundarna, hästen och katterna - spelar en viktig roll i Helena Bergströms liv. 

– Labradoodlen Harry kom som en julklapp till familjen. Colin trodde inte det skulle gå att ha hund, men jag ordnade hunddagis innan jag skaffade vår första hund, jack russeln Patch. När hon blev blind tog Colin gräsklipparen och klippte labyrinter på vår naturtomt, så hon kunde gå egna små promenader. Sedan skaffade vi Jack, som är en fransk bulldogg. En fullständig adhd-hund. Fantastisk men en röjarhund. Han blev tre år.

LÄS OCKSÅ: Anna och Martin blev föräldrar genom surrogat 

HELENA BERGSTRÖM OM SINA 7 BÄSTA LIVSRÅD

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

1. Värdera åldrandet 

– ”Bröllop, begravning och dop” handlar om en kvinna som gör ett livsval, som jag tyckte var knepigt när jag var i en ålderskris för fem, sex år sedan. I dag är jag 55 och känner väldigt starkt att jag måste värdera åldrandet. Hur svårt det än är i vår galet åldersfixerade värld. Det positiva med ålder är ju erfarenheten. Den är ovärderlig. Det är viktigt att fokusera på. Vem har bestämt att man är snygg om man inte har en rynka? Tänk om vi sa: Det vackraste som finns är att vara lite rund. Grattis till varje rynka! 

2. Uppskatta våra olikheter

– Värdera varandras olikheter. I dag ska alla stöpas i formar för att passa in. Jag har en app som heter ”My talkig pets”. När jag vill vara lite kul, tar jag en bild på något av mina husdjur och spelar in en röst, så pratar djuret. Häromdagen skickade jag en pratbild på min och Mollys labradoodlevalp Harry, som tackar hunddagiset första dagen han hade varit där. När man gör ”My talking pets” måste man göra en stark inramning på bilden av djurets huvud, för att det ska se ut som om de pratar. Jag brukar tänka att vi som människor ofta tvingar in oss själva i en sådan där inramning. Där vi egentligen inte pratar naturligt utifrån de vi är, utan är tillrättalagda för att passa in. 

LÄS OCKSÅ: Camilla Läckberg: ”Jag har blivit feminist på äldre dar” 

3. Träffas öga mot öga och prata 

– Det är viktigt att tänka att man har ett ansvar för vad man uttrycker och lägger ut för bilder på nätet. Jag vill visa mitt sanna jag och stå för det. Att tänka konsekvens är viktigt. Vad skulle den personen känna eller tycka om jag sa det direkt till honom eller henne, ansikte mot ansikte. Utan empati går världen under. Ring ibland till polaren och fråga om ni ska ta en kaffe i stället för att skriva. 

4. Var vaksam med sociala medier 

– Koncentrera dig på saker som ger bra energi. Jag har till exempel insett att jag i omgångar mår dåligt av att slå upp Facebook och Instagram. Det är en värld som jag inte riktigt är kompatibel med i perioder. Nätet kan vara fantastiskt på många sätt, men det kan också bli ett ok. Det blir ju extra tydligt när den psykiska ohälsan hela tiden ökar i vår värld. Att vi jämför oss med andra och ställer krav på oss själva att vara offentliga. Alla verkar ha det så bra, men själv känner man sig ensam och ful. Det blir en enorm isolering i det egna sinnet. 

LÄS OCKSÅ: Anders Bagge om barnlösheten: ”Det är livet för oss två” 

5. Se det du har

– När jag läste vittnesmål nyligen på Fadimegalan, slog det mig som ett knytnävsslag i magen att det är många flickor och kvinnor här i vårt land, som inte har samma rättigheter som jag. Vi som har det fria ordet måste våga säga ifrån om vi ser att någon far illa. 

6. Intressera dig för andra 

– I vår självbespeglande tid är det fint att vända kameran utåt ibland. Kanske i stället för att ta en selfie? 

7. Backa bandet 

– Jag kan inte vara perfekt. Man måste vara snäll mot sig själv. Gå till kärnan: Varför har jag så många krav på mig själv? Analysera var beteendet kommer ifrån. Det finns en försoning i att alla är ett barn av sin tid och bakgrund. Man behöver inte alltid konfrontera. 

– En hobby är bra. Sticka, bygg modellplan eller vad som helst för att lätta på trycket. Jag har min häst. Ibland när det kokar i mig och hjärnan går i spinn, tränar jag med min häst eller rider ut med min kompis i naturen. Eller så tar jag en promenad med hundarna. Mina djur är min hobby. De får trycket i hjärnan att försvinna.