Helena af Sandeberg: ”Min oro påverkar inte bara mig”

1. Varför är ”Malou” i dramaserien ”Deg” din drömroll? 

– ”Malou” är en drömroll därför att hon är så mycket. Jag tycker om att hon är jobbig, besvärlig och trasslar till det, men det finns inget ont i henne. Hon är allt och väldigt mänsklig. En fighter som inte ger sig. Malou älskar sin tonårsson, men är inte världens bästa mamma. Trots att hon tar alldeles för snabba beslut hoppas jag att folk ska heja på henne.

– ”Malou” är mitt bidrag till alla trasselsuddar och där inkluderar jag även mig själv. Alla ickeperfekta. Man plockar ju alltid mer eller mindre från sig själv i olika roller. Dels är hon ensamstående mamma, skild och har en tonårsson, vilket jag också har. Hon är som en väldigt mycket vansinnigare person än jag är, men jag har lite av hennes impulsivitet. Det går ganska fort för mig, men det går ännu fortare för ”Malou” i hennes huvud.

– Hon är inte en jättevanlig kvinnokaraktär på tv. Jag är lite trött på alla starka powerkvinnor. Herregud, vem är en powerkvinna? Man är ju allt, stark och svag, ibland på en gång. Det är som det är.

– När serien ”Deg” börjar är ”Malou” bankrutt. Hon har en inredningsbutik som gått i konkurs och Kronofogden är där. ”Malou” är utblottad och bor på Lidingö, där status är viktigt. I sin misär går hon ut i skogen för att meditera eller något. Där hittar hon 47 miljoner och desperat som hon är behåller hon pengarna. För att kunna tvätta pengarna köper hon ett bageri. 

2. Vad har du för förhållande till deg?

– Vad gäller deg bakar jag mycket mer än jag någonsin gjort. Jag har en sjuåring som gillar bakning. Min dotter har gjort mig till den hemmafru ingen man någonsin lyckats med. Vi gör mycket tårtor, muffins och kakor. Ava är konstnärlig, så vi använder mycket glasyr. 

– För barnen gör man allt. De senaste åren har jag blivit en tårtbakerska av rang. Vi gör också en himla god marängtårta med lemon curd och hallon. Framför allt bakar vi till våra kalas när barnen fyller år. 

– Mitt förhållande till deg i form av pengar är att de gör livet enklare. Man blir inte lycklig av dem, men kan bli olycklig utan. Pengar är funktion för mig. Jag är tacksam att jag har det bra, men är inte så upptagen av att få det bättre. Det är inte min drivkraft. 

LÄS MER: Helena af Sandeberg: "Jag är sjukt tacksam för att jag är frisk"

3. Hur ser ditt vardagsliv ut?

– Det är lite olika eftersom jag är skild. Är barnen här går jag upp och gör frukost och tar Ava till skolan. Just nu repeterar jag på Riksteatern med regissören Marius von Mayenburg, som är en av Tysklands största dramatiker. Den 30 september har vi premiär med hans nya pjäs ”Ex”. Det är väldigt roligt och väldigt krävande. Aldrig har jag kunnat min text så här tidigt förut. Pjäsen är fantastisk och alla som varit i en relation kommer känna igen sig. 

– Sedan hämtar jag Ava, lagar mat till barnen och hjälper dem med läxor och annat. Sonen har oftast fotbollsträning, medan Ava och jag pärlar. Sedan stirrar de på paddan medan jag pillar på min mobil. Typ så. 

– Livet är jättestressigt. Som ensamstående blir det mycket de veckor jag har barnen själv, även om jag har en fantastisk relation till båda barnens pappor. Att vara två föräldrar i en tror jag alla som är ensamma med barn har upplevt. Att hänga med Ava och Alfred är också det roligaste som finns. 

4. Hur är ditt mammaliv?

– Mina barn råkar vara två fantastiska människor. Att få dela livet med dem är underbart. De är kul att vara med och jag tycker om att se allt som händer dem. Inga personer intresserar mig mer än de, om jag ska vara ärlig.

– Förutom att spendera tiden med Alfred och Ava, vill jag så klart också träffa vänner och arbeta. Jag är inte någon slags präktig mamma som står där och är perfekt på något vis. 

– Att stå på sonens matcher på söndagar är det bästa jag vet. Fotbollsmorselivet är en dröm. Jag är intresserad av laget med Alfred och hans vänner och känner alla. Det är spännande och jag älskar spelet fotboll. 

LÄS MER: "Äktenskap har inte varit min starka sida"

– Alfred ritade till exempel inte alls lika mycket som Ava och hon gillar inte fotboll. Man måste göra det ens barn vill, gå dit de vill gå. Det tror jag på. Ava är väldigt pysslig och vi har massor med pyssel och pynt, hej och hå. Hela lägenheten är full. Tillsammans gör vi girlander, dekorationer och pärlar. Ibland syr vi. Ava har sytt en kudde och det händer att vi gör kläder till hennes gosedjur. Hon fick en liten symaskin utan nål av en kompis till mig, som är designer.

5. Var får du ro?

– På promenader. Jag är en promenerare av rang och älskar att promenera. Får jag ångest går jag ut och går. Då tänker jag bättre, får luft i lungorna och rör mig. Det får ångesten att släppa. Ofta lyssnar jag på musik och ibland på någon poddcast. 

6. Vad undviker du?

– Det är skitmycket grejer. Jag är inte en mingelperson och går inte särskilt ofta på mingel och sådant. Det gör mig bara självmedveten. Då försöker jag vara folk till lags och jag tycker inte om när jag blir så. 

– Jag är också rädd för mycket saker. Du kommer inte hitta mig på ett fallskärmshopp, då jag undviker sådant man riskerar att dö av. Med åren har jag blivit betydligt fegare och uppmärksam på livets bräcklighet. Gröna Lund var betydligt roligare när jag var i 20-årsåldern. Det blir inte så mycket Fritt fall längre kan man säga. Att hänga upp och ner och känna känslan att man håller på att dö är inte ett dugg kul. Den går över ju närmare döden man kommer. Jag gör allt för att inte dö ifrån mina barn. Det har jag ju tyvärr erfarenhet av själv, eftersom min mamma dog när jag var 18.  

7. Vilket är ditt favoritplagg i höst?

– Mitt favoritplagg är nästan alltid en klänning. Än har jag inte hittat favoritklänningen för i höst, men det kommer jag säkert göra. I helgen ska jag åka till en festival i Frankrike och representera ”Deg”, som har blivit uttagen. Jag kunde inte hitta den perfekta klänningen att ta med och till slut gick jag in i garderoben. Där fann jag två klänningar som är över 20 år gamla. En köpte jag när jag bodde i New York, ett svart fodral från Betsey Johnson, en ikonisk New York-designer. Den andra är en lång svart axelbandslös klänning i chiffong från Whyred, som jag köpte i slutet av 20-årsåldern. Den som spar han har, ha ha. De får åka med till Frankrike. 

– Jag håller figuren hyfsat och ser ungefär ut på samma sätt som då. Till klänningarna köpte jag en väldigt fin benvit kappa från Sand, som ser ut som en lång blazer. 

– Under hösten är en schysst kappa inte att förakta. I år kan jag tänka mig en som nästan är oversized. Min bild är att den ska vara svartvit och hundtandsmönstrad. Kläder köper jag när andan faller på och jag kan hitta dem överallt. Det är allt från second hand till H&M och dyrare märken. Jag botaniserar, blir förälskad i ett plagg och vill ha det. 

LÄS MER: Helena af Sandeberg: "Jag väntar fortfarande på den rätte"

8. Vad är bästa höstmyset?

– Höstpromenader i en skog med löv i alla färger är supermysigt. Middagar med tända ljus och rödvin är heller aldrig fel. Helst ska det vara middagar tillsammans med goda vänner. Man måste ju mysa och stearinljus kan man inte få för mycket av.

9. Hur reagerar du om någon tränger sig i affären?

– Jag säger nog till, är ganska rak och reagerar på ”uppstuds”. ”Vad gör du? Varför tränger du dig?” Ibland reagerar folk med att säga ursäkta, ibland blir de sura. Är någon otrevlig är jag otrevlig tillbaka. Samtidigt är jag ganska försiktig och backar om någon verkar aggressiv och jag känner fara. Man ska inte jiddra med fel person. Ett bråk kan kosta mer än det smakar. 

10. Om du fick ändra något hos dig själv – en egenskap eller något i ditt utseende, vad skulle det vara?

– Gud, om jag fick ändra något skulle jag vara mindre orolig. Min oro påverkar inte bara mig, utan många omkring mig. Det skulle jag vilja att folk slapp, men också att jag själv slapp oron. 

– Sedan har jag Sveriges fulaste fötter. Kolla på ”Deg”, där ser man dem några gånger. Det är knölar på sidan av stortån och plattfot, mycket av allt. Det är inte skönt och inte snyggt. Man får härda ut.