ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT
Publicerad 7 okt 2017 19.00

"Vi förstärker varandra och blir bättre ihop"

"I sommar har jag rott, fjällvandrat, sprungit och tagit dopp i sjön Malgomaj vid vår stuga i Lappland".

"I sommar har jag rott, fjällvandrat, sprungit och tagit dopp i sjön Malgomaj vid vår stuga i Lappland".

1/2

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

"Första gången han (Jacob) la handen på min axel visste jag att det var vi. Då var jag 32".

"Första gången han (Jacob) la handen på min axel visste jag att det var vi. Då var jag 32".

2/2

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Nu ska Linda Lindorff hjälpa nya bönder att hitta en livskamrat,

Själv lever hon redan med sin stora kärlek, njuter av familjen och livet i drömvillan. Tränar gör hon för att må bra.

– Min kropp är snäll mot mig och jag kan äta det mesta. Vikten står still.

Kärlek: "Han får mig att tro på mig själv"

– Det är så bra så. Jag har en helt fantastisk man, som jag älskar över allt annat. Han är mitt livs kärlek, men också en verkligt klok person, som känner mig fruktansvärt väl. Vi har inte bara attraktionen och kyssarna, utan också ett bra samspel. Vi förstärker varandra och blir bättre ihop. 

Han får mig att tro på mig själv. Varje gång jag är nervös, orolig eller har en konstig magkänsla, ringer jag honom. Bara jag hör hans röst blir jag lugn och trygg. Jag kan vara väldigt intensiv och envis. Då påminner han mig om att jag är manisk och blinkar till mig att jag ska dämpa mig. Vi träffades för tolv år sedan via gemensamma vänner. Kärlek är magiskt. Jag tror det var meningen att vi skulle träffas, att vi mötts i ett tidigare liv. Första gången han la handen på min axel visste jag att det var vi. Då var jag 32. Jag hade varit förälskad tidigare, men barn skulle jag inte ha. Jag ville inte vara bunden, det skrämde mig. När jag träffade Jacob kände jag: ”Jag vill ha dig. Det är du och jag.” Mina biologiska instinkter sa att vi skulle göra barn. Jag ville föröka mig med den mannen. Det var omtumlande. På den tiden var jag ganska orolig i själen, gjorde dumdristiga saker och kunde plocka upp en kobra eller simma med en vithaj utan bur. Jag behövde starka känslor för att känna att jag levde. Mitt i det mötte jag Jacob.

Linda Lindorff med sin Jacob: "Bara jag hör hans röst blir jag lugn och trygg".

Foto: LINN HEDESSTROM BLAD

Arbete: "Vi behöver inte Kristallen"

– Arbetet går jättebra! Jag har samlat kraft och ork under en lång semester. I slutsvängen åkte jag i väg och gjorde ”Bonde söker fru” på två gårdar i Småland i några timmar. En ynnest! Då hade jag basen hos makens familj i Falsterbo. Efteråt kunde jag knappt sova. Hur ska det gå? Blir det någon kärlek? Det är en galen karusell kring "bonusbonden" Joacim Rickling, som fick tusentals brev. 

Efter år av övertalning har jag även klämt in ett ”Fångarna på fortet”. Jag vet inte om jag kan kontrollera mig i tävlingar och vill se det som lek, inte blodigt allvar. Jag dealade till mig två råstarka karlar till laget. Muskelbonden Sebastian Davidsson och Stefan Hildingsson, som har ett fantastiskt humör. 

I dag har jag gett upp Kristallen för "Bonde söker fru". Största priset är att vi får kärlek, bröllop och bebisar. Vi behöver inte Kristallen och det säger jag inte med bitterhet, utan helt ärligt.

Hälsa: "Känner mig stark, utvilad och glad"

– Jag mår förträffligt och känner mig stark, utvilad och glad. För mig är hälsa att ha tid med dem man älskar, men även träna. I sommar har jag rott, fjällvandrat, sprungit och tagit dopp i sjön Malgomaj vid vår stuga i Lappland. Nu löptränar jag sju kilometer fem, sex gånger i veckan. Det är en flåsig skjuts in i dagen, medan tennis är en lek. Nu har barnen blivit duktigare än jag. Det är bedrövligt och jag ska ta tennislektioner. 

Min kropp är snäll mot mig och jag kan äta det mesta. Vikten står still. När jag körde "Let´s Dance" tappade jag sju kilo. Jag kunde inte göra något åt det, det var som en bootcamp i tolv veckor. En kickstart efter att ha varit lat ganska länge.

Personlig utveckling: "Det är viktigt att se det man har"

– Jag vill tro att man utvecklas varje dag man lever. Jag känner mig själv rätt väl och har hyfsad självdistans. En varningsklocka skulle vara att det jag gör inte längre känns roligt och engagerande, men jag älskar det jag gör. Jag förstår att folk kan uppleva det som provocerande, men jag mår väldigt bra. Det är viktigt att se det man har och inte hela tiden längta till något mer. Det är nästan min religion. Jag kan märka att människor runt mig inte tar in stunden och börjar planera för nästa roliga grej under en fantastisk dag. Ett mål är att utveckla mer mognad vad gäller tävlingsbiten. Inse att det viktiga är att göra sitt bästa. Här har jag ett litet problem. Mitt huvud är inställt på att nå så långt som möjligt. Men jag gillar inte när folk fullkomligt skiter i tävlingen.

Fritid: "När jag är ledig tar jag vara på det"

– Jag jobbar mycket i perioder. När jag är ledig tar jag vara på det och gillar att vara i skog och mark med familjen. Det är också mysigt fixa i trädgården. Plocka in päron, sylta och safta. Vi har just byggt ut och nu saknas det lite möbler. Att hitta en snygg matta på nätet är väldigt kul.

Familj & vänner: "Vänner ingår i familjelivet"

– Vänner ingår i familjelivet. På helgerna träffar vi en eller två familjer med barn över en lunch eller middag. Vi hjälps åt och lagar mat tillsammans. Ofta gör vi hela kycklingar i ugn med färska örter. Barnen, som är 9, 7 och 4 kan laga de flesta rätter. Jag kan säga till Dicte, 4, att göra brunsåsen under min övervakning. I går knådade hon och Lycke, 9, köttfärs till en rätt. När barnen gjorde pizza ville de vara själva i köket. Då jag kikade hade de musik på högsta volym. En gjorde deg, en annan löjromstoast och någon en förrätt med rivna morötter, parmesan och smält smör. De är mina mästerkockar! Jag släpper dem fria. Det blir inte alltid som det ska, men är gjort med kärlek.

"Jag jobbar mycket i perioder. När jag är ledig tar jag vara på det och gillar att vara i skog och mark med familjen. Det är också mysigt fixa i trädgården".

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Bostad: "Där ska vi bo resten av våra liv"

– Vi bor i villa på Lidingö och där ska vi bo resten av våra liv. Vi älskar vårt hus. Det finns många hus som finare än vårt, men det ligger högt utan insyn med ljus från alla håll. Den gulputsade villan är byggd 1911, men känns mer som 30-tal med vinklar och vrår. Det har byggts ut många gånger. Ursprungligen var det en fiskestuga och vi har fiskerätt och får lägga nät under Lidingöbron. I trädgården står knotiga fruktträd och en stor ek växer vid terrassen. När man sitter under den i kvällssolen behöver man inte så mycket mer. Det skulle i så fall vara en god köttbit på grillen. 

Ekonomi: "Att prata pengar är jätteosexigt"

– Den är helt okej. Att prata pengar är jätteosexigt. Frågar du min man är jag en slösa. Jag har inga dyra vanor, inga behov av lyxsaker eller att gå loss på märkeskläder. Men vill jag köpa något unnar jag mig det och då kan det vara dyrt eller lyxigt. Jag vill njuta här och nu och inte vänta till sedan. Vi har förmånen att ha råd att åka på semester och äta den mat vi vill. Har man bara 20 kronor kan man inte sätta sprätt på 30. Det har jag lärt mig av föräldrarna.