Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 21 dec 2017 17:00

Frida, 24, lider av selektiv ätstörning: ”Julen kan vara jättejobbig”

Listan över livsmedel som får Frida Allwin att må illa är lång. 

24-åringen har alltid fått höra att hon är petig med maten. 

Men i dag vet hon att hennes så kallade kräsenhet beror på att hon har en selektiv ätstörning.

– Det är mycket som jag inte ens tål att lukta på, säger Frida.

Som barn har de flesta perioder när önskemålen på mat är oerhört specifika och listan på vad de inte äter är längre än listan på vad de faktiskt äter. Men även om frukost, lunch och middag utgörs av pastahjul med ketchup och burkmajs i flera veckor, brukar de allra flesta bredda sin meny så småningom. Men för vissa blir det inte alls så. 

När Frida Allwin, 24, var liten ville hon nästan bara äta spenatsoppa och kokt torsk. Om någon försökte få henne att äta något hon inte gillade kunde hon få kväljningar eller till och med kräkas. Ofta fick hon höra att hon var kräsen och petig med maten. Orden har följt henne genom livet men i dag vet hon att hon lider av selektiv ätstörning.

– Sen jag var liten har jag räknat upp saker som jag inte äter och då har folk sagt "Men herregud, vad äter du?" Det undrar jag också. Det är mycket som jag inte ens tål att lukta på, säger Frida.

LÄS OCKSÅ: Emma, 33, om livet med ätstörningar 

Extra känsliga smaklökar

Första gången Frida hörde talas om diagnosen var i en Facebookgrupp för personer med Aspergers syndrom. Det var några månader sedan.

– Där pratar vi ganska mycket i olika trådar om konstiga och annorlunda matvanor och då var det någon som skrev om selektiv ätstörning, och jag hade aldrig hört om det förut.

Sedan 2013 är selektiv ätstörning en erkänd diagnos, men i Sverige finns det inte så mycket skrivet i ämnet. Däremot kunde Frida hitta mycket fakta på engelska, eftersom det forskas mycket i England och USA. Hon började läsa på och kände snabbt igen sig i beskrivningen.

Jag har problem med det mesta

Karakteristiskt för selektiv ätstörning är en stark motvilja mot att äta vissa saker. Ofta håller sig den drabbade till ett litet antal utvalda livsmedel med liknande konsistens, smak, färg eller ur samma matgrupp. Ofta föredrar de kolhydrater som kex, pasta, pommes och chips.

Om personen hamnar i ett läge där den kommer i kontakt med mat den ogillar kan det resultera i stark ångest och kräkningar. Forskare tror att ätstörningen går att koppla till traumatiska upplevelser i barndomen, som att sätta i halsen eller kräkas i samband med matintag. Frida kan inte komma på något specifik situation som har triggat ätstörningen - det har alltid varit så. Däremot upplever sig Frida ha väldigt känsliga smaklökar, något som forskare också tror kan spela roll för utvecklingen av ätstörningen.

– Jag har mest lyssnat och läst om andras problem och känt igen mig mycket. Men jag har lyckats jobba bort mycket, säger 23-åriga Frida, som lider av selektiv ätstörning.

Foto: Privat (montage)

– Jag är känslig för smak och har ett väldigt starkt doftsinne. Konsistensen är inte så viktigt för mig, utan det är lukten och smaken som är viktigast. Om något luktar illa så kommer jag aldrig smaka det. Jag tycker heller inte om stark mat, säger hon.

– Jag har problem med det mesta. Jag blir förvånad över folk som kan äta allting.

Frida tycker om vit och genomskinlig mat:

– Min syster brukar skoja om att jag tycker om vita, genomskinliga och slemmiga saker. Jag har alltid tyckt om ägg, torsk, lutfisk, mjölk, popcorn, yoghurt. Jag kan också vara väldigt specifik. Jag kan äta bröd, men bara vissa märken och när jag äter äpplen är det bara Granny Smith som gäller.

LÄS OCKSÅ: Liza, 25, har psoriasis: "Börjar föstå att det inte kommer gå över" 

"Choklad är verkligen vidrigt"

Listan över livsmedel som Frida inte äter kan göras lång, men högst upp står en gul, böjd frukt. Bara att prata om den får det att klia i hela kroppen på henne.

– Det absolut värsta jag vet är bananer. Det räcker med lukten. Det ger mig kväljningar och jag mår fysiskt dåligt. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle känna om någon tvingade mig att äta en banan. Jag skulle hellre sticka nålar i ögonen, liksom, det är på den nivån, säger hon.

En gång när hennes pojkvän hade med sig bananer hem till henne fick hon en panikångestattack.

Jag klarar av doften okej, jag har lärt mig, men smaken klarar jag inte av

Frida försöker lista saker förutom banan som hon inte klarar av att äta. Ett av hennes värsta är choklad.

– Choklad är verkligen vidrigt. Jag klarar av doften okej, jag har lärt mig, men smaken klarar jag inte av, säger hon.

Tätt efter kommer ketchup och pasta. Pasta brukar vara ett livsmedel som många med selektiv ätstörning tycker om, men Frida har svårt för det. Hon tror att det kan se väldigt olika ut från fall till fall. 

– Det är vanligt att folk tror att man kan äta sånt och att man inte äter grönsaker och kött. Och det är vanligt. Just det har inte varit mitt problem.

Men Frida upplever sig också ha haft tur. Till skillnad från många av hennes bekanta som också har selektiv ätstörning, tycker Frida om både grönsaker och frukt.

Svårt med sociala situationer

Just nu kan Frida styra mycket över sin egen tillvaro. Hon bor ensam, går för tillfället på aktivitetsersättning och ska precis börja på komvux för att få behörighet till vidare studier. Oftast är ätstörningen inte till besvär för henne.

– När jag är hemma märks det typ inte alls, eftersom jag kan bestämma själv vad jag ska äta. Sen går det lite i skov. Jag är en periodare och äter väldigt ovarierat. Ibland äter jag bara mackor med marmelad eller popcorn. Just nu dricker jag fruktsmoothies.

Hennes familj och närmaste vänner är väldigt förstående med maten. Frida berättar att hennes mamma aldrig tvingat henne att äta något hon inte velat. Däremot kan det bli jättejobbigt i sociala situationer, om man ska gå på restaurang eller äta mat hemma hos andra. Hon upplever att det är svårt att förklara vad hon kan och inte kan äta utan att personerna som bjuder på maten tar illa upp. Ibland har hon skyllt på påhittade matallergier, för att slippa förklara.

Jag levde på potatis och clementiner i fyra dagar. Jag kände mig som Håkan-Bråkan i "Sunes jul".

– Det jobbigaste är att folk inte tar problemet seriöst utan förminskar det. Mat har gått från att vara näring till en social grej, man kommer inte undan det. Man kommer inte riktigt in i gemenskapen när man inte kan äta.

– Julen kan vara jättejobbig, just för att det handlar så mycket om mat. Förra året firade jag med min dåvarande pojkvän och hans familj, och då blev det genast mycket, mycket jobbigare. Eftersom vi var uppe i fjällen så kunde jag inte få tag på sånt jag brukar äta, så jag levde på potatis och clementiner i fyra dagar. Jag kände mig som Håkan-Bråkan i "Sunes jul". 

LÄS OCKSÅ: Så lyckades Linn, 23, bli frisk från sina ätstörningar 

Pojkvännen tyckte att hon var löjlig

Även om selektiv ätstörning är en erkänd diagnos kan det vara svårt att få hjälp. För tre år sedan, innan Frida förstod att hon hade selektiv ätstörning, fick hon en remiss till Stockholms centrum för ätstörningar. Det var inte hennes egen idé att söka hjälp, och även om hon förstod att hon hade problem med maten, trodde hon inte själv att det var en ätstörning.

– Jag valde till slut att inte gå. Jag var rädd att de inte skulle ta mitt problem seriöst, då hade jag heller inte orden för det.

Däremot har hon på egen hand lyckats lära sig att våga smaka saker som hon tidigare inte vågar äta. Något som har resulterat i att hon lärt sig att tycka om saker hon tidigare inte gillade.

Frida har lärt sig att tycka om många saker som hon inte gillade förut, men menar också att "skräckmaten" kan växla över tid. – Folk tror att man behåller samma smak, men jag har blivit känslig mot saker som jag tyckte om när jag var liten.

Foto: Privat

– Jag har lärt mig tycka om jättemycket. Det beror nog på att jag inte riktigt vetat vad det är utan bara trott att jag varit kinkig med maten. Det är vad andra också trott. Så jag har liksom känt mig tvungen.

Sommaren 2014 smakade hon ketchup för första gången i sitt liv. 

– Jag hade en pojkvän med celiaki som tyckte att jag var löjlig som beställde specialmat. Han såg det som att jag har möjlighet att äta vad jag vill, eftersom jag inte skulle bli sjuk. 

Efter många samtal och tjat från dåvarande pojkvännens sida provade hon till slut att smaka. Hon tyckte inte om det, men det blev startskottet för en rad provsmakningar.

– Sedan dess har jag smakat på en massa grejer som jag mått dåligt över och spottat ut, men det funkar ändå, säger Frida.

Att kunna sätta ord på vad hennes problem är har också hjälpt, eftersom det hjälper när hon försöker förklara för andra varför hon inte kan äta viss sorts mat. Men hon är inte helt förtjust i namnet.

– Selektiv låter fel, för det låter som att jag har valt det själv. För hade man valt själv hade man kanske inte valt att bara leva på pommes. Man får ofta kommentarer som "skärp dig", "väx upp" och "jag har också saker jag inte tycker om". För folk förstår inte vilken utsträckning det är vi pratar om. Det handlar inte om att jag bara vill äta min favoritmat, utan om att jag inte vill äta saker som får mig att känna mig fysiskt sjuk.