"Fortfarande fungerar ticsen som en ventil"

Skådespelaren Joel Spira om lycka: "Det är att se mina barn. Mina barn och min familj är ren lycka för mig - och min verkstad."

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

1 av 3: Skådespelaren Joel Spira om lycka: "Det är att se mina barn. Mina barn och min familj är ren lycka för mig - och min verkstad."

I dag är Joel trebarnspappa: "Jag står mycket mer med båda fötterna på jorden nu, och hinner uppfatta vad som sker. Jag är otroligt lyckligt lottad när det gäller min familj".

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

2 av 3: I dag är Joel trebarnspappa: "Jag står mycket mer med båda fötterna på jorden nu, och hinner uppfatta vad som sker. Jag är otroligt lyckligt lottad när det gäller min familj".

Joel Spira på Enrico's café & vinbar på Råstavägen i Solna. Sedan intervjun har hans stammishak flyttat 300 meter till Stråket 3.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

3 av 3: Joel Spira på Enrico's café & vinbar på Råstavägen i Solna. Sedan intervjun har hans stammishak flyttat 300 meter till Stråket 3.

Han tror att det var stress som gjorde att han utvecklade tics, nervryckningar, som barn. Fortfarande kan ticsen komma under press. Men inte så ofta. Skådespelaren och trebarnspappan Joel Spira, 35, har fötterna på jorden och mycket kärlek omkring sig.

- Jag är otroligt lyckligt lottad när det gäller min familj, säger Joel.

Andra har också läst

– Att få barn var helt fantastiskt, säger Joel Spira. Och skitjobbigt (skratt)! Det var slitsamt, men otroligt. När man håller på med sådana här saker som jag gör geggar man så mycket med sig själv hela tiden, så för mig var det nästan som en konstig avspänning att få fokusera på någon annan.

Han var långt ifrån säker på hur han skulle bli som pappa.

- Väldigt osäker. Det var så många som sade att du blir förälskad i ditt barn, att man automatiskt älskar dem - men tänk om det inte blir så? Sen fick vi vårt barn och för mig - om jag tänker på min första kärlek och hur stark den var så är den inte ens i närheten av vad jag kände för det här lilla barnet. Det var en oerhörd upplevelse! Plötsligt kollar du på din fru och undrar - vem är du (skratt)? Nä, allvarligt - det har inte varit några problem ... min fru är så fin! Sedan måste du inse att du är lyckligt lottad som kan få barn, och att du haft turen att få friska barn ...

Han ler.

- Jag står mycket mer med båda fötterna på jorden nu, och hinner uppfatta vad som sker. Jag är otroligt lyckligt lottad när det gäller min familj.

Joel Spira: "Rollen som Oskar har blivit fantastisk"

Att familjen är viktig är det inget tvivel om.

- I min bransch tror jag det är viktigt att känna sig uppskattad och älskad oavsett hur det går. Det kan vara svårt, för ofta handlar det om att du mår bättre när du har större roller och sämre när du har mindre. Det där har jag försökt vara försiktig med, och mitt svar på det har blivit att det viktigaste är att få kärlek oavsett - och det kan jag bara få av vänner och familj. Det är där man ska söka sin trygghet. Det stöd du kan få är fantastiskt och det gör att du blir mer avspänd i ditt yrke - allting hänger inte på om du får den här rollen, det där priset eller blir tillräckligt känd.

LÄS MER: Peter LeMarc: ”Mamma ­dissade allt jag gjorde” 

Familjen ändrade namnet från judiska Schapiro till Spira när de som överlevt nazismen flydde till Sverige efter andra världskriget.

- Vi är assimilerade, säger Joel. Inte religiösa men ganska traditionella. Vi firar judiska högtider som yom kippur (tacksägelsehelgen) och pesach (påsk)... men våra liv ser ut som vilka liv som helst. Jag brukar säga att tron är som att ha ett litet plus i kanten som kan vara skönt att bära med sig.

Foto: BALDUR BRAGASON/SVT

Joel Spira spelar lillebror Oskar i SVT-serien "Tjockare än vatten": "Rollen som Oskar har blivit fantastisk, just för att jag har fått vara delaktig i att skapa den. Jag gick i gång på att allting var så dubbelt med honom".

Det tar några ögonblick innan jag känner igen honom. Han har inte det välvårdade skägg som Oskar rakade av sig i SVT:s succéserie "Tjockare än vatten" utan ett lite mer oregerligt, inte fullt lika välväxt skägg. Han pratar utan att tveka, men gör då och då pauser, funderar över hur han ska formulera sig.

- Rollen som Oskar har blivit fantastisk, just för att jag har fått vara delaktig i att skapa den. Jag gick i gång på att allting var så dubbelt med honom. Han var så trevlig och duktig, men han har också ett otroligt mörker inom sig. Jag letar alltid efter dubbelheten i en roll - det är ofta där berättelsen i en karaktär finns.

Joel Spira börjar bli ett välkänt namn efter roller som överklass­killen Nippe i "Snabba Cash", polisen Amos i "Ängelby", medhjälparen Simon Freund i "1790" och Oskar i andra säsongen av "Tjockare än vatten" - dessutom har han spelat livläkaren Struensee i "Livläkarens besök" och Gösta Berling i "Gösta Berlings saga", båda på Stockholms stadsteater.

Joel Spria: "Jag har nog alltid mystifierat skådespelare"

Han har gjort många stora roller på film och i tv - men inga huvudroller.

- Nä, på papperet är det inga huvudroller - det är det som är så bra med dem. Jag skulle självklart aldrig tacka nej till en huvudroll, men jag tycker det är kul med biroller. Du får lite mer utrymme, kan ta ut svängarna lite mer. Alla behöver inte känna igen sig i en biroll.

Egentligen skulle han bli läkare, eller kanske till och med forskare som pappa.

- Jag pluggade biologi, eftersom jag inte hade betyg nog för att komma in på läkarlinjen. När jag jobbade extra på ett kafé i Stockholm berättade en tjej där att hon skulle på ett möte inför en förberedande skådespelar­utbildning på Spegelteatern. Jag hängde med, och några veckor senare hade jag börjat, och jobbade på teatern för att betala utbildningen. Där började folk prata om scenskolan ...

LÄS MER: Christer Sjögren: ”Klart det blåser någon gång på 30-40 år”  

Joel var lite klassens clown i skolan och ofta konferencier på fester och studentskivor.

- Jag har nog alltid mystifierat skådespelare och teater, det har alltid varit lite drömskt för mig, legat långt borta. Nu fick jag kliva in lite närmare - det var nästan så det kittlade under huden att få testa det.

Han kom in på scenskolan första gången han sökte.

- Det var lite tur, men jag tog det som ett besked att jag dög. Hade jag fått nej hade jag nog inte sökt igen. Jag försökte närma mig det som vilken utbildning som helst - som att teatern bjöd in mig. Jag har alltid försökt ha en fot inne i den världen och en utanför.

I dag är den andra foten i verkstaden som han inrett med svarv och bandsåg. Där tillverkar han väskor och smider knivar.

- Jag är väldigt förtjust i den världen, säger han och bläddrar fram bilder i telefonen på väskor i skinn, en handgjord yxa, ett bord och en rustik bänk. Min syster håller på med keramik och jag med läder och stål. Vi har ett gemensamt Instagramkonto där vi lägger upp bilder på saker vi gjort.

Joel Spira om sitt tics: "De stoppar mig inte i vardagen längre"

När Joel var fem sex flyttade hela familjen till USA där han började spela baseboll och amerikansk fotboll - och började få tics, som så småningom diagnostiserades som en variant av Tourettes syndrom, skapade av stress.

- Där var det många stressfaktorer: ny skola, nya språk, nya vänner. Jag kommer ihåg att en kille på gården retade mig ... jag förstår inte hur jag överlevde de åren.

LÄS MER: Lars Lerin: "Min bästa tid är nu"  

När han kom hem förvärrades Joels tics ("jag var tvungen att blinka mot lampan 400 gånger under middagen eller kunde missa bussen till skolan för att jag inte kunde gå över en platta på rätt sätt") i takt med att han bestämde sig för att bli om inte bäst, så i alla fall bra i alla sporter han ägnade sig åt: fotboll, tennis och latin­amerikansk dans.

- Ja, det är konstigt för mig också... jag dansade i nästan sju år, samtidigt som jag spelade fotboll och tennis - och till slut tog vi SM-guld i en gren. Det var superhäftigt! Jag dansade mellan 6 och 13 och är fortfarande fascinerad över att jag stod ut, med tanke på att ingen annan höll på med det - det var inte många killar som dansade!

Samtidigt gick han i olika terapier för att bli av med sina tics.

- Jag fick göra olika övningar. Jag försökte, men var inte riktigt mottaglig. Jag var nog för ung, helt enkelt. När jag växte och blev äldre lärde jag mig att hantera stress på ett bättre sätt. Jag var ganska uppstressad som ung - med allt sportande där du skulle vara bra på allt. Det skapar stress.

Joel Spira gör tv-serie med Christopher Wagelin

Men helt borta är de inte.

- Fortfarande fungerar ticsen som en ventil när jag blir stressad. Men det har blivit mycket bättre och mer kontroller­bart. De stoppar mig inte i vardagen längre.

När han inte jobbar håller Joel på att utveckla en egen tv-serie tillsammans med kompisen och skådespelaren Christopher Wagelin.

- Vi har startat ett produktionsbolag tillsammans. Hans pappa var gammal kåkfarare, satt på Långholmen och hade ett spännande liv och min farmor och farfar hade också en spännande historia. Vi har tagit deras öden som utgångspunkt för "Goldt" (jiddish för guld). På 50-talet växte det upp en guldbransch i Stockholm med guld som smugglats från Ryssland via Finland och samerna till Stockholm. Det är en riktigt spännande skröna - från övre Tornedalen till skumma källare i Stockholm.

LÄS MER: Jessica Almenäs: "Jag vågar välja bort saker"

Joel Spira

Ålder: 35.

Gör: Skådespelare.

Bor: Lägenhet i Solna.

Familj: Hustrun Annie, döttrarna Leah, 8, Carla, 5, och sonen Harry, 3 månader.

Aktuell: Danska filmen "Draeberne fra Nibe", som just haft premiär i Danmark, "Black Widows" på Viaplay, "Juicebaren" och "Tjockare än vatten" på SVT Play.

Joel om ...

... Gud

"Det är en svår fråga att svara på i en sådan här intervju. Jag tycker det är skönt att ha en sorts andlighet tillgänglig om jag känner att jag behöver den - speciellt i sådana tider som vi lever i."

... lycka

"Det är att se mina barn. Mina barn och min familj är ren lycka för mig - och min verkstad (skratt)."

... ånger

"Jag ångrar ingenting. Jag brukar säga att man kan få vara bitter i 20 minuter, men sedan får man komma över det och gå vidare."

... dåligt samvete

"Föräldraskapet är bara en lång strid mot dåligt samvete över att man inte är tillräcklig som förälder."

... gråt

"Jag önskar att jag kunde gråta lättare - och mer."

... favoritplats

"Hemma. Min verkstad har blivit min favoritplats."

... att vara rädd

"Jag är rädd för att bli sjuk, eller att någon i min familj blir sjuk. Att ens tur ska ta slut. Hur bra kan man ha det egentligen? Det finns så många som har det så oerhört mycket värre. Vi är väldigt lyckligt lottade, men det finns en rädsla för att förlora det jag hela tiden kämpar för. Annars är jag ingen rädd människa - jag försöker skicka bra vibbar framåt."

... mat

"Jag älskar att äta god mat, men jag har jättedåliga matvanor. Jag har aldrig prioriterat mat. Trots att jag älskar god mat har jag alltid ätit rätt dåligt. Frågar du någon som känner mig skulle de säga att jag är uppfödd på hamburgare och pommes frites (skratt)! Men det har blivit bättre nu - med fru och barn och vänner som gillar mat. Favoriträtten är en god, hemlagad lasagne."

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här