Folkkära Jessica Andersson vågar tro på kärleken igen

Jessica Andersson är en av våra mest folkkära artister men genombrottet i realityserien ”Fame Factory” 2002 kom först i 30-årsåldern. I samma veva blev Jessica, som är undersköterska i botten, gravid med sonen Liam och hon är ännu ett utmärkt exempel på att det faktiskt är möjligt att kombinera föräldraskap och karriär. 

2009 släppte hon självbiografin ”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var” som handlar om uppväxten med två missbrukande föräldrar. När Jessica var åtta år fråntogs föräldrarna vårdnaden om henne och syskonen, varpå de hamnade i olika fosterhem. Skulden över att inte kunna rädda sin mamma från missbruk och destruktiva relationer bar hon ända upp i vuxenlivet. Först när Jessica själv blev mamma kunde hon förstå att skulden inte var hennes att bära. För Jessica har det alltid varit viktigt att pränta in i sin son att han är villkorslöst älskad. 

– Jag ska väl inte prata för honom men jag tror han känner att jag alltid finns där. Samtidigt är det viktigt, nu när han är lite äldre, att han får prova sig fram till vad som är hans grej. När jag gjorde valet att flytta från Trollhättan till Göteborg förstod jag att han förmodligen kommer vara mer hos sin pappa som bor kvar. Där har han alla sina kompisar och det är enklare med kommunikationer till skolan. Det är så klart tråkigt men jag vill inte ställa krav på honom. Jag vill hellre att han ska känna att jag blir jätteglad när han kommer, säger Jessica.

LÄS MER: Jessica Andersson: ”Den sorgen gör fortfarande väldigt ont” 

I sambon Johan har Jessica funnit en trygghet hon aldrig tidigare känt. Paret, som båda har förmånen att jobba och tjäna pengar på sina passioner, är rörande överens om att deras relation växer genom frihet.

– Det här uttrycket ”If you love someone, set them free”. Jag tror på det i alla mina relationer. 

Med åren har Jessica slutat bry sig om andras åsikter. Hon vill visa sonen Liam att han kan gå sin egen väg. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

LÄS MER: Kristin Kaspersen om glädjen efter stora sorgen 

Jessicas 8 bästa livsråd

1. Ge dina barn frihet under ansvar

Jag har nog varit lite av en curlingmamma och det tror jag beror på min egen uppväxt och avsaknaden av det. Jag tror på frihet under ansvar. Liam har varit en kille som vill utmana sig själv och jag har låtit honom göra det. Att han till exempel vägrade stödhjul när han skulle lära sig att cykla. Jag lät honom ramla och lära sig genom det. Nu är det svårare, när han är större. Då är det helt andra utmaningar han tar sig för. Men att ha tillförsikt till sina barn och våga lita på deras egen förmåga. Och så klart alltid finnas där om det skiter sig.

2. Älska dina barn villkorslöst

Det känns nästan dumt att säga för så känner väl alla föräldrar. Men jag har alltid präntat i Liam att jag älskar honom för den han är oavsett vad. Han vet att han alltid kan komma till mig och det tror jag är viktigt. Och jag låter honom vara. Jag försöker, framför allt nu när han har blivit så stor, lita på att han berättar det han vill för mig. Att man låter hans frigörelse har sin gång. Jag kan tycka att han gör många knasiga saker men han måste få prova på vad som är hans grej här i livet. Så länge han är lycklig och mår bra ska ingenting begränsa honom.

LÄS MER: Sanna Nielsen: ”Jag tvivlar alltid lite på mig själv” 

3. Bry dig inte om vad andra tycker

Med åren kommer att du slutar bry dig så mycket om vad andra tycker och tänker. Det har jag själv haft svårt med och det är först de senaste tio åren som jag känner att jag inte bryr mig så mycket. Det handlar också om att jag vill lära Liam att gå sin egen väg och det som känns rätt i hjärtat för honom.

4. Bär inte någon annans skuld

Det tog många år innan jag kunde lägga bort skulden kopplad till min uppväxt med föräldrar som missbrukade. Jag var bara åtta när jag hamnade i fosterhem och när jag skulle fylla 15 och min kontaktperson på socialtjänsten frågade vad jag önskade mig i födelsedagspresent ville jag inte ha något annat än att de skulle hjälpa mig med en lägenhet. Dels trivdes jag inte där jag bodde och ville ha en bostad så att mamma kunde flytta hem till mig. Det enda jag ville var att rädda mamma och först långt senare slutade jag ha skuldkänslor över att jag inte lyckades. Det var nog först efter att jag själv blev mamma och när jag skrev min bok.

LÄS MER: Krister Henriksson, 72: Jag känner mycket skuld 

5. Sätt dig själv i första rummet ibland

Jag har varit ganska dålig på att se till mina egna behov först. Jag tror det är ett personlighetsdrag att jag alltid sätter alla andra först. På senare år har jag ändå blivit bättre och min tid för mig själv är när jag inte jobbar och Johan är i väg. Jag mår väldigt bra av att städa och plocka hemma. Spika upp en tavla, sätta upp en spegel. Pyssla. Det gör jag ganska mycket nu när vi precis har flyttat. Det är ingenting jag känner att jag måste göra, jag tycker om det.

6. Planera tid för relationen

Jag och Johan har varit ihop i tre år och jag kan ärligt säga att vi inte bråkar. Jag är så glad över att han kom in i mitt liv för någonting har hänt inom mig sedan dess. Jag är en mycket lugnare person och mår bättre när jag är med honom. Det handlar inte om att mina tidigare relationer inte har varit bra men vi passar ihop. Bland annat med de scheman som vi har. När jag gav mig in i den här relationen visste jag att han älskar att åka på fiske- och jaktresor. Och han jobbar jättemycket, precis som jag. Vi hade en tidig överenskommelse om att söndagar och måndagar är våra dagar. Det är väldigt härligt att ha bestämt det.

LÄS MER: Izabella Scorupco: ”Jag var mitt uppe i en livskris”

7. Trygghet är viktigt

Jag kände direkt att Johan var en person jag tyckte om och ville ha i mitt liv. Alla som träffar honom känner så, han har den magnetiska effekten på människor. Det som är skönt är att jag känner att jag kan lägga hela mitt liv i hans händer. Han skulle bära det. Bäst av allt är att Liam räknas också. Johan skulle göra precis allt för honom och det är skönt att kunna vila i den känslan. Det har väl med min uppväxt att göra men jag har alltid känt mycket oro och rädsla för att bli lämnad. Med Johan har jag blivit så mycket tryggare.

8. Rannsaka dig själv

När jag träffade Johan ändrade jag mig från att inte vilja ha fler barn till att vilja försöka få ett gemensamt barn med honom. Det var väl när jag landade i tryggheten. Vi inser att vi kommer behöva ändra vår livsstil om vi ska gå igenom den process det innebär för oss att försöka bli gravida. Där är vi inte riktigt än. Därför har vi sagt att vi ska lägga det lite på is innan vi tar tag i det. Men vi vill fortfarande båda två. Jag tror bara det är viktigt att rannsaka sig själv, fundera över vad man vill och orkar.