ANNONS
X
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT
Publicerad 8 okt 2017 19.00

Erika, 31: "Jag hade aldrig älskat så förut"

Läsaren Erika berättar: "Att ge sig ut på en resa med Markus var som att kliva in i en annan värld. Jag släppte min vardagsverklighet, min sambo, Markus fru och barn. Allt". (OBS, genrebild)

Läsaren Erika berättar: "Att ge sig ut på en resa med Markus var som att kliva in i en annan värld. Jag släppte min vardagsverklighet, min sambo, Markus fru och barn. Allt". (OBS, genrebild)

1/2

Foto: Shutterstock

"När jag låg i sängen utan att kunna somna knackade det försiktigt på dörren. Han frågade om han fick komma in, tog av sig kläderna och kröp ned till mig".

"När jag låg i sängen utan att kunna somna knackade det försiktigt på dörren. Han frågade om han fick komma in, tog av sig kläderna och kröp ned till mig".

2/2

Foto: Shutterstock

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" berättar Erika, 31, om en förbjuden kärlek, fantastiskt sex, svartsjuka och oro.

Här är hennes historia.

Redan första gången jag och Markus såg på varandra fanns laddningen där. Egentligen tyckte jag inte särskilt mycket om honom. Som kollega var han provocerande och högljudd och vi blev som två stridstuppar. Jag visste att han var gift och hade två barn. Själv hade jag en sambo, men inga barn.

Markus var intensiv och spännande och helt olik min lugna man. Han utmanade mig både intellektuellt och känslomässigt. Jag kunde inte sluta tänka på honom, fast jag visste att jag inte borde. På jobbet var jag hela tiden medveten om honom och hörde hans höga skratt över hela kontorslokalen.

Precis före julledigheten kallade chefen in mig på sitt rum och sa att jag skulle boka in en mässa i Göteborg i april. Jag skulle åka tillsammans med Markus och vi fick ta bilen dit för att få med oss allt mässmaterial. Det sög till i magen av spänning.

Hela julen gick jag bara och tänkte på resan med Markus och sprang flera dagar i veckan för att komma i form.

Förhoppningsvis märkte inte min sambo att jag hade tankarna på annat håll.

LÄS OCKSÅ: Karin, 35: "Vi slet av kläderna och älskade"

"Det enda vi inte pratade om var att vi levde i var sin relation"

Jag och Markus satte oss i bilen en regnig måndagsmorgon. Regnet smattrade mot rutan och vi började direkt prata, prata, prata. Markus ville veta allt. Jag ville veta allt om honom. Det enda vi inte pratade om var att vi levde i var sin relation. Att ge sig ut på en resa med Markus var som att kliva in i en annan värld. Jag släppte min vardagsverklighet, min sambo, Markus fru och barn. Allt. I det ögonblicket var det bara han och jag som existerade. Han såg mig på ett sätt, som jag inte ens såg mig själv. Jag tror att jag nådde fram till honom också.

Efter ett par timmar i bilen försökte jag blunda. Markus skrattade och sa att jag aldrig skulle kunna sova, att jag var alldeles för exalterad över att vara med honom. Han avslöjade mig. 

Spänningen var så stark att jag nästan kunde ta på den

När vi åt lunch på en kvarterskrog kändes det som en dejt. Det var som om alla sinnen förstärktes när jag var med Markus. Doften av regn mot asfalt, kryddorna i maten, hans parfym och soulen från bilstereon som gick rakt in i hjärtat. 

När vi kom fram var det skymning i Göteborg. Nästan direkt gick vi ut och åt på en mongolisk restaurang och blev lätt berusade. Efteråt kom han till mitt rum med en flaska vin, som vi delade samtidigt som vi trängde ihop oss i den lilla soffan. Som den mest självklara sak i världen la han upp sina ben i mitt knä. Jag satt alldeles still, vågade inte röra mig. Spänningen var så stark att jag nästan kunde ta på den. Så strök han med fingret över insidan av min arm. Hela kroppen svarade på den lätta beröringen och han kysste mig mjukt.

LÄS OCKSÅ: 5 saker som kan vara värre än otrohet

"Jag hade aldrig älskat så fantastiskt förut"

Efter filmen gick han över till sitt rum. Jag duschade, rakade och smorde in mig, undrade om han skulle komma tillbaka. Vi hade ju inte sagt något. När jag låg i sängen utan att kunna somna knackade det försiktigt på dörren. Han frågade om han fick komma in, tog av sig kläderna och kröp ned till mig. Nakna låg vi tätt intill varandra. Det var outhärdligt. Han viskade att vi inte fick göra något. Några sekunder senare gled han in i mig. Jag hade aldrig älskat så fantastiskt förut, med både kropp och själ. Det var så vackert, fast det var förbjudet.

Den natten älskade vi flera gånger. Vi kunde inte få nog. Samtidigt hade jag hela tiden en känsla av att jag bara hade honom till låns. En avgrundskänsla att jag skulle mista honom. 

Jag ville ju leva med honom. Bara med honom. Att det fanns en annan verklighet där hemma, ett antal mil bort, kunde jag inte ta in. Märkligt nog hade jag inte dåligt samvete över ett jag var otrogen mot min sambo. Det var som att det var helt olika relationer, som inte berörde varandra. Som om det inte bekom mig att jag var otrogen.  

Innerst inne visste jag att jag inte var så kär i sambon. Vi hade det lite tråkigt tillsammans, även om han var en stor trygghet. Markus berättade att hans relation med hustrun var i stort sett död. De hade inte haft sex på två år, sedan senaste barnet kom. Det fanns ingen attraktion mellan dem längre. Hon var så mjuk i kroppen, påstod han, inte alls så där fast som jag. Jag tyckte nästan synd om henne.

"Dagen därpå gick Markus förbi mig utan att stanna vid mitt skrivbord"

I bilen på vägen hem kom ångesten krypande. Om några timmar skulle vi skiljas åt. Verkligheten kom allt närmare. När det bara var några mil kvar började han längta efter sina barn och svartsjukan brände i mig. 

Hemma i radhuset var allt som vanligt på ett nästan plågsamt sätt. Dagen därpå gick Markus förbi mig utan att stanna vid mitt skrivbord på jobbet. Oron var som ett slag i magen. Snart plingade det till i mejlboxen. Mejlet han skickade hade pytteliten text: ”Jag saknar redan alla våra älsk, samtal, diskussioner, bråk, skratt.”

Efter en månad lämnade jag min sambo. I åtta månader väntade jag på Markus, sedan bröt jag med honom under ett gräl på telefon. Senare fick jag höra att han lämnat sin fru ungefär då. En enda gång sågs vi igen, men då var magin borta. 

Erika, 31

Berättat för Åsa Görnerup

Relaterat