Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 28 dec 2017 09:20

Erik Johansson: "Det blir en tomhet som man inte är van vid"

I tv-serien "Bonusfamiljen" gör han succé som Patrik – pappan som kämpar för att få ihop tillvaron med ex, en ny kärlek och bonusbarn.

För Expressen Söndag berättar skådespelaren Erik Johansson, 38, om sitt eget varannan vecka-liv.

– Det blir en tomhet som man inte är van vid.

Erik Johansson växte upp i Gamla Enskede i södra Stockholm. Mamma jobbade som grafisk formgivare, pappa som journalist och författare – han är bland annat skapare av barnböckerna om Mulle Meck.

– Det var på den tiden Enskede fortfarande var ett sossenäste, väldigt vänster med matlag och sånt. Husen kostade i stort sett ingenting. Alla var med i Enskedespelet som är en arbetarrörelseteater, jag började när jag var åtta-nio bast. Det var en stor del av min uppväxt. Sen fick jag rollen i "Berts dagbok" när jag gick i mellanstadiet.

När "Bonusfamiljen" började sändas i SVT förra våren blev serien snabbt populär.

– Jag är van vid att jag kan bli igenkänd och så, men efter "Bonusfamiljen" var det en helt annan genomslagskraft. Plötsligt blev jag igenkänd överallt, hela tiden.

Bäst gillar han att göra vardagsscenerna i hemmet.

– Att försöka få dem trovärdiga och äkta är det roligaste som finns. Vera (Vitali, red:s anm) och jag tänker på samma sätt kring dialog och spel, vi hakar i varandra på ett väldigt bra sätt. Jag kan inte dansa, men det här är så nära man kommer dans.

Erik Johansson separerade för två år sedan

Ofta i svensk film och tv är replikerna välordnade, och man avbryter inte varandra, menar Erik.

– Vi försöker kaosa till det lite mer, så att man pratar på riktigt.

Hur mycket har du plockat från dig själv?

– Jag använder ganska mycket av mig själv i Patrik, och det är inte så smickrande sidor. Patrik är ganska fyrkantig och tråkig och trångsynt ibland. De sidorna av mig själv slänger jag in. Jag kan vara passivt aggressiv ibland och tjurig, ha kontrollbehov. 

Erik själv separerade från barnens mamma för två år sedan. 

– Det var väldigt ömsesidigt och odramatiskt som tur är. Ett gemensamt beslut att det var bäst att göra så, och så här i efterhand är det mycket bättre för båda.

Erik Johansson spelar karaktären Patrik i succéserien "Bonusfamiljen"

Foto: Svt

I december gick flyttlasset till en ny lägenhet på Södermalm i Stockholm.

– Jag behövde bara flytta till något lite mindre och billigare - jag bodde kvar i vår gamla lägenhet. 

Erik har barnen varannan vecka.

– Det funkar bra. Det är så klart vemodigt och sorgligt, man saknar dem och det blir en tomhet som man inte är van vid.

LÄS OCKSÅ: Dolph Lundgren: "Jag har gått i psykoterapi i fem år" 

"För mig är det normala, inte kärnfamiljen"

Samtidigt finns det fördelar, konstaterar han. 

– Det är positivt på många sätt, att man får mycket tid över till annat som man har saknat att kunna göra. Man får vila ut – jag menar, småbarnsåren är väldigt hårda och jag har två barn tätt. Det har varit körigt. Plötsligt har jag oceaner av tid som jag inte är van vid. När jag väl får barnen är jag utvilad, förberedd och jävligt peppad på att maximera veckan.

Eriks egna föräldrar skilde sig när han var tre år.

– För mig är det normala, inte kärnfamiljen. Kärnfamiljen för mig är, "åh gud hur pallar ni" liksom? Så att det ligger på något sätt i blodet, jag tycker inte att det behöver vara negativt.

Vad är det svåraste du har varit med om i ditt liv?

– Det är nog ändå min separation. Även om den kunde ha varit väldigt mycket värre är det alltid sorgligt när man inser att man måste gå skilda vägar, och förklara det för barnen. Det är inte kul. Även om det kommer att sluta i något positivt är det smärtsamt.

Erik Johansson.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Hur har du tagit dig igenom det?

– Nämen jag tror att jag fortfarande jobbar på det, det är en process. Man får omge sig med bra människor och försöka jobba med sig själv, och ge barnen så mycket kärlek man bara kan, i allt meck. 

Hur funkar samarbetet med barnens mamma?

– Det funkar bra. So far, so good.

Kärlekslivet efter separationen, hur har det sett ut?

– Det är väldigt... jag ligger lågt.

Varför det?

– Jag tycker att det är väldigt skönt att vara ensam, jag har inga problem med det, jag tycker att det är ganska gött. 

LÄS OCKSÅ: Prinsessan Märtha Louise: "Jag kände mig ensam och annorlunda" 

"Alla skådisar är lite fåfänga"

Vad gör du på din egen tid?

– Dels jobbar jag väldigt mycket. Sen lagar jag mycket mat, träffar kompisar går ut, tränar. Jag tränar bara på gym, med en PT när jag kan och har råd. Det är det bästa, då får man verkligen ta ut sig. Jag vill inte pumpa upp mig. Bara bli smidig, lätt och explosiv. Många reps med lite lättare tyngder.

Hur fåfäng är du?

– Alla skådisar är lite fåfänga. Men absolut lagom skulle jag säga. Inte så att jag blir stressad av att gå utanför dörren i mjukisar. 

Vad är du mest nöjd med?

– Jag är glad att jag är ganska lång, 186. Det är skönt. Det skulle väl vara det då. Jag var kortast i klassen fram till nian och känner fortfarande glädje över att jag började växa till slut. Sen har jag mycket som jag inte är så nöjd med.

Vad tänker du om kläder?

– Jag älskar snygga kläder, men jag lägger inte så jättemycket pengar på det egentligen. Jag gillar ganska stilrena klassiska plagg. Mitt favoritmärke är Samsøe & Samsøe, som är snyggt, inte så pråligt, bra kvalitet och ändå inte så superiögonfallande. Man känner att det är genomtänkt.

Hur är du som pappa?

– Jag gör mitt bästa. Och jag försöker balansera mellan att ha ordning och reda och ändå ha det skoj. Jag läste en bok om minne, ju mer man känner, desto starkare blir minnet. Om man tänker tillbaka på sin egen barndom är det de gånger man har känt som mest som man minns. Det brukar jag tänka på med mina ungar. Lyckopeakar och depp-pekar, det är det barnen kommer att minnas.

Älskar att laga mat

Hade Erik inte blivit skådespelare hade han blivit kock, tror han.

– Det är min hobby, mitt stora intresse. Min mamma är värsta mästerkocken. Jag har vuxit upp med att hon alltid står och lagar massa olika roliga goda grejer, och så har jag lärt mig av henne.

Matlagningen får gärna ta tid, och gärna med ett glas rött eller en kall öl under tiden.

– Jag gillar att göra grejer där man kan laga allt på samma gång, där allt bara gifter sig. Dels är det smidigt, dels blir det så jävla gott. Typ grytor eller kyckling, potatis, lök och vin i en ugnsfast form. Oftast improviserar jag, det är roligast. Jag kanske har något auktoritetsproblem, "säg inte vad jag ska göra". Mått och noggrannhet - nej fan, jag kör på känsla!

När blir du frustrerad?

– Eftersom jag älskar mat så mycket kan jag bli jäkligt lack när barnen inte vill pröva nya grejer. Att de vill käka prinskorv och potatis i stället för att testa en god jävla boeuf bourguignon liksom. Då kan jag bli riktigt förbannad, men jag har börjat släppa det nu. Det är bara onödig energi, jag tänker att det kommer att komma.

Vad tror du att det finns för missuppfattningar om dig?

– Jag kan få känslan att folk ibland tror att jag tycker det är asjobbigt och tråkigt att vara förälder, bara för att jag ibland snöar in på det som är jobbigt. Men det är för att jag tycker att det är i svärtan som humorn finns. Jag vill inte se någons Instagramkonto där man bara förmedlar perfekta bruncher och lekstunder i Rosendals trädgård.

Ditt liv om fem år?

– Det är omöjligt att säga. Jag vet inte, för jag är väldigt nöjd med hur det är nu. Det kan mycket väl se ut så här om fem år också. I mitt yrkesliv har det öppnats lite mer dörrar efter "Bonusfamiljen", jag kan bestämma mer själv vad jag vill göra. Jag är sugen på att utveckla egna idéer och bli mer delaktig i den kreativa processen med manus. Det finns ett tomrum i svensk tv och film. Jag tycker att det finns mycket i övrigt att önska på den svenska humorscenen, framför allt vad gäller tv. Kanalerna satsar ofta på fel saker. Jag tror och hoppas att nytt tänk är på gång.