När Emma började på sitt nya jobb märkte hon snabbt att hennes chef var psykopat.
1 av 2: När Emma började på sitt nya jobb märkte hon snabbt att hennes chef var psykopat. Foto: Shutterstock
Efteråt drabbades hon av posttraumatisk stress.
2 av 2: Efteråt drabbades hon av posttraumatisk stress. Foto: Shutterstock

Emma, 30: "Jag hade en psykopat till chef"

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" avslöjar 30-åriga Emma om hur hon tvingades jobba under en chef som var uppenbar psykopat.

Jag var så glad när jag äntligen fick jobb som byggnadsingenjör på ett företag med 70 anställda. Jag var relativt nyexaminerad och såg fram emot att börja jobba. Men glädjen varade inte länge. Jag arbetade nära min chef och jag märkte ganska fort att han var avigt inställd till mig, av någon anledning. Han frågade till exempel aldrig om jag ville äta lunch med honom. I början tog jag inte så illa vid mig, han kanske var en sådan person bara. Kanske var han bara blyg tänkte jag. Jag jobbade hårt och ville verkligen lära mig allt. Jag gjorde alltid mitt bästa men min chef hittade fel hela tiden. Han kritiserade mitt arbete och ifrågasatte hur jag tänkte egentligen. Han sa att vi kvinnor bara tror att vi kan, men egentligen så kan vi ingenting. 

Jag blev ledsen men bestämde mig för att inte ta åt mig, för jag visste själv att jag var kompetent och att jag gjorde mitt jobb rätt. Jag intalade mig att det bara var en jargong han hade, att det inte var mot mig personligen. Men hans beteende gjorde mig mer och mer stressad. Han frågade om jag hade sovit på lektionerna i skolan. Han gick in i mina ritningar och kritiserade mitt jobb allt oftare och berättade hur duktig och självlärd han var. 

Alla samtal slutade med att jag kände mig dum som inte förstod någonting

Nu började jag också att ifrågasätta mig själv. Kanske hade han rätt? Kanske var jag inte så duktig som jag själv trodde? Jobbade jag inte tillräckligt hårt? När jag försökte prata med honom klippte han av alla samtal direkt och sa att han var upptagen. Alla samtal slutade med att jag kände mig dum som inte förstod någonting. 

När jag 2014 gifte mig sa min chef inte ens grattis. Han blev kall och svåråtkomlig, och till slut ignorerade han mig helt. Han frös ut mig. Jag bet ihop och vägrade visa mig svag för honom. När en kollega frågade hur jag mådde och hur jag kunde jobba med min chef insåg jag att det inte var mig det var fel på. Andra såg också hur illa han betedde sig. Det tråkiga var bara att ingen gjorde något. Alla var väl rädda om sina jobb, antar jag. När min chef en dag sa att jag inte bara var där för att få lön, utan för att göra något vettigt, vilket jag tydligen inte klarade av, gick jag upp till vår vd och bad om andra arbetsuppgifter. Då satt min chef där också. Jag blev jättenervös och osäker. Vår vd sa att det var synd att jag upplevde min chef som jag gjorde, att han inte menade något illa. Det kändes som att det var jag mot dem. 

LÄS OCKSÅ: Johanna, 46: Min bästa vän dumpade mig 

Började storgråta framför ägaren

Jag fick en stark känsla av att de hade bestämt sig för att det var jag som var problemet, för min chef hade jobbat där många år och skötte sitt jobb perfekt. 

En dag kom ägaren till företaget och frågade mig hur det var.  Jag började storgråta, som ett hjälplöst barn. Tårarna sprutade och jag berättade allting. Jag hade antecknat allt min chef hade sagt och visade ägaren det. Han sa att min chef är en riktig kvinnohatare, att han inte kunde bete sig med kvinnor. Men sedan hände ingenting. Det känns som alla männen höll varandra bakom ryggen.

DELA MED DIG AV DIN HISTORIA

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser@expressen.se

Jag ville knappt gå till jobbet mer och hade ofta ont i magen. Jag var helt slut mentalt. Ingen ville förstå hur dåligt jag mådde. Min chef slutade att hälsa på mig och fortsatte med sina spydiga kommentarer. Då fick jag nog och ringde facket och fick en ombudsman som jag berättade allt för. Han sa till mig att jag inte behövde gå tillbaka till jobbet. Att det min chef utsatt mig för var direkt mobbning. Jag kände mig så lättad och tacksam för att bli tagen på allvar, jag hade faktiskt varit skeptisk till att ringa dem. Jag skrev en uppsägning och slutade direkt och fick lön i tre månader. 

Min läkare sa att jag drabbats av posttraumatisk stress

Facket frågade om jag ville gå vidare till tingsrätten, för jag kunde få skadestånd. Men jag orkade inte, det enda jag behövde var att slippa se min gamla chef igen. Jag var redan så trött, orkade inte fortsätta med processen. 

Utfrysning ger inga synliga skador men inuti var jag trasig, som om han hade slagit mig. Han hade till slut lyckats krossa mig mentalt och jag började få panikattacker. Jag fick även tinnitus senare. Min läkare sa att jag drabbats av posttraumatisk stress och skrev ut sömntabletter och mediciner mot depression. Jag kunde under en längre tid knappt åka tunnelbana för att jag var så rädd för att få panikattacker. Men sen vände det och jag började må bättre. Så småningom fick jag ett nytt jobb där alla var så snälla mot mig. Jag var välkommen i gänget och deras omtanke hjälpte mig att läka. Mitt självförtroende kom tillbaka och jag fick beröm för det jag gjorde. Deras stöd hjälpte mig enormt mycket och så småningom kunde jag gå vidare i livet. 

Jag har lärt mig två saker framför allt: Att aldrig ta skit från någon, och att inte vara rädd för att be om hjälp och berätta om situationen. Ibland undrar jag varför det här drabbade mig, men jag hade nog bara oturen att få en psykopat till chef.

Emma, 30

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

4 nr av ToppHälsa + trådlösa hörlurar från adidas. Köp nu!