Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 6 apr 2019 19:00

Emelie Schepp: Tacksam att jag inte gav upp

Emelie Schepp har utsetts till Årets deckarförfattare tre år i rad, men tvingades kämpa i uppförsbacke innan karriären tog fart.

Emelie Schepp har utsetts till Årets deckarförfattare tre år i rad, men tvingades kämpa i uppförsbacke innan karriären tog fart.

1/2

När alla bokförlag sa nej tog hon saken i egna händer.

När alla bokförlag sa nej tog hon saken i egna händer.

2/2

Foto: THRON ULLBERG

När bokförlagen drog ut på tiden med att svara tryckte Emelie Schepp upp sin debutbok själv. Och åkte själv runt och försökte sälja in den till kunderna. Nu har böckerna sålts till 30 länder och hon har blivit vald till Årets deckarförfattare tre år i rad.

– Det var ett kvitto på att jag gjorde rätt, säger hon.

Emelie Schepp utsågs till Årets deckarförfattare 2016, 2017 och 2018. På bara några år har hon släppt fyra böcker i deckarserien om den komplexa åklagaren Jana Berzelius. Böckerna har sålt i 1,5 miljoner exemplar i 30 länder. Den 21 mars kom den femte delen, ”Broder Jakob”. 

Emelie Schepp, 39, skrev sin debutbok på sex månader. I september 2012 skickade hon in ”Märkta för livet” till de stora bokförlagen. Efter två veckor tackade Norstedts nej. 

– Jag väntade i tre månader, men det kändes som 300 år. När ingen mer hörde av sig ringde jag upp och fick till svar att de inte haft tid att läsa. Emelie hörde av sig en andra gång. Sedan blev det tyst igen. 

– Jag kände att nu skiter jag i det här. Jag ringde igen och sa: ”Ni kan kasta mitt manus. Jag ska satsa själv.” I dag är jag tacksam för att jag vågade kavla upp ärmarna och inte gav upp. 

LÄS OCKSÅ: Adam Pålsson: ”Jag känner mig som en tickande bomb” 

Emelie Schepp tog saken i egna händer

Emelie tog hjälp av en korrekturläsare och lektör. En omslagsformgivare gjorde bokomslaget. Tillsammans med maken Henrik Schepp lät hon sedan trycka upp 4 999 pocketböcker - gränsen för litteraturstöd går vid 5 000 exemplar. 

– Herregud! Jag har aldrig gapat så stort som när de lastade av tre pallar böcker på vår garageuppfart i Norrköping. 

Emelie insåg att böckerna inte skulle sälja sig själva. I stället gjorde hon på samma sätt som när hon och maken skulle lansera yoghurt eller knäckebröd i hans företag inom reklam. 

Emelie packade bilen full och gav sig ut på en signeringsturné från Stockholm till Malmö. 

– Jag öste ner allt i en kundvagn och så upp med bord och bokställ i butiken. Där stod jag och försökte sälja boken bland alla som var på jakt efter mjölk och paprika. ”Vad sägs om lite spännande sommarläsning?” Mötet öga mot öga gick faktiskt fantastiskt bra. 

Jag har aldrig varit så chockad i hela mitt liv

Emelies tänkte att om en gillar boken kommer ryktet sprida sig. Efter ett halvår hade hon sålt 40 000 böcker. En agent, som hittat deckaren i en matbutik, tog med sig den till bokmässan i Frankfurt där den såldes till tio länder. 

År 2016 utsågs hon till Årets deckarförfattare första gången. 

– Jag har aldrig varit så chockad i hela mitt liv. Att jag vann mot alla fantastiska deckarförfattare! Det var ett kvitto på att jag verkligen gjorde rätt som drog kundvagnen över parkeringen med horisontellt regn i näsan. Det var läsarna som trodde på åklagaren Jana Berzelius, när jag stod där bland blöjor och raggsockor. 

Emelie beskriver huvudperson som en udda kvinna med ett våldsamt förflutet. Jana Berzelius är en dubbelnatur. Å ena sidan en strikt åklagare, som upprätthåller lagar och regler. Å andra sidan är hon tränad i att döda med eller utan vapen. 

Emelie Schepp tillsammans med maken Henrik Schepp.

Foto: JULIA DANSARIE

Idén till karaktären fick Emelie efter att ha läst en artikel om barnsoldater. 

– När jag började skriva sa jag att Jana inte skulle handla om mig. Jag sneglade på släktingar, vänner och människor jag mött. Men till slut blev det oundvikligt att inte använda sidor av mig själv. Inte så att jag vill döda någon, men jag drömmer ofta att jag kan flyga och hamnar i slagsmål. Det pågår nästan en Marvel-film i mitt huvud. Jag kan vara helt slut och knappt orka lyfta armarna när jag vaknar. 

LÄS OCKSÅ: Jessica Andersson: ”Den sorgen gör fortfarande väldigt ont” 

Träffade maken i toalettkön

Emelie växte upp i Motala. En dagdrömmare som fyllde dagböcker och vann biobiljetter i Östgöta Correspondentens skrivartävlingar. 

På mammas nattduksbord låg alltid deckare, som dottern lånade. 

Under 15 år bodde Emelie i Norrköping, där deckarserien utspelar sig. En perfekt deckarstad med både vatten, vackra omgivningar och ruffig industrikänsla. Den nya boken utspelar sig bland annat på rättspsyk i Vadstena. Precis innan de öppnade den säkerhetsklassade avdelningen var Emelie där på öppet hus. Inför ”Pappas pojke” besökte hon häktet i Norrköping. 

– Researchen pågår konstant. Det handlar inte bara om hur polis och åklagare jobbar. Jag går runt mycket i Norrköping, tittar och funderar. Hur ser den där byggnaden ut? Hur långt är det från A till Ö? 

Egentligen hade Emelie tänkt flytta till Sundsvall för att läsa journalistik 2002. Men ett krogbesök i Vadstena satte stopp för de planerna. Det var där Emelie mötte sin blivande make. 

Var det ögonblicksförälskelse? 

– Absolut inte. Jag hade bestämt mig för att vara singel. Jag stod i toalettkön och rotade i min väska, när killen framför mig säger: ”Du är den sötaste tjej jag sett.” Sedan kom han dansande och sa att jag skulle säga till om jag ville dansa. Jag var velig och rådgjorde med min syster om jag skulle ta hans telefonnummer. ”Jag tar ditt”, sa Henrik. Vi träffades några dagar efteråt. Sedan dess är vi jämt sida vid sida. 

Mitt riktiga jag är kufen som sitter i mysbyxor och skapar

För att stötta Henrik började Emelie jobba på Henriks företag. 

– Nu stöttar han mig. Han är strategen och ekonomen. Jag den kreativa och fantasifulla. Vi har blivit ett riktigt bra team. Bara att han sa ja när jag frågade om jag fick skriva boken. Han trodde på historien lika mycket som jag. Stöttning är det finaste man kan ge varandra. 

I dag har familjen flyttat tillbaka till Motala. För att få ihop livspusslet vill hon vara nära föräldrarna och systern. Då behöver inte barnen skippa träningar när föräldrarna är borta. 

Skrivarlyan är ett litet rum i källaren med morfars gamla arbetslampa på skrivbordet. I en ljushållare med tre vågor står ett värmeljus tänt. 

– Jag har fått det av min son Philip. Han säger att min skrivprocess går lite upp och ned. 

Numera går en stor del av tiden åt till att möta läsarna från en scen. 

– Även om jag handlar på Ica är jag alltid författaren och varumärket Emelie Schepp. Inte så att jag sminkar upp mig, men jag tänker till innan jag brusar upp. Mitt riktiga jag är kufen som sitter i mysbyxor och skapar. Det är inte många som ser det.