Omvälvande. "Jag gick in i min egen värld där jag var hög och lycklig". OBS! Bilden är en genrebild.
Omvälvande. "Jag gick in i min egen värld där jag var hög och lycklig". OBS! Bilden är en genrebild. Foto: Colourbox

"Efter förlossningen gick jag helt upp i varv"

Jag var 23 år när jag blev gravid. Barnet var väldigt efterlängtat och vi var lyckliga. Jag mådde bra och graviditeten fortlöpte fint.

När jag var i sjätte månaden började jag bli väldigt glömsk. På den tiden jobbade jag i en korvkiosk och jag märkte att jag glömde priser och telefonnummer. Jag trodde det hörde till graviditeten och tänkte inte så mycket på det. Efteråt har jag förstått att min psykiska ohälsa började någonstans där.

Förlossningen var tuff och utdragen. Jag fick starka krystvärkar utan att det hände någonting så vår dotter fick dras ut med sugklocka när mina krafter var slut. 

Vår flicka var vacker och fullt frisk och vi var överlyckliga förstås. Dagen innan vi skulle åka hem rasade jag ihop på golvet, när jag stod och bytte blöja på min dotter. Jag började storgråta och trodde jag skulle svimma. Jag var fullkomligt slut. Personalen kom och lyfte upp mig och ledde mig till en ensam sal, där min man också fick en säng. Samtidigt som jag var helt slut var jag uppe i varv. Jag hade knappt ätit eller sovit de senaste dagarna. Det var riktigt läskigt, och värst var det nog för min man, att se mig så där. Vi hade ju fått barn precis och skulle må bra och vara lyckliga. Jag gick in i min egenvärld där jag var hög och lycklig. Jag tappade alla begrepp kring vardag, mat och pengar, har de berättat för mig efteråt. Jag blev också överdrivet renlig och fixerad vid att tvätta mig hela tiden. Jag märkte också att jag inte hade något tålamod och jag grät ofta. 

LÄS MER: "Började rispa armarna för att slippa smärtan"  

Det kom en läkare från psykiatriska avdelningen och han såg direkt hur det var ställt med mig. Det bestämdes att jag skulle läggas in på psykiatrin. Jag tyckte inte att det var nåt märkvärdigt att bli inlagd. Men kanske mer besviken för att de var tvungna att ge mig medicin som gjorde att bröstmjölken försvann. Skulle ju äta psyk-medicin och då kan jag ju inte amma. Min dotter och min man fick stanna kvar på BB. 

"Jag började få vanföreställningar"

På den psykiatriska avdelningen fanns en del argsinta och neddrogade människor. Men där fanns också kreativa och konstnärliga människor. Jag trivdes bra på terapiavdelningen för där fick jag sådan skaparlust. Jag fick prova olika mediciner och fick mycket biverkningar. Jag började få vanföreställningar. Jag hörde att någon i stan hade vunnit på lotto och var övertygad om att det var jag och att jag måste åka hem och hämta lotten. Jag var också släkt med kungen påstod jag. Jag pendlade väldigt mycket i mina känslor, men överlag var jag euforisk. 

Några veckor senare fick jag ECT-behandling och jag märkte direkt skillnad. Jag blev lugnare och mer mig själv. Sedan fick jag två behandlingar till. Ibland fick jag åka ner på kort permis, för att träffa min man och dotter som var på barnavdelningen. När de åkte hem stod jag i fönstret och grät- allting kändes så fel och ledsamt.

LÄS MER: "Han var den sexigaste jag sett i hela mitt liv"  

Fem veckor senare fick jag åka hem. Jag åkte med blandade känslor, det var både jätteskönt men självklart oroligt också. Jag var ju så trött och avslagen på något sätt och allting haltade en tid efteråt. Jag fick träna på att sköta min dotter på bvc och börja processen med att knyta an till henne. Det var tufft under en lång period. Jag var trött av medicin och upplevelsen och hade mycket tankar i huvudet och jag behövde vila. Min man fick ta hand om Elin, och mig, och övriga saker som ingår i ett förhållande. Han var sjukskriven i tre månader, så vi tappade ekonomi. Han och Elin har ett väldigt starkt fint band än idag, Elin är pappas flicka, säkert för att det var de två i början. Under denna tid bodde vi i samma hyreshus som mina föräldrar. Räddningen för mig var att när min man väl började jobba så gick jag ofta till mamma och pappa med Elin. De var en trygghet som jag behövde då.  

"Jag fick en amningspsykos"

Jag har alltid varit öppen med att jag fick en amningspsykos. Jag skrev boken ”Jag fick barn och hamnade på psyket”. Jag ville också ta reda på varför det här drabbade mig. En överläkare gav en förklaring; att jag varit med om så mycket i mitt liv som till exempel att bli mobbad i skolan. Även min svåra förlossning kunde vara en orsak. Jag är glad att jag fick några förklaringar i alla fall.

LÄS MER: ”Trodde jag kunde fixa allt – sen kom gråten" 

Jag har blivit intervjuad av vårdpersonal och min bok har använts som referensmaterial och två gånger om året föreläser jag om amningspsykos för blivande sjuksköterskor.

Genom att skriva och skapa har jag jobbat med mig själv och jag använder mig av alla mina erfarenheter. Jag fick även en mildare form av amningspsykos när vi fick vårat andra barn, men när vi fick vårat tredje barn fick jag ingen alls. Varje dag är jag tacksam för att jag blev frisk för det är inte alla som blir det. Tre barnbarn har jag fått också. Och min man och jag har hållit ihop i snart 38 år, trots alla motgångar.

/Hillevi Nylander, 54, berättat för Anne Haavisto

Dela med dig av din historia

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndags­magasinet.

Vi vill höra din historia. Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände.

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer.

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan.

Skriv till oss på adressen:

Läsarberättelser

Söndag, Expressen

105 16 STOCKHOLM

Vill du skicka ett mejl så går det också bra. Du kan skriva till: lasarberattelser @expressen.se

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Topphälsa + härlig hudvård för 199 kr. Köp nu!