Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 17 mar 2019 08:00

Charlie Gustafsson, 27: "Hon är min stora kärlek”

För att få kökspojken ”Calle” att se äldre ut gick skådespelaren Charlie Gustafsson, 27, upp flera kilo.

– Jag spelar 45 år, så egentligen borde jag skaffa mig ölmage, säger han om sin numera rynkiga roll i säsong tre av ”Vår tid är nu”.

Första avsnittet av ” Vår tid är nu” visades på tv. Ingenting hände. Avsnitt två, tre och fyra sändes. Ingen reaktion. Efter femte programmet slog Charlie Gustafsson igenom över en natt som kökspojken ”Calle”.

– Jag skulle åka buss på morgonen. Busschauffören och passagerarna sa så snälla ord om serien. Så har det fortsatt.

Han är lätt att känna igen. Den öppna, positiva utstrålningen är precis densamma som i tv-serien.

– Jag förstod ”Calle” omedelbart. Vi har båda en optimistisk syn på livet och ser väldigt glatt på allting.

LÄS OCKSÅ: Charlie Gustafsson: ”Jag var väldigt blyg som barn” 

Gick upp inför rollen i ”Vår tid är nu”

I första säsongen var filmteamet noga med att ”Calle” skulle se så ung ut som möjligt.

– Valpigheten har man ju i sig. Jag tänkte på att det är mycket starka känslor åt alla håll. För att göra honom pojkaktigare tog jag dem hela vägen. Allting är väldigt dramatiskt och minsta lilla grej viktig.

Under andra säsongen, som sändes på SVT i vintras, är Calle i 30-årsåldern. Serien utspelar sig mellan 1955 och 1962.

För att se äldre ut har Charlie fått kortare frisyr och vuxnare kläder.

– Jag har också gått upp fem, sex, sju kilo i vikt mellan säsongerna. Jag släppte taget och tänkte att det kommer att passa ”Calle”. Innan spelade jag mycket fotboll. Nu slutade jag träna, lyfta vikter och åt och drack vad jag ville. Otroligt bekvämt.

För tillfället håller Charlie på att spela in en tredje säsong och är tillbaka i sin vanliga vikt.

– Jag spelar 45 år, så egentligen borde jag skaffa mig ölmage.

Det kändes ganska stelt och värdelöst

För att se äldre ut har han fått lite rynkor och grå stänk i håret, men att börja halta är lite tidigt, tycker han.

– Regissören Harald Hamrell sa att jag skulle tänka att något har dött i ”Calle”. Att man kan se det i ögonen. Då visste jag precis. Glöden försvinner långsamt.

Charlie påstår att han har åldrats rejält privat under de tre år som han filmat ” Vår tid är nu”.

– Allt det här pendlandet mellan Stockholm och Göteborg har gjort både mig och Hedda tio år äldre, känns det som. Vi brukar skämta om det. Att alla blivit så gamla att vi inte behöver något smink under inspelningen.

Charlie Gustafsson tillsammans med Hedda Stiernstedt i ”Vår tid är nu”.

Foto: Johan Paulun/SVT

När Charlie fick frågan om han ville provfilma visste han bara att karaktären var som en ung Tore Wretman. Men provfilmningen gick inte alls bra, tyckte Charlie.

– Jag fattade inte vad det var. En kompis berättade om världens grej, som skulle göras i Göteborg. Då undrade jag för mig själv om det var det jag provfilmat för.

Charlie blev kallad igen för att testspela mot Hedda Stiernstedt, som redan var klar för sin roll.

– Det kändes ganska stelt och värdelöst. Hon var klar och fick träffa olika Calle.

LÄS OCKSÅ: Renée Nyberg: ”Jag har svårt att känna mig nöjd” 

Flickvännen Amy Diamond om kärleksscenerna

Jag tror inte att hon heller tyckte det gick bra. Egentligen var det säkert helt okej, men både jag och Hedda ställer höga krav på oss själva.

Inte heller när regissören Harald Hamrell bjöd ut honom och Hedda på middag förstod han att han var påtänkt.

– Jag trodde de käkade förrätt med en kille, varmrätt med en annan och efterrätt med en tredje. Men de träffade bara mig. Harald ville få en känsla för om vi funkade ihop.

Under första scenen lossnade det mellan dem. ”Calle” satt och putsade silver, när ”Nina” frågade om han ville följa med på utflykt. Sedan dess har det gått väldigt lätt för dem att jobba ihop.

Hur reagerar din flickvän Amy ”Diamond” Deasismont på kärleksscenerna med Hedda?

– Amy tar det hur bra som helst. Hon gör ju sådana saker själv som skådespelare. Det är supertekniskt, väldigt oromantiskt och osexigt. Vi vet ju om det.

LÄS OCKSÅ: Adam Pålsson: ”Jag känner mig som en tickande bomb” 

Blixtförälskad

Han konstaterar att ingen av dem är svartsjukt lagd.

– Nej, det finns en grundtrygghet mellan mig och Amy som gör att man inte blir det, säger Charlie.

Tonen i rösten är självklar. Varje vecka tittar han och Amy på serien tillsammans. Då händer det att de gör rårakor, som de äter i soffan framför tv:n.

– Serien har blivit en stor succé hos mina kompisar, så på måndagar går vi ut med dem efteråt och dricker bärs på Tennstopet (anrik krog i Stockholm, red:s anm) för att få en gammeldags känsla. De vill snacka om serien.

Charlie och Amy träffades ute en kväll i början av 2015 genom en gemensam kompis, skådespelaren Joel Lützow. Efter att ha setts två gånger i ett stort gäng bjöd Charlie henne på sin födelsedagsfest.

Var det ögonblicksförälskelse?

– Absolut. Jag var väldigt säker på att det här var något annat. Hon såg mig på ett sätt som jag inte har upplevt så många gånger. Det var ögonen. Amy är väldigt närvarande. Hon är min stora kärlek och bästa vän. Vi är nästan en och samma.

LÄS OCKSÅ: Jessica Almenäs: ”Vet inte ens om jag kan få fler barn” 

Inga tankar på barn

Han beskriver det som en öppen relation utan murar, där de pratar om allt, stöttar och litar på varandra till 100 procent.

Någon konkurrens finns inte mellan dem.

– Amy läser repliker med mig. Vi jobbar likadant och utgår från våra egna känslor.

Nyligen avslutade Amy inspelningen av HBO Nordics originalserie ”Gösta”, där hon gör en stor roll.

– Det är klart att jag kände: Vad häftigt att jobba med Lukas Moodysson. Det vill jag också göra. Men mest blev jag glad för hennes skull. Shit vad coolt! Amy är grym.

Har ni funderat på att skaffa barn?

– Nej, inte än, svarar han snabbt.

Planen just nu är att hålla liv i karriären. Samtidigt vill Charlie hitta en balans mellan jobb och privatliv. Bara få andas ut och ta det lugnt ibland. Cykla runt, snacka, se på film eller tvserier.

– Det här är en väldigt härlig ålder. Jag är fortfarande väldigt ung, men både jag och folk runt mig börjar växa upp. Betydelselösa saker får inte ta lika stor plats som förut. Min upplevelse är att det är mindre yta och mer på riktigt. Det är inte lika mycket skitsnack och sådant. Folk är ganska mogna. Det är avslappnat och inte så ängsligt längre.

Ordet självhat är för hårt, men det stora bekräftelsebehovet hade skapat en osäkerhet kring allt

Charlie växte upp i Enskede. Hans mamma är dagmamma och pappa jobbar som tekniker på Globen-arenorna. De separerade när han var sex, sju år. I samma veva blev Charlie upptäckt av rollsättaren Maggie Widstrand, när han lekte katten Findus i Triangelparken. Charlie fick göra en reklamfilm för Folksam och fick en roll i Bolibompas ”Mirakelpojken”.

Tio år senare ringde rollsättaren igen och Charlie fick en liten roll i ”I taket lyser stjärnorna”.

– Det var en härlig upplevelse. Regissören Lisa Siwe tog mig på allvar. Som liten lekte jag och spelade på en känsla. I ”I taket lyser stjärnorna” pratade vi om karaktären. Jag insåg att skådespeleri handlar om att få vara en liten del i att berätta en historia och gestalta människor.

Att få prova på olika karaktärer har lärt honom mycket.

Charlie Gustafsson med flickvännen Amy ”Diamond” Deasismont.

Foto: /IBL / /IBL

Men all uppmärksamhet gav honom också ett stort bekräftelsebehov.

– Det är något jag har jobbat mycket med. När jag filmade som liten fick jag enormt mycket bekräftelse från alla runtomkring. Efter varje tagning fick jag höra att jag var så duktig. Så kan man inte göra med vuxna människor, det vore ju helt stört. I övergången till vuxenskådis hände något med mig. ”Hallå, räcker jag inte till?” Jag hade blivit omättlig på bekräftelse och uppmärksamhet.

När Charlie inte mådde bra under gymnasiet träffade han en kurator. Det fick honom att förstå vad allt handlade om.

– Ordet självhat är för hårt, men det stora bekräftelsebehovet hade skapat en osäkerhet kring allt. Egentligen behöver jag inte den där korta bekräftelsen, som är som socker. Den enda bekräftelse som är värd något är den som är rotad och kommer från dem man gillar. De som finns där i längden. Sitter man på roten kan man unna sig små sockerkickar.