Carola, 51, om livet som medberoende: "Söndertrasad"

"Lägg benen på ryggen och spring!"

Allt handlade om att putsa på fasaden så att ingen utomstående skulle ana. Till slut förstod Carola Sahlén att hon var medberoende till en alkoholist.

– Jag var helt söndertrasad och begrep att så här kunde jag inte ha det.

Andra har också läst

När Carola Sahlén först träffade sin kärlek var hans höga alkoholkonsumtion ingenting hon reagerade nämnvärt på. Hon hade vuxit upp i en dysfunktionell familj och tillbringat mycket tid hos grannarna, där det ofta satt fullgubbar i soffan. För henne stod de för värme och kärlek - alkohol förknippade hon med något positivt. 

– Vi gick ofta ut och festade och jag tänkte aldrig på hur mycket han drack. Men en morgon förstod jag. Han trodde att jag sov och gick ut i köket. Jag hörde hur han vred av korken på en vodkaflaska och började halsa. Jag minns att jag tänkte, men vad gör han? Det var definitivt inget normalt beteende. 

Men i stället för att säga ifrån väcktes en ny känsla hos Carola; hon skulle rädda honom. Hon älskade honom vettlöst och med sin kärlek skulle hon få honom att sluta dricka. Att lämna var inget alternativ. 

– En bidragande orsak till min vilja att stå kvar var att han i grunden är en bra person, han var aldrig någonsin elak, inte ens när han var full, säger Carola. 

Tvingades ljuga för alla

Så började medberoendets dödsdans. Periodvis hade de det bra - mannen var periodare och efter varje återfall kom han tillbaka ångerfull och hjälplös som ett barn. Han lovade bot och bättring, nu var det slut med drickandet! 

Men snart korkade han upp igen och Carola fick än en gång börja ljuga, släta över och putsa på fasaden. 

Första gången han "försvann" fick Carola en chock. Från att ena dagen ha varit som vanligt var han plötsligt borta. Carola fattade ingenting och blev fruktansvärt orolig. Ringde honom oavbrutet och övervägde att koppla in polis, eftersom hon var övertygad om att något allvarligt hade hänt. 

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Carola Sahlén levde som medberoende i många år.

En annan gång skulle hon flyga till ett nyårsfirande utomlands. De hade haft en längre period av harmoni, allt kändes lugnt. Carola hade sänkt garden och förutsatte att allt var okej. 

Hon hade just packat resväskan när telefonen ringde. Paret de skulle fira med berättade att han var full och bara hade dragit. 

– Det var som att han var tvungen att förstöra det fina vi hade, säger Carola sakta.

Jag var alltid hans andrahandsval. Först kom flaskan

Det är svårt att förstå att denna rakryggade och drivna kvinna har varit medberoende. Att hon helt åsidosatt sina egna behov för att stötta en alkoholist och hålla skenet uppe. 

– Allt handlade om hans behov, hans välmående. Jag var alltid hans andrahandsval. Först kom ju flaskan. Men att jag skulle överge honom fanns inte på kartan. 

– Min enda tanke var hur vi skulle lösa problemet. 

Carola Sahlén

Ålder: 51. 

Gör: Egenföretagare inom inredning. Skriver på en ny bok och har skrivit "Sigrid sover på soffan" under pseudonymen Sigrid Klang. 

Bor: Limhamn i Skåne. 

Familj: Sambon Georg. Döttrarna Bianca, Bella och Astrid. 

Att hon inte klarade av att lämna honom tror hon handlar om att det onormala och sjuka blev vardag. Men också om en ovilja att lämna den sociala scen de befann sig på. Kanske handlade det om ett behov hos henne att känna sig behövd. För han var ju så ömklig när han återvände hem. Hon tänkte; kanske är detta sista gången? Och hon visste ju att efter en suparperiod kom en bra period som belöning. Det blev som en drog. 

– De första veckorna kändes allt fantastiskt och hoppet om att den nyktra perioden skulle vara för evigt spirade. Om jag bara älskade honom tillräckligt mycket. Sedan började oron gnaga, för jag visste att snart är det dags igen…

Carola om helvetet: "Jag var helt söndertrasad"

Varje gång han försvann in i alkoholdimman smulades Carolas självbild sönder och ersattes av känslor av skam och skuld. Hur kunde hon, som var så smart och stark, välja att låta sig förnedras så? 

– Varje gång han försvann fick jag svår ångest, säger Carola. 

Alla tankar kretsade kring mannen, när han skulle komma tillbaka till henne. I det läget hade det kunnat ligga nära till hands att själv ta till flaskan för att döva ångesten. 

– Men där gick min gräns. Jag ville inte själv börja dricka, det hade gjort allt ännu värre, säger Carola med eftertryck. 

4 tecken på att du är medberoende

1. Den beroende kommer alltid i första hand. 

2. Du anpassar dig den beroendes humör, regler och vilja. 

3. Du försöker vara till stöd, trots att det tär mer än det hjälper. 

4. Du försvarar, slätar över och ljuger både för dig själv och andra för att dölja den beroendes destruktiva handlingar. 

Källa: Al-Anon

När mannen slutligen dök upp blev hon nästan euforisk, även om hon, efter att ha genomlidit samma kval ett flertal gånger, visste att glädjen snart skulle förbytas mot ny ångest och oro. 

Att Carola kunde dölja hans alkoholberoende handlade delvis om parets goda ekonomi. Han hade råd att ta in på flotta hotell och dricka dyr sprit. Med tiden började Carola, paradoxalt nog, att se fram emot de perioder då han drack, för då visste hon att belöningen, i form av en bra period, hägrade. 

– Jag var helt söndertrasad, och begrep att så här kunde jag inte ha det. Det var ju sjukt, säger hon och berättar att hon vid flera tillfällen tvingade in honom på behandlingshem. 

Lever i dag i en sund relation: "Måste nypa mig i armen"

Hon var trött på hans supande och hoppades att han själv skulle vilja ta tag i sina problem. Så blev det aldrig och han fick alltid återfall. 

Carola insåg att hon var medberoende. Hon gick i terapi, vilket hjälpte henne att förstå att hon inte bar någon skuld. Men hon anser inte heller att mannen var skyldig; alkoholism är en sjukdom. 

Alla insikter till trots hade hon svårt att bryta sig loss. Vanans makt är stor och en framtid på egna ben kändes skrämmande. 

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

I dag har hon äntligen en sund relation med en ny man.

– Bilden av vem man tror att man är rasar och man tvingas uppfinna sig själv på nytt, säger Carola, som till sist ändå fann modet att bryta upp. 

I dag lever hon i en sund relation.

– Jag hade turen att träffa en väldigt normal och stabil man och jag vågade bejaka honom och oss. I dag måste jag nypa mig i armen; kan man verkligen ha det så här bra? Är det så här det kan vara? 

Carolas råd till alla som lever med en alkoholist är att avsluta relationen. 

– För det kommer aldrig att bli annorlunda, säger hon.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer