Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 10 feb 2019 09:00

Anna och Martin blev föräldrar genom surrogat

Efter flera år av IVF-försök och adoptionsköande tog Martin och Anna Kullendorff, 42, beslutet att försöka få barn med hjälp av en surrogatmamma.

I dag är de lyckliga föräldrar till döttrarna Liv och Ada.

Anna Kullendorff har alltid vetat att det kunde bli svårt för att bli gravid, av medicinska skäl. Men när hon och maken Martin ville bilda familj så visade det sig inte bara vara svårt – det gick inte alls. De sökte vård och efter en långdragen och fruktlös IVF-process insåg de att de behövde en plan B.

– Så vi ställde oss i adoptionskö och hoppades få adoptera ett syskonpar. Men tiden gick och vi blev mer och mer nedslagna. Allt färre barn godkänns för utländsk adoption och väntetiderna är långa och kantade av osäkerhet, säger Anna, som har fullt sjå med att hålla sin spralliga dotter Liv sysselsatt samtidigt som drygt ettåriga Ada pockar på uppmärksamhet.

Pappa Martin tar över medan Anna fortsätter att berätta om de där åren då de kämpade på alla fronter för att bli föräldrar, men såg tiden och alla möjligheter rinna ut i sanden. När det såg som mest tröstlöst ut hörde Anna talas om surrogat och hoppet väcktes på nytt – kunde det vara en möjlighet?

LÄS OCKSÅ: Liza, 37, blev svårt sjuk efter förlossningen – höll på att dö av sepsis 

Finns många oseriösa kliniker

Hon tystnar en stund innan hon fortsätter. I början brottades Anna med en del kval. Hon visste väldigt lite om surrogatföräldraskap och hade en föreställning om att det är fattiga kvinnor som ”säljer” sina livmödrar till rika västerlänningar.

I dag vet hon att det inte är så även om det tyvärr finns oseriösa kliniker.

– Det är generellt oerhört strikta kontroller, både av de blivande föräldrarna och av surrogatmammorna. Man kan inte välja surrogat av bekvämlighet, för att man inte ids försöka få barn på andra sätt. Man måste ha starka medicinska skäl för att komma i fråga. Alla andra möjligheter ska vara uttömda. Och surrogatmammorna genomgår lämplighetstest innan de godkänns. Under graviditeten följs de minutiöst och får den bästa möjliga vården, både före och efter förlossningen, säger Anna och berättar att de initialt tittade på USA, just för att de var måna om så schysta villkor som möjligt för alla parter.

Anna och Martin Kullendorff tillsammans med barnen Liv, 5 år, och Ada, 15 månader.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

– Men vi fann att det skulle bli komplicerat i USA , eftersom ingen kunde hjälpa oss att ta ett helhetsgrepp. Så vi sökte oss till en välrenommerad klinik i Mumbai i Indien i stället, som hjälpte till med allt. Vi hade flera Skypemöten innan vi bokade våra biljetter och kände oss väldigt trygga med vårt val, säger Anna med ett leende.

LÄS OCKSÅ: Christina, 52, lever med dolda sjukdomen fibromyalgi 

Flög till Indien för att hitta en surrogat

2012 for de till Indien för att göra det första IVF-försöket.

– Vi hade nog väntat oss en mer kaotisk miljö, men alla som arbetade på kliniken var kompetenta och proffsiga och avdelningen där mina ägg plockades höll hög standard, säger Anna, som sammanlagt gjorde sju IVF-försök.

Det innebar upprepade resor till Indien eftersom de blivande föräldrarna måste vara närvarande vid varje insättning av befruktade ägg. En surrogatmamma kan antingen få donerade ägg inseminerade med mannens spermier – eller få den blivande mammans egna ägg insatta, som i Anna och Martins fall.

När det första insättningsförsöket misslyckades valde surrogatmamman att hoppa av, vilket blev ett bakslag för Anna och Martin. Men snart hittade de en ny surrogatmamma som ville hjälpa dem och den här gången fungerade det bättre.

Asma var gift och hade en dotter sedan tidigare, och med de pengar hon fick skulle hon kunna betala för sin dotters utbildning. För familjen handlar det om sju-åtta årslöner. Utöver den överenskomna summan valde Anna och Martin att betala för ytterligare tre års utbildning.

För mig var det väldigt känslosamt och smått surrealistiskt att tänka att där är en gravid kvinna och inne i henne finns vårt barn

– Vi fick fin kontakt. För mig var det väldigt känslosamt och smått surrealistiskt att tänka att där är en gravid kvinna och inne i henne finns vårt barn, säger Anna och fångar upp busiga Liv i farten.

Asma valde att bo hemma under graviditeten, förutom mot slutet då hon flyttade in i en lägenhet på kliniken. I Sverige satt de blivande föräldrarna i väntans tider och hoppades att allt skulle gå bra.

– Vi fick löpande information och ultraljudsbilder från kliniken. Men visst var det jobbigt att vara så långt borta, att följa vårt barns tillväxt på distans. Det är väldigt speciellt och man känner sig maktlös, konstaterar Martin.

”Många tror att man skaffar barn genom surrogat av bekvämlighetsskäl, men det är allt annat än bekvämt och för oss var det sista utvägen”, berättar Anna och Martin.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Kort innan det planerade kejsarsnittet den 9 augusti 2013 reste de till Mumbai. Men det visade sig att Livs födelsedag skulle bli mer dramatisk än de anade när de klockan sju på morgonen hämtades av en chaufför.

– Snittet var planerat till klockan åtta, men så fick vi besked om att det gjorts en omprioritering och ett hastigt våningsbyte. Plötsligt såg vi en kvinna på en brits. Det var Asma och jag tog hennes hand och började gråta. Då började hon också gråta, säger Anna, som har svårt att hålla rösten stadig när hon berättar.

LÄS OCKSÅ: Sarahs mamma blev dement vid 55 

”Jag hade en otäck känsla av att något var fel”

Det var så starka känslor i omlopp och de fick inga klara besked om vad som pågick. Personalen ropade ”ni får inte ses innan förlossningen”, eftersom man har sådana regler. Så Anna fick släppa taget och se Asma rullas in i operationssalen.

Martin nickar.

– Ja där satt vi utanför operationssalen och tiden bara gick. Vi fick höra att allt var okej, men personalens ansiktsuttryck var svårtolkade. Vi vågade inte titta på varandra av rädsla för att bryta ihop, jag satt ihopsjunken med ansiktet gömt i händerna. Det var en olidlig väntan.

– Jag hade en otäck känsla av att något var fel. Vi kände oss väldigt ensamma och oroliga den där timmen innan svängdörren äntligen öppnades. Vid det laget var jag övertygad om att vårt barn var dött, så jag hade svårt att förstå när en sköterska bad mig skriva vår dotters namn på ett dokument. Herregud vad min hand skakade, säger Anna och ler.

Det visade sig att allt hade gått bra, men att Liv hade vatten i lungorna och därför måste ligga i kuvös. Efter förlossningen följde några dagar då de fick komma till kliniken för att träffa sin dotter. När en vecka hade gått var Anna gråtfärdig av utmattning och sinnesrörelse.

– Det kändes fantastiskt när vi äntligen fick hämta henne och åka till lägenhetshotellet, där vi blev kvar i ytterligare fem veckor. Det var värdefull tid för oss då vi i lugn och ro fick lära känna vårt barn.

LÄS OCKSÅ: Elisabeth, 59: ”Jag kan hälsa tre gånger på samma person” 

Reglerna ändrades när paret vill skaffa barn två

Efter diverse pappersexercis hos indiska myndigheter kunde de åka hem till Sverige. Redan då visste de att de ville ge Liv ett syskon och gjorde det första försöket på samma klinik i Indien. De hann med ytterligare två försök innan Indien ändrade sin lagstiftning; bara indiska barnlängtande par fick använda sig av surrogat.

Besvikelsen var stor och Anna och Martin övervägde att låta sig nöja med det mirakel de redan hade fått.

– Men vi kände starkt att vi ville ha ett barn till, mest för Livs skull, och började leta efter ett lämpligt land. Valet föll på en välrenommerad klinik i Ukraina, säger Anna.

Surrogatmamman Katerina var en pragmatisk ung kvinna med skinn på näsan. Enligt Anna var hon klar över vad hon ville. Hon skulle studera och resa utomlands för de cirka 18 000 dollar hon skulle få. Den här gången gick processen betydligt snabbare och i september 2017 föddes Ada.

– Vi träffade henne en kvart efter att hon förlösts med kejsarsnitt, så det var en annorlunda upplevelse jämfört med första gången. Vi fick hålla henne och anknytningen blev omedelbar. Det var väldigt fint, säger Martin och tittar på Anna.

– Det kändes också bra att få träffa Katerina efteråt. Hon höll viss distans, hon ville nog inte riskera att knyta an till Ada. Men hon bad oss lova att sätta henne i dansskola eftersom hon hade ”dansat runt” i magen under hela graviditeten.

LÄS OCKSÅ: Rebecka, 42, om alkoholismen: ”Jag gömde tomflaskor i garderoben” 

Inte tillåtet i Sverige: ”För oss var det sista utvägen”

Anna har i efterhand velat hålla kontakt med surrogatmammorna. Det var ju tack vare dem som de fick uppleva lyckan att bli föräldrar.

– Jag har skickat bilder och meddelanden via klinikerna men inte fått någon respons. Jag vet inte om det är klinikerna som är ovilliga eller om det är surrogatmammorna. Men jag måste respektera deras beslut att inte ha kontakt, säger Anna, som tillsammans med maken har valt att öppet berätta om vad det innebär att få barn genom surrogat, bland annat genom att ta initiativ till föreningen för surrogatmödraskap. Föreningens mål är att altruistiskt surrogatmödraskap ska tillåtas. Hon menar att okunskapen är utbredd.

I nuläget är det inte tillåtet med surrogatmödraskap inom den svenska sjukvården, däremot finns inga lagar som förbjuder heminsemination. Barn som föds av en surrogatmamma utomlands kan hamna i ett rättsosäkert läge. Innan barnet har fått medborgarskap och en vårdnadshavare i Sverige är det statslöst, rättslöst och föräldralöst. Enligt svensk lag är modern den som burit barnet, fadern blir vårdnadshavare efter ett tingsrättsbeslut. För Anna tog det sju månader innan hon fick vårdnaden om Liv.

2013: ”Precis efter förlossningen när vi får träffa Liv för första gången. Hon ligger i kuvös.”

2013: ”Precis efter förlossningen när vi får träffa Liv för första gången. Hon ligger i kuvös.”

1/2

Foto: Privat

2017: Första mötet med lillasyster Ada.

2017: Första mötet med lillasyster Ada.

2/2

Foto: Privat

Varken Anna eller Martin har mött några negativa reaktioner, även om det finns de som menar att surrogat är en genväg till barn för välbeställda par. Och ja, god ekonomi alternativt lån är ett måste. Processen är dyr och för paret Kullendorff landade kostnaden inklusive klinikavgifter, flygbiljetter och boende utomlands på cirka 1,5 miljon kronor för båda barnen.

– Många tror att man skaffar barn genom surrogat av bekvämlighetsskäl, men det är allt annat än bekvämt och för oss var det sista utvägen. Jag hade kunnat offra mycket för att själv få bära mina barn. Nu låg vårt öde i någon annans händer och surrogatmammorna hade kunnat välja att behålla barnet eller göra abort. Vi är oerhört tacksamma för att de inte gjorde det och att vi fick våra efterlängtade barn.