Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE
Hälsoliv>MÄNSKLIGT

Publicerad 27 jan 2019 19:00

Anders Bagge om barnlösheten: ”Det är livet för oss två”

Renoveringskaos och barnplaner - Johanna Lind Bagge konstaterar att livet med maken Anders är en cirkus. Men Johanna stressar inte, hon står för struktur och de lyfter varandra i den stora villan där allt pågår samtidigt. 

För sex månader sedan blev de herr och fru Bagge. Söndag träffar det charmiga paret hemma i villan på Färingsö och pratar kärlekens fram- och baksidor. För Anders flyter livet som bäst med Johanna ständigt vid sin sida. Johanna har valt att anpassa livet efter makens behov. 

Under senare delen av hösten och vintern har vi kunnat följa Anders Bagges och Johanna Lind Bagges liv i makarnas egen dokusåpa ”Cirkus Bagge” på TV4 Play. Valet av namn på programmet speglar parets vardagsliv med ständiga renoveringar hemma, olika jobbprojekt, bröllop och barnplaner.

– Vi kommer aldrig bli klara, haha. Vi får ta det steg för steg allteftersom man har möjlighet. Det viktigaste är att man känner att man har balans där man är mest. Här nere ska vara den sociala avdelningen och där uppe är vår privata avdelning. Tidigare gick folk här hela tiden och till slut satte jag en skylt där det stod ”Privat” för jag kunde knappt gå på toaletten. Och sådant klarar inte jag av. Jag måste få vara privat, säger Johanna.

Hon skrattar och konstaterar att hennes liv tillsammans med maken på riktigt är en cirkus. Samtidigt är det när hon har mycket att göra hon trivs som bäst och till skillnad från Anders blir hon produktiv i stressade situationer. 

LÄS OCKSÅ: Lina Bengtsdotter efter boksuccén: ”Jag står mitt i en storm ”

Kompletterar varandra

Att makarna kompletterar varandra är tydligt och när Johanna inte finns vid sin makes sida skriver hon listor för att han ska ha någonting att hänga upp dagen på. 

– Han måste ha någonting att göra annars blir det att han bara sitter rakt upp och ner och fastnar i en sak. Så när jag är borta brukar jag skriva ner några hållpunkter på ett papper som kan göras under dagen.

För tre år sedan fick Anders sin ADHD-diagnos, något han berättat öppet bland annat i sin bok ”Mitt liv och mina hundar” som kom i höstas, och sedan den dagen har han hittat verktyg för att fungera bättre i sin vardag.

– Rutiner och vanor är viktigt för Anders, det behöver han. Också att han har sina olika sektioner i hemmet så att han vet att här kan han i lugn och ro kolla på tv, här kan han jobba. Att det blir lite struktur. Har inte Anders rutiner så påverkar det mig i alla fall. För om han blir ännu mer stressad över att han inte hittar någonting eller vad det nu kan vara. Då blir jag stressad för att han blir stressad. Så kan jag göra så mycket jag kan för att han ska få det bra så kan jag också koppla av och fokusera på mitt, säger Johanna.

”Det blir för många torktumlare i huvudet”

Det är en mörk vinteronsdag och Söndag hälsar på hemma hos paret i deras villa på Färingsö, en dryg halvtimme norr om Stockholm.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Schemat är fullspäckat från morgon till kväll och medan vi slår oss ner med Johanna vid det stora runda bordet i köket passar Anders på att ordna med saker som inte kan vänta. Då och då slår han sig ner och deltar i samtalet. Han är smått jäktad men Johanna låter sig inte stressas upp. Hon hugger in på en bulle och firar av ett av sina karaktäristiska leenden. Vi bjuds på många sådana under de dryga tre timmarna hemma hos paret.

– Jag försöker lära Anders att han inte ska reagera utan agera. Jag har lärt mig att när det blir för många torktumlare i huvudet för honom så måste jag gå ner i varv ytterligare så att jag inte följer med den här torktumlaren. Då måste jag stadga mig ännu mer så att torktumlaren får gå färdigt. Jag funkar bäst när det är mycket medan han blir mer paralyserad, så vi lyfter varandra här.

Det låter som om det aldrig finns utrymme för dig att ha ”en dålig dag”?

– Jag är så van att bita ihop och jobba på. Jag lägger mig inte utan går in i en högre växel i stället. Så tar jag dippen när jag kan. Det är så. Om jag känner att något är jobbigt går jag undan och andas. Försöker återhämta mig. Jag väljer mina tillfällen, säger hon och ler. 

Samtidigt medger Johanna att även hon har en gräns.

– Pressar man det för mycket för länge åt fel håll så blir jag arg. Jag är ingen långsint person men jag orkar inte ödsla kraft på det som är onödigt. Det ska bara bort – och så fokus på rätt saker. Att försöka omge sig av positiv energi och människor man mår bra av är extremt viktigt. Jag har svårt att gå och bära på saker, så även om jag kontrollerar mig så släpper jag det inte. Vid rätt tillfälle och under rätt förutsättningar kommer det ut. jag måste säga vad jag tycker. Jag är ganska rak och man vet vad man får med mig.

Johannas sätt att få koppla av och ventilera med sig själv är att gå ut i skogen med parets fyra hundar.

– Jag tränade mycket förut men det har med rutiner att göra. Jag tränade klockan sju till åtta och sedan var jag klar. Här funkar det inte riktigt eftersom jag nu måste se till att Anders ska få rutiner. Och då måste man göra avkall på de bitarna. Men det kommer, man planerar bara om. Jag tror att man ska göra någonting varje dag och för mig är det att jag går ut med hundarna i skogen. Där har vi vår stund och de springer lösa. 

Anders slår sig ner och sippar på en kopp te. Han och Johanna bollar inför morgondagen då han har tv-engagemang och en föreläsning att hålla. De överlägger om allt, från när bilen måste gå hemifrån till logistiken kring hundarna. 

LÄS OCKSÅ: Pernilla Wahlgren: ”Många trodde att jag var divig”

”Är en mogen kvinna”

Jag frågar Anders om vad som är det bästa med att ha Johanna i sitt liv.

– Jag vet inte var jag ska börja någonstans. Hon har hjärtat utanpå och känslorna utanpå. Om det är positivt vet jag inte, men hon tänker på andra mycket mer än på sig själv. Hon sätter alltid sig själv i andra hand och det tycker jag är en väldigt fin egenskap.

– Hon säger alltid ja, och håller också alltid allt hon lovar, men det är på bekostnad av att hon alltid jobbar. Hon tycker om att jobba måste jag lägga till. En annan fin egenskap är att hon är väldigt kärleksfull. Mot mig, djur, barn, människor. Hon är det du ser. Men kan också ryta ifrån som en lejoninna men den sidan tänker jag inte berätta om.

Anders och Johanna gifte sig i mitten av 2018.

Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Johanna skrattar och bekräftar det vi pratade om tidigare. När gränsen är nådd...

– Anders har jättesvårt för konfrontationer. Det är inte hans grej. Så går han i stället och stressar upp sig över problem som kanske inte är så stora egentligen. Bara man säger vad man tycker. Rakhet och ärlighet är jätteviktigt för mig.

Johanna, vad är det bästa med Anders?

– Det bästa, som också kan vara jobbigt ibland, är att han är spontan och öppen. Det är allt som är out of the box. Det finns inga begränsningar, egentligen bara möjligheter. Han är känslomässigt öppen. Man får alla känslomässiga årstider i Anders och det tycker jag är befriande. För i dag ska allt vara på ett speciellt sätt och vem det nu är som säger det är nog bara en själv haha. Men en person som kommer in och bara är den han är ger verkligen ett avtryck. Det tycker jag är häftigt. Att man står för den man är. Han är otroligt romantisk. Han är en väldigt bra kund här nere på Ica för han kommer med blommor kanske tre dagar i veckan. Blommor, tända ljus och sådana saker. Han är mer romantisk än vad jag är. 

Kärleken till hundarna förenar paret som också varit öppna om att de vill försöka få barn tillsammans. Johanna vill inte gå in mer på parets barnplaner men säger att hon är ödmjuk inför naturens krafter.

– Nu är jag en mogen kvinna. Och jag ska inte säga att Anders är övermogen men han är mogen, skrattar hon. Det är för hans del som det inte går och barn är ingen självklarhet överhuvud taget. Det är en gåva. 

– Blir man med barn så blir man med barn, men det står inte och faller med det. Men om vi kan – så absolut. Vi älskar barn och tar alltid kontakt med barn vi träffar. Hundar och barn, det är livet för oss två. 

– Anders vill så klart ha barn och vi har lite grejer på gång men vi låter det vara tills vi vet var vi står helt enkelt. Vi provar och går det så går det. Och gör det inte det har vi i alla fall försökt. Men att fortsätta leva med en vetskap om att man inte har gjort det kanske är jobbigare än att ta reda på det. Vi är i full fart så vi får se.