Alexander Forselius lever med diagnoserna autism och adhd.
1 av 2: Alexander Forselius lever med diagnoserna autism och adhd.
"Jag har aldrig haft någon relation för jag vill inte binda upp min själ vid någon som kanske lämnar mig. På så sätt skyddar jag mig själv, även om det kan låta konstigt."
2 av 2: "Jag har aldrig haft någon relation för jag vill inte binda upp min själ vid någon som kanske lämnar mig. På så sätt skyddar jag mig själv, även om det kan låta konstigt." Foto: Shutterstock

Alexander, 27: "Jag har aldrig haft någon relation"

I "Läsarna berättar: Ur verkliga livet" ger Alexander Forselius, 27, en inblick i livet med diagnoserna autism och adhd. Och kampen för att hålla sig över ytan

År 1994 blev jag, som treåring, adopterad från ett barnhem i Rumänien och bodde de första åren i Stockholm.

I skolan var jag ganska stökig och hade svårt att koncentrera mig och som femåring fick jag diagnoserna adhd och autism. Sedan flyttade vi till Linköping för att få en lugnare tillvaro och jag gick i specialklass under ett år. Mitt största intresse var datorer och tv-spel. Jag ville helst vara för mig själv, andra barn intresserade mig inte. 

På högstadiet gick jag i vanlig klass med en assistent och det fungerade okej. Tyvärr blev jag kär i en tjej i samma klass som inte var intresserad av mig. Jag gick så småningom in i en depression och började medicinera.

Har alltid haft svårt med de sociala koderna

I gymnasiet gick jag på datagymnasium, men jag tyckte det var för mycket som var ointressant, och jag gick ett år extra för att läsa i lugnare tempo. På högskolan läste jag dataprogrammering och gjorde hemsidor och musik. Där fick jag också möjlighet att skapa nya kontakter. Jag har alltid varit duktig och driftig men haft svårt med de sociala koderna. Vatten gör mig lugn och jag har periodvis tränat simning och djupvattenlöpning där man springer på djupt vatten med flytbälte. 

DELA MED DIG AV DIN HISTORIA

Varje människa bär på en historia. Det är ett känt uttryck och det tänker vi ta fasta på i Söndagsmagasinet. 

Vi vill höra din historia. 

Du kan berätta om vad som helst, om ett förhållande som inte riktigt blivit som du hoppats, om hur sjukdomen förändrat livet, om dina möten med det övernaturliga, om dagen du hade änglavakt, om kärlek och otrohet, kanske om den bästa dagen i ditt liv när det där speciella hände. 

Och det behöver heller inte vara så där väldigt speciellt, kanske bara en liten solskenshistoria om hur ni möttes en gång eller om den där härliga semestern, eller mötet ni aldrig glömmer. 

Du får naturligtvis vara helt anonym. Men vi behöver ändå ditt namn och ett telefonnummer för att kunna nå dig. Det kommer dock aldrig att visas för någon annan. 

Skriv till oss på adressen: 

Läsarberättelser Söndag, Expressen 105 16 STOCKHOLM 

Vill du skicka ett mejl så går det också bra

Du kan skriva till: 

lasarberattelser @expressen.se

Jag flyttade så småningom hemifrån och fick jobb på ett musikbolag. Mot lönebidrag skapade jag hemsidor och jag trivdes bra. Men sedan kom en krisperiod i mitt liv. Jag fick en svampinfektion och avråddes från att bada på badhuset, vilket var det som gav mig energi. Det kändes som om en atombomb hade exploderat och det blev kärnvapenvinter, jag kände mig ensam och hade inte så mycket hopp om framtiden. 

"Känns tuffare för oss handikappade nuförtiden"

Men yogamusik har alltid fått mig att hitta tillbaka till livet, och jag började även träna på crosstrainer. Det påminde starkt om djupvattenlöpningen och hjälpte mig att få tillbaka en del energi. Genom att jag skapade lugn yogamusik som gick bra på Spotify under namnet Dr. Sounds hade jag samtidigt hittat ytterligare ett sätt att hämta kraft. Meditation framkallade samma goda känsla som jag får när jag badar. Det var som om mörkret blev till ljus och batterierna kunde laddas. Jag började äntligen tjäna pengar på min musik och startade eget företag. 

Jag tycker att människor överlag har blivit mer öppna och accepterande med oss som har en funktionsnedsättning. Däremot har det blivit svårare politiskt då man nästan dagligen läser om indragningar av ersättning och assistans. Jag känner mig stressad och måste prestera hårdare för att hålla mig ovanför ytan, och ibland har jag svårt att njuta av livet. Det är verkligen tuffare för oss handikappade nuförtiden. 

Jag har aldrig haft någon relation för jag vill inte binda upp min själ vid någon som kanske lämnar mig

Jag har aldrig haft någon relation för jag vill inte binda upp min själ vid någon som kanske lämnar mig. På så sätt skyddar jag mig själv, även om det kan låta konstigt. Jag känner mig ganska ensam i småstaden jag bor i och jag längtar tillbaka till Stockholm. När jag åker dit känns det som jag är på permission. 

Förra året släppte jag en bok som heter "Jag upphäver gravitationen", en bok om mitt liv med autism och adhd där jag berättar om mina erfarenheter av att leva med funktionsnedsättning. Jag tror att det är viktigt att hitta egna vägar då samhället blivit mörkare. För mig har det varit viktigt att själv vara kreativ och komma på lösningar för att få livet att fungera. I dag mår jag bättre än någonsin, mycket tack vare att jag mediterar dagligen. Mitt liv har tagit en del omvägar på gräs och grus och gyttja, men nu är jag på motorvägen igen, så att säga. 

Oroad över framtiden

Ibland tänker jag på min tid i Rumänien. Det jag kommer ihåg är att det var som en mörk värld, ett annat universum. Man pratar mycket om det genetiska när det gäller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men jag önskar man tittade på uppväxtmiljön också. Det finns forskning på sambandet mellan barn från barnhem och diagnoser, och studier visar att barnhemsbarn löper högre risk för att drabbas av adhd och andra skador på hjärnan. Vi var ju i stort sett vanvårdade, det var smutsigt omkring oss och vi fick ingen närhet av de vuxna. Jag blir sällan sjuk, vilket jag tror beror på att mitt immunförsvar är så vant vid bakterier från den ohygieniska miljön jag levde i de första tre åren av mitt liv. Kroppen och själen har hela tiden varit i någon form av försvarsställning. 

Jag mår bättre nu då jag kan jobba med det jag vill. Men samtidigt är jag oroad över framtiden och samhällsutvecklingen i stort eftersom det är så hög konkurrens om saker och ting. Jag tror man ska göra det man brinner för, det är då man kan bidra som bäst. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Halva priset på ToppHälsa! 5 nr för endast 139 kr. Köp nu!