Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 22 nov 2013 10:00

Ma Oftedal: "Kunde inte sluta dricka"

Förnekelse. Ma trodde aldrig att hon var alkoholist. För henne var alkoholen enbart en livsförhöjare.

Förnekelse. Ma trodde aldrig att hon var alkoholist. För henne var alkoholen enbart en livsförhöjare.

1/2

Foto: Veronica Kindblad

Ikoner. Som en del i att finna lugnet började Ma måla ikoner.

Ikoner. Som en del i att finna lugnet började Ma måla ikoner.

2/2

Foto: Veronica Kindblad

Tre år utan alkohol. Ma Oftedal vågade släppa taget och återfann sig själv.

- Känslan av att vara en loser har bytts ut mot ­vtacksamhet, säger hon.

Det är den 1 augusti 2013. Författaren, föreläsaren, konstnären och före detta prästen Ma Oftedal publicerar ett inlägg på Facebook. "Tre. Tre år. Tre år helt utan alkohol. Kan rekommenderas!" börjar hon och fortsätter en bit ner: "Jag är inte beroende av alkohol, jag är beroende av nykterhet! Jag har också lärt mig att acceptera livet mer, på livets villkor. Det är som det är, jag är som jag är. Inte något helgon, inte något offer, jag duger gott som jag är. Hela tiden.

 

På några veckor samlar inlägget över 3 000 likes och närmare 400 kommentarer. Många av kommentarerna handlar om det befriande i att slippa bedöva sig med alkohol. Ma Oftedal har uppenbarligen vidrört något som berör många, många.

- Var tionde person har någon form av beroendeproblematik, säger hon när hon tar emot Min hälsa i sin vackert möblerade lägenhet på Södermalm i Stockholm. Ändå finns det inget mer skam- och skuldbelagt än beroendefrågor.

Hon utstrålar ett lugn, en inre frid, samtidigt som ögonen tindrar och hon ofta brister ut i skratt samt, vid något tillfälle, även fäller en tår. Själv kallar hon sig pånyttfödd.

- Tidigare var jag djupfryst, det var som om mitt känsloliv var djupfryst och jag tappat all energi. Det är fantastiskt att ha fått tillgång till sina känslor igen, även sin ångest.

Första gången Ma kände att energin rann ur henne var i mitten av 1990- talet. Som nyskapande präst i Stockholmsförorten Fisksätra väckte hon Stockholms Domkapitels missnöje. Hon, som väntat sig beröm, tappade lusten och kreativiteten. Och blev så småningom utbränd. Under konvalescensen skrev hon uppgörelseboken "Doxa" där hon även blottade sin okonventionella trosuppfattning. Detta retade upp Domkapitlet till den grad att de tog ifrån Ma Oftedal hennes prästtitel.

 

Hon friades till slut från anklagelserna och fick tillbaka titeln. Men när hon för snart två år sedan återigen blev anmäld, denna gång för reinkarnationstro, fick hon nog och avsade sig prästämbetet. Någon tjänst som präst hade hon ändå inte haft sedan turbulensen kring "Doxa".

- Att jag lämnade kyrkan var en konsekvens av min nykterhet, säger hon. Jag såg hur sjukt mitt förhållande till kyrkan var. Jag betedde mig som en misshandlad hustru som vant mig vid att få spö. Jag hade verkligen försökt att anpassa mig. När jag blev anmäld kände jag en sådan visshet att nu är det över. Men jag hade antagligen inte vågat ta steget utan behandlingen.

Behandlingen som Ma talar om är det tolvstegsprogram i dagbehandlingsform hon påbörjade 2010. Hon hade då länge funderat över om hon var alkoholberoende.

- När jag inte kunde sluta dricka trots att jag försökte, förstod jag att det var dags att söka hjälp. Det var också det här med att energin hade försvunnit. Jag ville ingenting och kände samma självförakt som alla andra som inte förmår ta itu med sina dilemman.

Ma kontaktade en alkoholterapeut för att ta reda på om hon behövde behandling. Och det, visade det sig, behövde hon.

- När jag började behandlingen trodde jag inte att jag var alkoholist. Och mina medpatienter var övertygade om att jag var där som deras själasörjare. Det var riktigt tufft för mitt ego. Jag var så fast i att jag var präst.

- För mig var alkoholen en flykt, självmedicinering och något livsförhöjande. Jag balanserade min stress med alkohol, eller vin rättare sagt.

Vad gjorde dig stressad?

- Om man dricker ofta blir det en stress i sig. Jag tror nästan det var själva beroendet som stressade mig. Jag hade ett behov av att fly från mig själv.

 

Men det krävdes något mer för att hon skulle förstå att det gått för långt:

- Jag fick minnesluckor. Då blev jag rädd. Minnesluckorna var en signal om att jag borde göra något åt min situation. Det var som ett slags utbrändhet i signalsubstanserna. Alkoholen hade hjälpt mig genom tillvaron, men nu gjorde den inte det längre.

Drack du varje dag?

- Nej, men jag hade en fokusering varje dag på att inte dricka. Jag kontrollerade mitt drickande, men förstod inte att fixeringen var en del av sjukdomen. Det finns ett uttryck som heter "nykter med vita knogar", det vill säga att man får kämpa för att hålla sig nykter. Jag trodde aldrig jag skulle komma till en punkt där alkohol inte var en del av mina referenser.

 

Den gemenskap Ma talar om vill hon ogärna nämna vid sitt rätta namn. Men genom att läsa hennes nya roman, Funnen, kan man ana att det handlar om Anonyma alkoholister. I boken får vi uppleva ett AA-möte ur den före detta prästen Kåges perspektiv när han följer med sin partner dit.

- När jag började gå på möten tänkte jag först "vilken loser jag blivit". Men det byttes ut i tacksamhet. Det behövs en kris för att gå igenom den transformation som jag gjort. Ibland tror jag att man omedvetet söker sig mot en botten för att man inte ser någon annan väg att utvecklas. I mitt fall var det nog så.

- Det är väldigt ångestladdat när man sedan ska plocka ihop sig. Där kan man gå vilse. Det är jobbigt att lära sig härda ut utan alkohol när allting i kroppen signalerar att det är just alkohol den vill ha. Därför var jag mån om att ta det väldigt lugnt, att våga vänta.

 

Och så började Ma att göra ikoner i pappersmosaik. Senast hade hon en vernissage på Galleri So i Kungsträdgården i Stockholm. Och även om hon slutat som präst är tron central i hennes liv.

- Jag har aldrig tvivlat säger hon. Allt är Gud. För mig är kristendomen i sin ursprungliga form den högsta vägen.

Är du rädd för återfall?

- Nej. Jag och de som är som jag kan inte dricka ett glas till, men jag har min sponsor, jag går på mina möten och jag tar en dag i taget.

Nuförtiden ser Ma till att vara snäll mot sig själv och att återhämta sig.

- Min kropp har blivit så känslig för stress att jag blir fysiskt sjuk om det blir för mycket. Jag behöver återhämta mig lika länge som jag jobbar. Föreläser jag i två dagar ser jag till att återhämta mig två dagar efter det.

Trots att hon är professionell föreläsare planerar hon inte att hålla föredrag om sitt liv som nykter alkoholist.

- Jag har inget behov av att vittna om att jag är nykter, att resa runt och föreläsa om det. Jag är nykter för min egen skull.

Av Lotta Byqvist