Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 30 maj 2012 15:28

Lotta gick från att småjogga till Tjejmilen

Lotta Linderson bestämde tillsammans med sin kollega att de skulle börja löpträna.

Lotta Linderson bestämde tillsammans med sin kollega att de skulle börja löpträna.

Foto: Mikael Sjöberg

Efter många år med bara sporadisk träning blev Lotta Linderson, 44, en flitig motionslöpare förra året. På bara några månader gick hon från att småjogga tre kilometer till att springa Tjejmilen.

Lotta Linderson har varit en periodmotionär hela livet. När hon träffade sin man för tio år sedan sprang de en del ihop.
– Jag gjorde det mest för att jag tyckte att jag borde, och för att min man gjorde det. Men jag tyckte att det var ganska tungt och jobbigt, säger Lotta.

 

För drygt ett och ett halvt år sedan pratade Lotta och hennes kollega Anna om vad de ville göra i livet och kom fram till att de båda ville träna mer. De bestämde sig för att springa Tjejmilen året efter och skakade hand på det.
Förra våren började de löpträna, ibland tillsammans men oftast var för sig. Lotta drog ibland med sig sin man.
– Jag hade egentligen inte någon plan, mer än att komma ut två eller tre gånger i veckan.

 

I början blev det runt tre kilometer per löprunda. Lotta var först lite besviken på sig själv för att hon trodde att det skulle gå lättare. Men snart märkte hon att det kändes bättre och att hon gjorde framsteg. Hon började använda en löpar-app för att mäta sina rundor.
– Jag trodde inte att jag brydde mig om det, men det var kul och peppande att se hur långt och hur snabbt jag hade sprungit. Att lyssna på musik var bra för då slapp jag höra min tunga andning.

 

I maj förra året sprang Lotta och kollegan Anna Vårruset. Under sommaren fortsatte Lotta att springa fem eller sex kilometer långa rundor två till tre gånger i veckan. Hennes vanliga runda har en lång backe i slutet, och vanligtvis kände hon sig nöjd efter den.
Men en dag när hon kom upp från den kände hon sig fortfarande pigg och bestämde sig för att fortsätta jogga en bit till. Efter en stund upptäckte hon att hon hade sprungit åtta kilometer.
– Då var det ju inte så långt kvar till en mil så jag fortsatte. Vid nio kilometer var jag ganska mör, men då tänkte jag att en kilometer till kan jag klara.

 

Efter den första milen hade hon som mål att springa en mil så ofta som hon orkade. I september genomförde Lotta och Anna det som de hade lovat varandra, att springa Tjejmilen. Att de hade det som mål var viktigt för Lotta.
– Det betydde mycket för att jag skulle börja springa. Det gjorde att jag valde att prioritera löpningen och gav mig själv den tiden. Jag hittade lösningar för att få tid, barnen fick laga mat själva, och jag testade att springa på morgonen och till jobbet.
Den regelbundna löpningen har förbättrat Lottas hälsa. Förutom att hon känner sig starkare har hennes tidigare höga blodtryck sänkts.
Under vintern har hon inte sprungit så mycket, då har det blivit mer gympa. Men nu är hon i gång igen, och ska springa Tjejmilen i september.
– Nu vet jag att det inte är så svårt att få ett flyt i löpningen.

Relaterat