NYA SKIVAN. - "Umeå" är den finaste och mest personliga skiva jag har gjort, säger Lisa Miskovsky och berättar att hon har förändrats mycket sedan hon fick barn. "Jag trodde aldrig det, i dag är jag ödmjuk inför allt på ett helt annat sätt och har större förståelse och tolerans för andra människor."
1 av 4: NYA SKIVAN. - "Umeå" är den finaste och mest personliga skiva jag har gjort, säger Lisa Miskovsky och berättar att hon har förändrats mycket sedan hon fick barn. "Jag trodde aldrig det, i dag är jag ödmjuk inför allt på ett helt annat sätt och har större förståelse och tolerans för andra människor." Foto: Jörgen Hildebrandt
SÅNGERSKA, LÅTSKRIVARE, MUSIKER. Lisa fäster stor vikt vid låtskrivandet. Och gitarren är aldrig långt borta. Tillsammans med hitmakaren Max Martin skrev hon USA-ettan "Shape of my heart" för popgruppen Back Street Boys.
2 av 4: SÅNGERSKA, LÅTSKRIVARE, MUSIKER. Lisa fäster stor vikt vid låtskrivandet. Och gitarren är aldrig långt borta. Tillsammans med hitmakaren Max Martin skrev hon USA-ettan "Shape of my heart" för popgruppen Back Street Boys. Foto: Jörgen Hildebrandt
Lisa med maken Marius Sommer.
3 av 4: Lisa med maken Marius Sommer. Foto: Stefan Söderström
Lisa Miskovsky spelar ishockey och värmer här upp inför en hockeymatch 2011.
4 av 4: Lisa Miskovsky spelar ishockey och värmer här upp inför en hockeymatch 2011. Foto: Malin Grönborg

Lisa Miskovsky: "Jag sorterar schampon"

I våras tog all energi slut och hon orkade inte kliva upp ur sängen. Efter ett tufft år har Lisa Miskovsky, 38, äntligen återhämtat sig.

- Jag satt och stirrade in i väggen och kunde börja gråta, säger Lisa.

När Söndag träffar skivaktuella Lisa Miskovsky är hon på tillfälligt besök i Stockholm. I jeans, collegetröja och med håret uppsatt i en slarvig tofs kommer hon till fotostudion. Trots lång resa från Umeå och intervjuer sedan tidig morgon är Lisa full av energi och pratar med alla.

Så var det inte i våras. Då mådde Lisa dåligt utan att veta varför.

- Jag kände att all min energi var slut. Jag var så trött, helt slut. Jag vet inte vad jag ska kalla det men energin försvinner, det är bara tomt, säger Lisa.

Vad var det?

- Jag vet inte... Jag var håglös, orkade inte gå upp ur sängen. Allt började efter julen 2012. Jag vaknade mellan åtta och tio gånger varje natt och sen skulle jag köra på som vanligt. Det går inte.

Sedan förra våren hade allt gått i ett. Under hösten 2012 gjorde hon även en resa till Ghana med hjälporganisationen SOS Barnbyar som påverkade henne starkt.

Men det fanns inte tid till att bearbeta alla jobbiga intryck och med två små barn blir det heller inte mycket sömn. Hon var stressad och hade inte heller tid för att förbereda sina framträdanden.

- Jag har ju scenskräck och måste förbereda mig inför varje grej. Annars blir det också en stress. Så det var många saker som bidrog till att det blev så där. Jag trodde jag kunde få ihop allt, men det gör man inte när man kommer över en viss gräns. Älskar man det man gör så är det så oerhört lätt att bara köra på.

Det var Lisas mamma som först såg att något inte var bra.

- Jag var trött, ville bara sova, satt och stirrade in i väggen och kunde börja gråta. Samtidigt hade jag det bra på så många plan och kunde inte förstå varför jag inte mådde bra eller var lycklig.

Men den nya skivan skulle börja spelas in i januari i år, i hemstaden Umeå.

- Jag var vinglig och behövde mycket förståelse och tid. Jag hade inga svackor under dagarna, men det handlade mycket om att prata med folk som förstod. Musiken hjälpte mig i återhämtningsprocessen.

 

Tack vare det och stort stöd från familjen har Lisa åter hittat lusten. Hon har lärt sig att stänga av telefonen och väljer själv när hon vill vara anträffbar. Liksom att hon har speciella tider när hon svarar på mejl i stället för att "kolla lite hela tiden".

- Folk i dag har inte tid att bli hela efter intensiva perioder. Men man måste säga till! Jag kommer att vara mycket försiktigare och känna efter framöver.

Lisa jobbar även med att dra ned på sitt kontrollbehov. Hon är noga med detaljer och säger att helst av allt vill hon kontrollera allt på och kring scenen.

- Jag har blivit bättre på att släppa efter och lita på andra. Men när det gäller musiken är jag kompromisslös fortfarande. För då vill jag ge publiken det bästa. Men det är ett kollektivt ansvar, känner jag att någon är slapp, nonchalant eller "inte orkar" då blir jag arg och konfronterar direkt.

Hur är du hemma då?

- Jag vet inte, hur perfektionistisk kan man vara med två små barn? Men visst, jag sorterar fortfarande mina kläder i färgskala... Och jag sorterar schampohyllan varje gång jag duschar, alla etiketter ska vara framåt. Jag måste ha ordning och reda för att kunna funka, jag är ganska disträ, nämligen. Men det är bra att barnen har tagit bort det värsta, annars kunde det ha utvecklats till något fruktansvärt.

Lisa och norska maken Marius, 39, som hon har två barn ihop med, träffades på en fjälltopp vid Riksgränsen 1997. De var båda duktiga snowboardåkare och skulle åka i världsmästerskapen.

- Han var jätteintresserad av musik och ville köpa en demo av mig. Allt var jättetaffligt, han kom med pengar, gick in i någon person och tappade allt, det var väldigt roligt, säger Lisa och skrattar åt minnet. Sedan dess har vi varit ihop mer eller mindre.

Men ni begärde skilsmässa 2006?

- Ja, vi separerade i några månader. Vi träffades när vi var så unga och var ihop i nio år, och man började fundera en massa om hur saker och ting ska vara. Det var inte kul då, även om jag nu kan se att det är bra att få perspektiv på saker.

 

Vad som hände sedan var att de båda blev bjudna till samma bröllop. Där återupptäckte de varandra och blev kära igen.

- Det var lite roligt för när vi dansade under kvällen var det några som inte visste att vi hade varit ett par och sa: "Lisa, hon ser ju förtjust ut i den där killen, de ser faktiskt lite kära ut båda två." Så det får vi tacka våra vänner som gifte sig för.

Du bodde i Stockholm i tre månader och är här emellanåt, är det skillnad mot Umeå?

- I Stockholm använder artister sina armbågar. Ängsligheten i branschen är större än i en mindre stad. I Umeå kan folk hänga med varandra utan att ha en agenda, man pratar inte högt om man gjort något bra, utan det får folk ta reda på själva. Det är ganska skönt.

Du gillar inte att synas och har scenskräck. Kan du berätta om det?

- Jag mådde väldigt dåligt före ett scenframträdande och kunde vakna mitt i nätterna och ha ångest. Att bli bekväm på spelningar har krävt sin tid kan jag säga. Tar jag i dag för långa pauser kan den komma tillbaka.

På nya skivan "Umeå" finns låten "Rain, rain, rain" som har en alldeles speciell plats i Lisas hjärta. Låten handlar om utanförskap, och mobbning, något som Lisa har personlig erfarenhet av.

- Jag blev mobbad ett tag, även om jag helst vill kalla det för utanförskap. Jag kom till en klass som gått ihop i sju år, pratade brett och störde ordningen. Jag fattade läget ganska snabbt men vägrade ändra mig och sa inte så mycket. Det var en tyst process jag hade inom mig.

Lisa kom från landet och beskriver sig som en pojkflicka som lyssnade på metal och hårdrock och var duktig på både sport och musik.

- Jag var nog en "konstig unge" i deras ögon. Och kanske jag uppfattades som någon som skulle ta någon annans plats. Jag upplevdes nog som hotfull.

Lisa berättar hur folk flyttade på sig och gick undan när hon kom.

- Jag var utfryst och hade inte så många kompisar. Några av killarna var värst, tjejerna var inte lika delaktiga. Det var många gånger jag inte ville gå till skolan.

Men tvärtemot många andra med liknande erfarenheter stärkte det här Lisa i hennes övertygelse att hon inte skulle ändra på sig bara för att bli accepterad.

- Och jag hade ett par vänner som inte köpte detta. Men det är verkligen inte lätt, för ingen vill ju hamna utanför. Jag gick aldrig på skoldanser utan satt hemma på rummet och höll på med musik och hängde med äldre musikfolk. Men jag berättade aldrig något för någon.

 

När Lisa började på musikgymnasiet upptäckte hon att det inte var något "fel" på henne. Och när den gamla klassen skulle ha en återträff valde Lisa trots allt att gå.

-Flera gamla klasskamrater bad då om ursäkt. Jag tror inte alla hade varit medvetna om hur hårt det faktiskt hade tagit på mig. Ytterligare andra har bett om ursäkt efteråt, och det är fint. Men det är svårt och svintufft med mobbning, därför blir jag så berörd av den här låten.

Som förälder är hon ständigt ängslig för att hennes barn också ska råka illa ut.

- Man måste vara uppmärksam och delaktig i sina barn. Tyvärr tror jag många tar sig för lite tid att umgås, prata och följa upp. Man måste prata med andra barn också och känna av läget. Så jag har hängt på dagis en del, kanske till deras och lärarnas skräck.

Lisa konstaterar att det här halvåret har varit "en fruktansvärt bra resa" och känner sig stolt och glad över hur allt har blivit.

- Man kan aldrig gå tillbaka i tiden, men man kan lära sig att förstå sig själv och utvecklas.

LISA MISKOVSKY

Ålder: 38.
Gör: Sångerska, låtskrivare och musiker.
Bor. Hus utanför Umeå.
Familj: Maken Marius, 39, doktorerar i idrottspsykologi på universitetet, fd snowboardsproffs för norska landslaget. Barnen Elsa, 3,5, och Elvira, 5.
Aktuell: Nya skivan "Umeå", Sverigeturné under oktober. Stor turné i sommar. "Tack för musiken" SVT i november.
Historik: Slog igenom med "Driving one of your cars" 2001. Två Rockbjörnar för "Årets svenska nykomling" och "Årets svenska kvinnliga artist" 2002. "Årets kvinnliga artist" 2004 på Grammisgalan. Skrev Backstreet Boys världshit "Shape of My Heart" 2000. 2008 skrev och medverkade hon i låten "Still Alive", temalåt för det svenskproducerade spelet "Mirror's Edge". Varit med i svenska snowboardlandslaget, spelar ishockey och åker skateboard.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av ToppHälsa + varma tights från Röhnisch. Köp nu!