Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.
Annons
EXPRESSEN.SE

Publicerad 22 feb 2005 15:21

Uppdaterad 22 feb 2005 15:30

Lär dig att våga tala inför publik

Blir du svettig om händerna, skakig i benen och torr i munnen när du ska tala inför folk?
Lugn, det finns enkla knep att ta till. Våga ta plats på scenen!
– Håll inte tillbaka dina känslor, kroppen är ditt bästa redskap, säger Tord Pååg, film- och teaterregissör som håller kurser i att våga ta plats på scenen. Både på jobbet och i vardags- livet. Att prata inför andra människor upplevs som pest och pina av många. Själv kan jag bli nervös bara jag ska presentera mig på ett föräldramöte. Ni vet, "Hej jag heter … och är Toms mamma". – På scen överraskas vi av alla möjliga känslor som vi inte vet var de kommer ifrån. Det är viktigt att låta dem komma fram och använda sig av dem. Vi kan inte lura publiken. Att prata om till exempel kärlek när kroppen är stel och uttrycker ilska är svårt. Om vi vågar vara i våra kroppar når vi ut till publiken och ett äkta möte uppstår, säger Tord Pååg. Kursen i dynamiskt framträdande vänder sig till alla som vill lära sig att bli tryggare på att framträda inför publik i någon form, men den passar lika bra för dem som inte har några som helst ambitioner på det planet. – Syftet är att visa att du duger, här och nu, på denna scen och i livet. Kursdeltagarna ska förstå att kroppen, känslorna och rösten är tillgångar i alla former av möten. Om man ger sig själv till känna får man också en enorm energi tillbaka, säger Tord Pååg. Genom att öva på att vara i rampljuset kan vi bli bättre på att kommunicera med andra människor i vardagslivet. – Det handlar om att våga ta en risk, att kliva över din trygghetzon. Du behöver inte stå på scen för att träna. Varför inte träna i tunnelbanan? Testa att möta andra människor med blicken och stanna kvar en stund. Då kan jättespännande saker hända. När vi är pyttesmå är vi ofta mycket bättre på att våga vara i centrum. Vi släpper på alla våra känslor och visar resten av världen vilka vi är. Medan åren går lär vi oss att inte ta plats, att anpassa oss till vår omgivning och att leva upp till andra människors förväntningar. Vi spelar roller. Många av oss blir huvudfotingar *) och låter huvudet styra. Kroppen, den stänger vi av. Vi gömmer oss i kulisserna och visst kan det kännas tryggt. Att ta plats i rampljuset kan verka oerhört skrämmande. På scenen kan det instängda barnet höra av sig igen och det är bra, enligt Tord Pååg. Naturligtvis ska vi inte stå där och berätta om hur nervösa vi är eller vilka känslor vi får när vi talar, men genom att lyssna på kroppen blir vi spontana och när kropp och ord talar samma språk kommer talarens kreativa kraft fram. Publiken känner när en talare är äkta. – Det är viktigt att vara väl förberedd för ett framträdande. Både ämnet man ska prata om och känslomässigt. Det gäller att rensa innan man går ut på scenen. Ställ några frågor till dig själv: Hur mår jag idag? Hur känns det i kroppen? – Om man känner sig arg och irriterad är det bra att försöka släppa ut det innan. Gå in i ett rum, stäng dörren och skrik, vråla, hoppa och stampa. Eller släpp loss kroppen genom att dansa om du känner dig stel, säger Tord. När vi står på scenen blir vi nakna och kan känna oss sårbara och utelämnade. Känslan av att äga allas uppmärksamhet kan vara jätteförbjuden och samtidigt underbar. – Att äga en scen ger fantastiska möjligheter. Det är ett utmärkt tillfälle att pröva något nytt, visa nya sidor och se vart det leder. Ögonkontakt är A och O på scenen. Enligt Tord kan vi få massor av stöd och hjälp av publiken när vi talar. – Blir du osäker, tag kontakt med någon i publiken som du tycker ser trygg ut, hämta näring och stanna där tills du känner att du kan flytta blicken. Ser du en man eller kvinna du känner dig attraherad av kan du stanna blicken där och hämta sexuell energi som också kan ge dig härlig ny kraft utan att det betyder något mer, säger Tord. Tord har jobbat med film och teater i hela sitt liv. – Jag har alltid varit otroligt fokuserad på så kallat rent spel och varit väldigt känslig för skådespeleri som inte känts äkta och därigenom inte berör. Letandet efter ett äkta uttryck inom film och teater hänger nog ihop med hur jag som barn upplevde människors sätt att vara. Han växte upp i en dysfunktionell familj där det gällde att vara blixtsnabb på att avläsa stämningar och där de vuxna ofta sade en sak när kroppsspråket uttryckte något helt annat. – Som regissör letade jag alltid efter ett skådespeleri som kändes äkta, men det var först när jag själv provade att stå på scen som jag förstod att känslorna måste vara med. *) Huvudfoting: Barnets första teckning av en människa där fötterna sitter direkt på huvudet.