Sjukt att kränkningar är normalt i vården

1 av 2: Vårdpersonalen vittnar om att sexuella trakasserier kan vara vardag i vården

2 av 2

"Ser du kuken?", "Det blir trevligare om du kommer och lägger dig här bredvid mig!" och "Kan du inte massera mig?"

Me too! Jag är en av alla undersköterskor utsatts för ovälkomna förslag och tafsande. 

Man tillrättavisar och flyttar undan vandrande händer. I vården är det normalt. En del av jobbet. 

Det måste vara slut på det nu.

Ämnen i artikel:

Andra har också läst

Först och främst måste det sägas: Många av de undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor, mentalskötare och läkare jag träffat genom åren brinner för sina arbeten. 

Jag älskade jobbet som undersköterska. Att träffa människor är det roligaste som finns, det tycker jag fortfarande. Att få hjälpa andra och vara till nytta ger så oerhört mycket tillbaka. 

Kärleken till yrket och omtanken om de man vårdar gör att man står ut med mycket. Ibland alldeles för mycket. Tyvärr. 

När jag började i sjukvården i slutet på 1980-talet talade man inte om sexuella trakasserier. Man talade knappt ens om hot och våld som arbetsmiljöproblem. Än mindre anmälde sådana händelser till chefen. En smäll fick man tåla. Blev man nypt eller slagen av en dement patient var det liksom ens eget fel.   

 

Det här har förändrats tack och lov. Numera ska man inte acceptera hot och våld. Många arbetsgivare har blivit mycket bättre på att utreda sådana händelser och motverka att de sker. 

Men man har en förlegad syn på sexuella trakasserier. Det ingår i jobbet. Och den attityden finns hos både chefer och arbetskamrater. 

De flesta som jobbat ett tag har blivit utsatta någon gång. Men man tiger. Jag har varit med om att få skamliga förslag, blivit kallad fula ord och tafsad på. Särskilt obehagligt var det när jag var helt ung och ny på jobbet.  

Det ska sägas att jag aldrig någonsin gick till vare sig chefen eller facket. Det var uteslutet. Så gjorde man bara inte. Man vill inte vara besvärlig, särskilt inte när man är ny på jobbet. Kollegor berättade vilka patienter som var problematiska. Ibland gick vi in två till tafsare och snuskgubbar eller skickade in manliga vårdare, om sådana fanns.   

 

Idag berättar fyra modiga kvinnor i Expressen vad de varit med om. Jag har pratat med betydligt fler som utsatts. Men många vågar inte prata om det öppet. Inte bara det att sex är ett känsligt ämne rent generellt. De skäms för att de blivit utsatta. Dessutom vill de absolut inte lägga någon skuld på de människor man vårdar.    

Det är klart att vårdpersonal ska ha förståelse för att det är sjuka människor man tar hand om. Ansvaret ska heller inte läggas på de som är sjuka och förvirrade. Det ska läggas på arbetsgivaren som ska se till att arbetsmiljön är trygg. Facken har också, på många håll, brustit och varit alltför blinda för de här problemen.

Det är dags för landsting, kommun och fackförbund att spotta i nävarna och ta tag i det problemet. Det är helt sjukt att sexuella kränkningar ska vara vardag i vården. Det får aldrig vara normaliserat och okej. Inte heller i människovårdande yrken.     

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Exklusivt nyhetsbrev för din hälsa varje vecka - Anmäl dig här